18 EUSKADIKO ORKESTRA SINFONIKOA ORQUESTA · Pascal Arnaud Justyna Janiak-Krymer Elena Mtz. de...

5
Eusko Jaurlaritzako herri-baltzua Sociedad pública del Gobierno Vasco Conciertos nº3141/3143. kontzertuak euskadikoorkestra.eus KURSAAL Donostia/San Sebastián Martxoa 8/11 Marzo 20:00 h. EUSKADIKO ORKESTRA SINFONIKOA ORQUESTA SINFÓNICA DE EUSKADI 18 / 19 BEETHOVEN DVORAK AIRE BOHEMIOAK AIRES BOHEMIOS

Transcript of 18 EUSKADIKO ORKESTRA SINFONIKOA ORQUESTA · Pascal Arnaud Justyna Janiak-Krymer Elena Mtz. de...

1/Eusko Jaurlaritzako herri-baltzua

Sociedad pública del Gobierno VascoConciertos nº3141/3143. kontzertuak euskadikoorkestra.eus

KURSAALDonostia/San Sebastián

Martxoa 8/11 Marzo20:00 h.

EUSKADIKO ORKESTRA SINFONIKOA ORQUESTA SINFÓNICA DE EUSKADI

18/19

BEETHOVENDVORAK

AIRE BOHEMIOAK AIRES BOHEMIOS

/2

Zuzendari Titularra / Director TitularROBERT TREVIÑO

Kontzertinoa / ConcertinoHannah Perowne I biolinak /violines I Waldemar Machmar (1)Irene Echeveste (3)José Ignacio AizpiriInmaculada AramburoLaura BalboaMarie GaillardLudwik Hamela Alexandre KozoulineOscar LópezMaite MenéndezLarraitz OiartzabalOrtzi OihartzabalItziar PrietoMaialen RezabalCristina Vértiz II biolinak / violines IIRaquel Cortinas (2)Xabier Gil (2)Antoni Kosc (3)Amaia AsurmendiNathalie DabadieVirgile DemillacDavid Escudero (4)Christine FeldenAnne-Marie HarmatMikel IbañezJoaquín MelaraRicardo RuizIgor Torre Biolak / Violas Delphine Dupuy (2)Pawel Krymer (2)Natacha Dupuy-Scordamaglia (3)Pascal Arnaud Justyna Janiak-KrymerElena Mtz. de MurguíaArkaitz MartínezMonika MazurCástor Narvarte Diego Nieves (4)Yann Seyrac

Biolontxeloak / ViolonchelosJuan Ignacio Emme (2)Gabriel Mesado (2)Pascale Michaud (3)Natalia DíazJacek Grabe-ZarembaJon LarrazFlore LefevreBeatriz Linares Tetiana Mertelova (4)Ian Swedlund Kontrabaxuak / ContrabajosArkadiusz Maciejski (2)Paloma Torrado (2)Victor Bogdanov (3)Andras CsernaMehmet SönmezPierre TorrentGuangyao Zhao

Flautak / FlautasHélène Billard-Alirol (2)Bruno Claverie (2)Oihana KontxesoCarlos Rosat

Oboeak / OboesJavier Lecumberri (2)Hervé Michaud (2)Rafael AlonsoPascal Laffont

Klarineteak / ClarinetesLuis Cámara (2) (4)José Miguel Chirivella (2)Juan Navarro (2)Stéphane LangloisSara Zufiaurre

Fagotak / FagotesMarco Caratto (2)François Proud (2) Rubén Ferreira (4)Anne Charlotte Lacroix

Tronpak / TrompasJean-Luc Casteret (2)Adrián GarcíaMarcos Garrido (4)Karl PipkinXabier SarasaMario TelentiSalvador Tudela

Tronpetak / TrompetasDidier Bousquet (2)Miguel Echepare (2)Jesús CastilloDaniel Sancasto

Tronboiak / TrombonesArnaud Mandoche (2)Christophe Sánchez (2)Javier AlmarzaHervé Cahen

TubaOscar Abella (2)

Tinbalak eta perkusioaTimbales y percusiónAnthony Lafargue (2)Héctor Marqués (2)Igor ArostegiXabier Peña

Harpa / ArpaElisabeth Colard (2)

EUSKADIKO ORKESTRA SINFONIKOA ORQUESTA SINFÓNICA DE EUSKADI

Musikariak / Los músicos

(1) Kontzertinoaren laguntzailea / Ayuda de concertino

(2) Bakarlaria / Solista(3) Lehen tuttia / Primer tutti(4) Aldi baterako kontratazioa /

Contratación temporal

Agurra/DespedidaEuskadiko Orkestra Sinfonikoan 36 urtez biolajole izan ostean, Cástor Narvartek azken abonu-programa izango du honakoa. Hasiko duzun ibilbidea zorionekoa izatea opa dizugu eta bihotzez eskertzen Orkestraren garapenari egindako ekarpena.Cástor Narvarte ha sido viola de la Orquesta Sinfónica de Euskadi durante 36 años, y este será el último programa de abono en el que participará. Te deseamos todo lo mejor en esta nueva etapa y te agradecemos de corazón tu contribución al desarrollo de la Orquesta. 3/

Ludwig Van Beethoven (1770 – 1827) CONCIERTO EN RE MAYOR PARA VIOLÍN Y ORQUESTA, OP.61 [42’] Argitaletxea / edita: Breitkopf & Härtel

I. Allegro ma non troppo II. Larghetto III. Rondo: allegro

Antonin Dvorak (1841 – 1904)SINFONÍA Nº8 EN SOL MAYOR, OP.88, B.163 [34’] Argitaletxea / edita: Edwin F. Kalmus & Co., Inc.

I. Allegro con brio II. Adagio III. Allegretto grazioso IV. Allegro ma non troppo

EGITARAUA / PROGRAMA

Martxoa 8/11 Marzo

PINCHAS ZUKERMAN

EUSKADIKO ORKESTRA SINFONIKOA ORQUESTA SINFÓNICA DE EUSKADI

I

II

zuzendaria + biolina / director + violín

5//4

AIRE BOHEMIOAK

BEETHOVENEK BIOLINERAKO KONPOSATU ZUEN KONTZERTU BAKARRA DVORAK KARISMADUNAREN HAIZE TXEKIARRAK LAGUNDUTA.

Orkestrarekin batera egindako azken emanaldietan, 2017ko apirilean, arrakasta lortu ondoren, Pinchas Zukerman gure

Denboraldira itzuli da, biolinjole gisa ez ezik, baita zuzendari gisa ere. Bere alderdi hori ezezagunagoa da, biolinaren birtuoso gisa egin duen ibilbide distiratsuak ezkutuan utzi baitu, baina Zukerman oso aktiboa izan da zuzendari gisa, bereziki Kanadan, besteak beste, Ottawako National Arts Centre Orkestrarekin eta Torontoko Sinfonikoarekin. Azken urteetan, ordea, ospe handia lortzen ari da eta Euskadiko kontzertu hauen ondoren, Royal Philharmonic Orchestra zuzenduz, Erresuma Batuan, Irlandan eta Alemanian bira bat egiteko asmoa du.

Biolinjole gisa, Zukerman, sinpleki, nazioarteko izar bat da. Bere ibilbidearen hasieran, Isaac Stern eta Pau Casalsen babesa izan zuen eta New Yorken ikasi zuen, Ivan Galamian gogoangarriarekin. Hark sartu zion buruan Zukermanek beti bete duen maxima sinple hau: «Soinua polita bada, ondo sentitzen gara, eta ondo sentitzen bagara, polita delako da». Hala, Zukerman edertasun eta berotasun handiko biolin-soinu baten paradigma bihurtu zen eta horrek, laster, biolinerako literatura ia osoa XX. mendeko musikari onenetako batzuekin batera interpretatzera eraman zuen. Hainbat artistarekin harreman bereziki hurbila izan zuen; besteak beste, Zubin Mehta, Jaqueline du Pré eta Daniel Barenboimekin. Eta Beethovenen interpretatzaile handia den azken horrekin, hain zuzen ere, Beethovenen Biolinerako kontzertua grabatu zuen oso goiz, 1975ean. Lirismo xarmagarriko eta preziosismo espresiboko grabaketa, edozein biolinjoleren artearen froga-harri den kontzertu horretako nahitaezko erreferentzietako bat.

Beethovenek bere garaiko beste biolinjole handi batentzat sortu zuen, Franz Clement austriarrarentzat. Beethoven baino hamar urte gazteagoa zen arren, konpositorearen lagun ona izan zen Clement eta kontzertino gisa parte hartu

zuen, adibidez, Sinfonia heroikoaren estreinaldian, 1805ean. Urtebete geroago, Biolinerako kontzertua lehenengo aldiz interpretatzeko erronkari heldu zion, eta Carl Czernyren arabera, Beethovenek kontzertua baino bi egun lehenago bukatu zuen lan hori. Clementek ordurako partituraren zati batzuk ezagutzen zituen, Beethovenen lagun izateari esker, eta bakarkako zati konplexua oso azkar muntatzeko balentria egin zuen, baina interpretazioak, konpositoreak berak zuzenduak, ez zuen publikoa hunkitzea lortu. «Kontzertuak ez zuen arrakasta handirik izan», idatzi zuen Anton Schindlerrek 1840an. «Hurrengo urtean, berriz egin zutenean, harrera hobea izan zuen, baina Beethovenek pianorako kontzertu gisa berridaztea erabaki zuen. Horrela, aldiz, erabat baztertua izan zen: bai biolinjoleek bai pianojoleek obra errefusatu zuten, ez zitzaielako atsegina iruditzen (gauza bera gertatu zaie Beethovenen ia lan guztiei gaur egun arte). Biolin-jotzaileak jo ezina izateaz kexu ziren, goiko posizioak maiz erabiltzeak kikildu egiten zituelako». Kontzertuaren zoria 1844an hasi zen aldatzen, 12 urteko Josep Joachimek Londresen aurkeztean arrakasta handia izan zuenean, Felix Mendelssohnek batutarekin lagunduta.

Lanak garapen dramatiko eta originaltasun harrigarriak ditu, partituraren lehenengo konpasetatik ezustekoa ematen du, bost tinbal-kolpe ospetsuekin. Perkusio-nota horiek lehenengo mugimendu osoa lotzen duen sare bihurtuko dira eta tresnaren muga altuenean etengabe mugitzen ari den biolin bakarlariak berak ere imitatuko ditu. Hamar minutu baino gehiago igaroko dira Beethovenek bakarlariari lirismo lasaiko minutu batzuk oparitu arte, tonu tragikoko paisaia luze batean, modu minorrean. Cadenzaren ondoren, mugimendua desagertu egiten da ia baretasunean. Bigarren mugimenduan, Larghetto izenekoan, berreskuratzen da; zehaztasun melodiko eta harmoniko handiko bariazioen segida bat da, zalantzarik gabe Beethovenen maisu Joseph Haydnengan inspiratutako bariazioen segida.

Baina hirugarren mugimendua da, Rondo-Allegro, kontzertuko une ospetsuenaz gain, ekoizpen beethovendar osoaren orri pozgarrienetako bat. Indar eta birtuosismo erakustaldi handi bat, biolinjoleak emanaldiaren bukaeran txalo-zaparrada handi bat jasotzeko kalkulatua, sinpletasun eta eraginkortasun handiz diseinatutako akonpainamendu batez osatua.

Orkestra Denboraldi honetan planteatzen ari den narratiben artean garapen musikal berantiarra edo ez-konbentzionala izan zuten konpositoreen bizitzak daude. Horixe da Antonin Dvoraken kasua, haren nazioarteko ibilbidea nahiko berandu hasi baitzen. Nahiz eta 1865etik nahiko erregularki konposatzen zuen eta musika bohemioaren esparruan pixka bat ezaguna izatea lortu zuen, 1874ko abuztuan, ia 33 urte zituela, hasi zen bere zoria aldatzen. Uda hartan, «baliabiderik gabeko artista gazte talentudunentzako» lehiaketa bat irabazi zuen, epaimahaikideak, besteak beste, Johannes Brahms eta Eduard Hanslick kritikaria zirela. Dvorakek berriz irabazi zuen lehiaketa hura 1876an eta 1877an; horrek Brahmsen interesa piztu eta Dvorak bere Vienako editore Simrockekin harremanetan jarri zuen. Simrockek argitaratutako lehenengo partitura (1878) Dantza eslaviarrak, Op. 46, arrakasta handiz saldu zen Europa osoan eta Dvoraken ganbera-musikak eta orkestra txikirako musikak eskaera asko izatea eragin zuen.

Hanslick eta Simrock marketin musikalaren aitzindariak izan ziren, «musikari bohemio onaren» irudia eraiki zuten Dvorakentzat. Editorearen interesa agerikoa zen: etorkizun handiko musikari txekiarrak bere musikan tokiko kolore-dosi arrazoizkoak eskaintzen zituen eta horrek merkatu anglosaxoi aberatsarentzat oso tentagarri bihurtzen zuen. Hanslicki dagokionez, bere ikuspegitik Dvorak lehen mailako konpositorea zen eta musika instrumentalaren, abstrakzioaren eta formalismoaren alde egiten zuen apustua berak Wagnerren eta Nietzscheren ideien kontra zuen gerrarako erabil zezakeen.

Baina ez Simrockek ez Hanslickek ez zuten aurreikusi musikari txekiarrak ideia propioak zituela. Prestakuntza sendoko intelektuala eta teoria filosofiko eta zientifiko berrien irakurle sutsua izanik, Dvorak lehian zeuden musika-korronteetatik urrundu zen eta bere ibilbide partikularra egin zuen. Ibilbide horretan, folklore bohemioak aldarrikapen nazional batekin lotuta egoteari utzi zion –Smetanaren kasua zen hori– eta balio unibertsala hartu zuen. Desbideratze horren adibiderik ezagunena 9. sinfonia, «Mundu berrikoa» (1893) da, Ameriketako Estatu Batuei egindako omenaldi zoragarri bat, material musikal nagusiki bohemio batetik abiatu arren Dantza eslaviarrak lanarekin jada zerikusirik ez duen modu batean landua.

Antzeko zerbait gertatzen da 8. sinfonia lanarekin –1889ko abuztutik azarora bitartean konposatu zuen, Pragatik 150 kilometrora, Vysoka u Pribramen, zuen udako etxean–. Dvoraken Pastorala deitzen zaio eta Txekiako landa-eremuko bizitzaren omenaldi bat dela esan izan da. Bere lau mugimenduak, egiazki, material folklorikoz josita daude, baina nekez jo daiteke lan hori lokalistatzat. Dvorakek abestiak eta dantzak musika argitsu eta optimista sortzeko erabiltzen ditu. Musika horrek batzuetan ia umekeriazko suhartasuna duela ematen du, baina zentzu unibertsala hartzen du garai berean autore batzuk –esaterako, Txaikovski eta Richard Strauss– aurkezten ari ziren sorkari erabat subjektiboen aurrean. Klasizismo horrek, a posteriori XX. mendeko kritika aurrerakoiak oso kritikatuak, eragiten du 8. sinfonia «dotorea eta eztia» izatea, gure zuzendari titular Robert Treviñoren hitzetan. Bere ustez, sinfoniak «Pianorako kontzertua laneko ideia batzuk garatu zituen eta Biolontxelorako kontzertua lana egitera bideratu zuen». Bi lan horiek Orkestraren Denboraldi honetan interpretatuko dira.

Mikel Chamizo

7//6

T ras el gran éxito que cosechó en sus últimas actuaciones junto a la Orquesta, en abril de 2017, Pinchas Zukerman regresa a nuestra

Temporada no solo como violinista sino también como director. Esta faceta suya es menos conocida, eclipsada por su resplandeciente carrera como virtuoso del violín, pero Zukerman ha sido muy activo como director especialmente en Canadá, con orquestas como la del National Arts Centre de Ottawa o la Sinfónica de Toronto. En los últimos años, sin embargo, está ganando un gran renombre y, tras estos conciertos en Euskadi, tiene prevista una gira por Reino Unido, Irlanda y Alemania dirigiendo a la Royal Philharmonic Orchestra.

Como violinista, Zukerman es, sencillamente, una estrella de talla internacional. Apadrinado en sus inicios por Isaac Stern y Pau Casals, estudió en Nueva York con el legendario Ivan Galamian, quien le inculcó una máxima sencilla que Zukerman ha seguido siempre: “Cuando suena bien, te sientes bien, y si te sientes bien, es que suena bien”. Zukerman se convirtió así en paradigma de un sonido violinístico de gran belleza y calidez, lo que pronto le llevó a interpretar la práctica totalidad de la literatura para violín junto a algunos de los mejores músicos del siglo XX. Desarrolló lazos especialmente cercanos con artistas como Zubin Mehta, Jaqueline du Pré o Daniel Barenboim, y fue precisamente con este último, gran intérprete beethoveniano, con quien grabó el Concierto para violín de Beethoven en fecha tan temprana como 1975. Una grabación de cautivador lirismo y preciosismo expresivo, que se cuenta entre las referencias obligatorias de este concierto que es piedra de toque del arte de cualquier violinista.

Beethoven lo compuso para otro gran violinista de su tiempo, el austriaco Franz Clement. Aunque era diez años más joven que Beethoven, Clement mantuvo una buena amistad con el compositor y participó como concertino, por ejemplo, en el estreno de la Sinfonía Heroica en 1805. Un año más tarde, se enfrentaría al reto de interpretar por

primera vez el Concierto para violín, que, según Carl Czerny, Beethoven terminó tan solo dos días antes del estreno. Clement, que ya conocía partes de la partitura gracias a su amistad con Beethoven, logró la proeza de montar la compleja parte solista en tiempo récord, pero la interpretación, dirigida por el propio compositor, no logró impresionar al público. “El concierto no tuvo gran éxito”, anotó Anton Schindler en 1840. “Cuando se repitió el año siguiente, fue recibido más favorablemente, pero Beethoven decidió reescribirlo como un concierto para piano. Como tal, sin embargo, fue totalmente ignorado: tanto los violinistas como los pianistas rechazaron la obra por ser poco gratificante (un destino que ha compartido con casi todas las obras de Beethoven hasta la actualidad). Los violinistas incluso se quejaron de que era intocable, pues se achantaban por su uso frecuente de posiciones superiores”. La suerte del concierto comenzó a cambiar en 1844, cuando un Josep Joachim de 12 años lo presentó con enorme éxito en Londres, acompañado a la batuta por Felix Mendelssohn.

La obra es un prodigio de desarrollo dramático y originalidad, que sorprende desde el primer compás de la partitura con sus célebres cinco golpes de timbal. Estas notas percutivas se convertirán en el tejido conjuntivo de la totalidad del primer movimiento, imitadas incluso por el violín solista, que se mueve constantemente en el límite más agudo del instrumento. Pasarán más de diez minutos hasta que Beethoven regale unos minutos de tranquilo lirismo al solista, en un largo pasaje de tono trágico y en modo menor. Tras la cadenza, el movimiento se extingue casi con serenidad. Esta se retoma en el segundo movimiento, Larghetto, una sucesión de variaciones de gran concisión melódica y armónica, que sin duda beben del maestro de Beethoven, Joseph Haydn. Pero es el tercer movimiento, Rondo-Allegro, no solo el momento más famoso del concierto sino una de las páginas más jubilosas de toda la producción beethoveniana. Una gran exhibición de fuerza

AIRES BOHEMIOS

EL ÚNICO CONCIERTO PARA VIOLÍN QUE COMPUSO BEETHOVEN ACOMPAÑADO POR LA BRISA CHECA DEL CARISMÁTICO DVORAK.

y virtuosismo, calculada para que el violinista reciba una gran ráfaga de aplausos al final de su actuación, con un acompañamiento diseñado con sencillez y enorme efectividad.

Entre las narrativas que está planteando la Orquesta esta Temporada, se encuentran las vidas de compositores que tuvieron un desarrollo musical tardío o poco convencional. Ese es el caso de Antonin Dvorak, cuya carrera internacional despegó bastante tarde. Aunque componía regularmente desde 1865 y se había labrado un pequeño nombre en el ámbito musical bohemio, no fue hasta agosto de 1874, con casi 33 años, cuando su suerte comenzó a cambiar. Aquel verano ganó un concurso para “jóvenes artistas talentosos y sin recursos” cuyo jurado estaba compuesto, entre otros, por Johannes Brahms y el crítico Eduard Hanslick. Dvorak volvió a ganar ese mismo premio en 1876 y 1877, lo que dio lugar al interés de Brahms, quien le facilitó el contacto de su editor vienés, Simrock. La primera partitura publicada por Simrock en 1878, las Danzas eslavas, Op.46, fue un éxito de ventas en toda Europa y generó una gran demanda de la música de cámara y para pequeña orquesta de Dvorak.

En un pionero ejemplo de marketing musical, Hanslick y Simrock construyeron para Dvorak la imagen del “buen músico bohemio”. El interés del editor era evidente: el prometedor músico checo ofrecía dosis razonables de color local en su música, lo que la hacía muy apetecible al rico mercado anglosajón. En cuanto a Hanslick, encontró en Dvorak a un compositor de primera categoría cuya apuesta por la música instrumental, por la abstracción y el formalismo, podía esgrimir en su guerra contra las ideas de Wagner y Nietzsche.

Lo que no podían prever Simrock ni Hanslick es que el músico checo tendría sus propias ideas. Intelectual de sólida formación y ávido lector de las nuevas teorías filosóficas y científicas, Dvorak se fue alejando de las corrientes musicales en liza para trazar su senda particular, en la que el uso del folclore bohemio deja de adscribirse a una reivindicación nacional, como en el caso de Smetana, y adquiere un valor universal. El ejemplo mejor conocido de esta deriva es el de la Sinfonía nº9, “Del Nuevo Mundo” (1893), un maravilloso homenaje a los Estados Unidos que parte de un

material musical predominantemente bohemio, pero tratado de un modo que ya nada tiene que ver con las Danzas eslavas.

Algo similar ocurre con la Sinfonía nº8, compuesta entre agosto y noviembre de 1889 en su finca veraniega de Vysoka u Pribrame, a 150 kilómetros de Praga. Es conocida como la Pastoral de Dvorak y se ha dicho de ella que homenajea la vida rural checa. Sus cuatro movimientos rebosan, efectivamente, de material folclórico, pero difícilmente podríamos considerar esta una obra localista. El uso de canciones y danzas le sirve a Dvorak para crear una música luminosa y optimista, a veces de un entusiasmo casi infantil, pero que se eleva con un sentido universal frente a las creaciones radicalmente subjetivas que autores como Tchaikovsky y Richard Strauss estaban presentando por aquella misma época. Este clasicismo, tan criticado a posteriori por la crítica progresista del siglo XX, es lo que otorga a la Sinfonía nº8 su carácter “elegante y melodioso”, en palabras de nuestro Director Titular, Robert Treviño. Para él, la sinfonía “desarrolla ideas del Concierto para piano y conduce a la realización del Concierto para violonchelo”, dos obras que se interpretan también a lo largo de esta Temporada de la Orquesta.

Mikel Chamizo

HURRENGO ABONU KONTZERTUAPRÓXIMO CONCIERTO DE ABONO

Apirilak 8 / 12 AbrilJEINU KORALAGENIO CORALBEETHOVEN

- euskadikoorkestra.eus- kursaal.eus- Taquilla Kursaal leihatila

SARRERAK ENTRADAS 10€ < 35€

AZKEN ORDU GAZTEA!10€

SHOSTAKOVICH

/8

C

M

Y

CM

MY

CY

CMY

K

KUTXA_OSE_ABONO_OK.pdf 1 30/10/18 8:43