Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

42
euskara-frantsesa français-basque ELHUYAR DICTIONNAIRE HIZTEGIA ELHUYAR edizioak

Transcript of Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

Page 1: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

• Lexiko arrunta eta teknikoa

• 36.667 sarrera

• 5.367 azpisarrera

• 57.285 adiera

• 6.753 adibide

• Egitura gramatikalak eta esapideak

• Frantziako, Espainiako eta munduko leku-izenak

• Gramatika-eranskina

• Dictionnaire de mots usuels et techniques

• 36 667 mots d’entrée

• 5 367 sons-entrées

• 57 285 sens

• 6 753 exemples

• Structures grammaticales et expressions

• Les noms des provinces d’Espagne et les noms des départements français, ceux des états du monde

• Annexe grammaticale

eusk

ara-

fran

tses

a

fran

çais

-bas

que

ELH

UY

AR

DIC

TIO

NN

AIR

E

HIZ

TE

GIA

eusk

ara-

fran

tses

a

fran

çais

-bas

que

ELH

UY

AR

DIC

TIO

NN

AIR

E

HIZ

TE

GIA

ZeLai Haundi, 3

Osinalde industrialdea

20170 • Usurbil (Gipuzkoa)

tel 943 36 30 40 • Fax 943 36 31 44

www.elhuyar.org

Esku artean duzun hiztegi honetan, Ipar Euskal Herriko eta Hego Euskal Herriko ohiko hitz arruntekin batera, hitz teknikoak, eta zenbait egitura gramatikal eta esapide bildu dira.Irakasle eta ikasleentzat eta hizkuntzak lantzen edo hizkuntzekin lanean diharduen edonorentzat tresna baliagarria.

Dans le présent dictionnaire vous trouverez avec les mots usuels du Nord et du Sud, les mots techniques, spécifiques et nombre d’expressions et d’éléments de grammaire. Un outil pratique pour les enseignants et les élèves de classe bilingue, ainsi que pour tout professionel travaillant dans le monde des langues.

eusk

ara-

fran

tses

a

fr

ança

is-b

asqu

eE

LHU

YA

RD

ICT

ION

NA

IRE

HIZ

TE

GIA

ELHUYAR HIZTEGIAK

ELHUYAR Hiztegia Euskara-gaztelania/Castellano-vasco

ELHUYAR Hiztegi Txikia Euskara-gaztelania/Castellano-vasco

ELHUYAR Oinarrizko Hiztegia Euskara-gaztelania/Castellano-vasco

Elhuyar dictionary/hiztegia Euskara-ingelesa/English-basque

Euskal Hiztegi Modernoa

Elhuyar Ikaslearen Hiztegia

Elhuyar Sinonimoen Kutxa

Elhuyar Zientzia eta Teknologiaren Hiztegi Entziklopedikoa

ELH

UY

AR

edizioak

ELH

UY

AR

edizioak

ELH

UY

AR

edizioak

7 8 8 4 9 2 4 5 7 8 8 59

ISBN: 978-84-92457-88-5

Page 2: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

eusk

ara-

fran

tses

afr

ança

is-b

asqu

e

HIZ

TE

GIA

ELH

UY

AR

DIC

TIO

NN

AIR

E

Page 3: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

1

aberats

aa. interj. ah ! A bai!: ah bon !ababor. iz. bâbord. Ababorrean: à bâbord.abade. iz. 1.  abbé. 2.  (B) prêtre. r abade-etxe. abbaye.

abadesa. iz. abbesse.abadetar. adj. clérical, -e.abadia. iz. abbaye, monastère.abagune. iz. occasion ; conjoncture.

Abaguneari onura atera: profiter de l’occasion.

abaila. iz. vitesse, élan. Abailan joan zen apaizari deitzera: il alla chercher le prêtre à toute allure.

abaildu, abail, abailtzen. da/du ad. 1.  (se) fatiguer beaucoup, (s’)épuiser. 2.  ployer les arbres, les branches des arbres, sous le poids des fruits. r abail eginda. très épuisé, -ée.

abaildura. iz. grande fatigue, épuise-ment.

abakando. iz. homard.abako. iz. 1. [kalkuluak egitekoa] abaque ;

boulier. 2. (Arkit.) abaque.abal. iz. (Zuz.) aval. r abala eman.

cautionner.abandonatu, abandona, abandona­

tzen. du ad. 1.  abandonner. 2.  h. alde bat(era) utzi, bertan behera utzi, utzi. abandonner, laisser de côté. 3.  (Zuz.) abandonner. Haurrak abandonatu: aban-donner ses enfants.

abangoardia. iz. avant-garde.abantaila. iz. avantage, profit. Abantailaz

jokatu: avoir l’avantage. r abantaila eraman. devancer.

abantailatsu. izond. avantageux, -euse.abantailatu, abantaila(tu), abantai­

latzen. du ad. (Ipar.) (zah.) avantager.abantailos. izond. (Ipar.) avantageux,

-euse ; profitable.abantzatu, abantza, abantzatzen. du

ad. (Ipar.) (herr.) h. aitzinatu, aurreratu. avancer, progresser.

abantzu. adb. (GN/Ipar.) presque.abar. iz. 1.  branche, petit bois. 2.  (pl.)

restes, résidus. Ikatz-abarrak: restes de charbon. r eta abar. + eta.

abaraska. iz. rayon de miel.abaritz. iz. chêne-kermès.

abarka. iz. savate découverte de cuir.abarkadun. adj./iz. porteur de savate,

paysan.abarketa. iz. espadrille.abat. iz. (batez ere B) h. abade. abbé.abata. iz. mannequin d’épervier pour la

chasse.abatz. iz. (Autom./Teknol.) moyeu. r abatz-estalki. (Autom.) enjoliveur.

abdikatu, abdika, abdikatzen. du ad. abdiquer.

abdikazio. iz. abdication.abdomen. iz. (Anat.) abdomen.abdominal. iz./izond. abdominal, -e.

Muskulu abdominalak: muscles abdomi-naux.

abegi. iz. accueil, réception. Abegi ona egin zioten: ils l’ont bien reçu.

abegitsu. izond. accueillant, -e ; hospita-lier, -ère.

abelazkuntza. iz. élevage du bétail.abelbide. iz. draille, chemin de transhu-

mance.abelburu. iz. tête de bétail. Ehun abel-

buru: cent têtes de bétail.abeletxe. iz. ferme, étable, bergerie.abelgorri. iz. les bovins.abeltegi. iz. ferme, écurie, étable.abeltzain. iz. gardien de troupeau,

éleveur.abeltzaintza. iz. élevage du bétail.abemaria. iz. Ave Maria, ave.abendu. iz. décembre.abeniko. iz. avenant, accord.abenka. iz. (Itsas.) hauban.abentura. iz. aventure.abenturazale. iz./izond. aventurier, -ère.aberasbide. iz. moyen d’enrichissement.aberasgarri. izond. enrichissant, -e.

Aberasgarri gertatu da hizkuntzarentzat: cela a été enrichissant pour la langue.

aberaskume. iz. fils à papa.aberastasun. iz. 1. richesse. Behartasuna

eta aberastasuna: pauvreté et richesse. 2.  (pl.) richesse, biens. Aberastasunen banaketa Europan: le partage des richesses en Europe.

aberastu, aberats/aberastu, abe­rasten. da/du ad. 1. (s’)enrichir. Nekazari edalea ez da aberastuko: l’agriculteur qui boit ne s’enrichira pas. ² du ad. 2. (Fis./Kim.) enrichir. Uranio aberastua: uranium enrichi.

aberats. iz./izond. riche, fortuné, -ée ; abondant, -e. Oso familia aberatsa da:

Page 4: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

2

abere

c’est une famille très riche. Haragia aberatsa da proteinatan: la viande est riche en protéines.

abere. iz. 1.  mammifère domestique, animal, bétail. ² iz./izond. 2.  bête, stupide. r abere beltz. porcin. || abere larri. gros bétail. || abere xehe. petit bétail, menu bétail. || abere-hiltzaile. boucher d’abattoir. || etxe-abere. animal/bétail domestique.

aberekeria. iz. bestialité, énormité.abereki. iz./izond. brute.aberetiar. adj. brute, brutal, -e.aberetu, abere(tu), aberetzen. da/du

ad. (s’)abrutir. Basoan biziaz, aberetu egin dira: en habitant dans la forêt, ils se sont abrutis.

aberia. iz. 1.  dommage, avarie. Salgaien aberiak eta kalteak: dommages et intérêts sur les marchandises. 2.  h. matxura. panne. Argindarraren aberia: panne d’électricité.

aberkide. iz. compatriote.aberri. iz. patrie. r Aberri-egun. jour de la

Patrie basque.aberrigabe. iz./izond. apatride.aberriratu, aberrira, aberriratzen.

da/du ad. venir, revenir dans son pays, rapatrier.

abertzale. iz./izond. patriote.abertzaletasun. iz. patriotisme.abesbatza. iz. chœur, chorale.abeslari. iz./izond. chanteur, -euse.abestalde. iz. chœur, chorale.abesti. iz. chant, chanson. Nola da abesti

hori?: comment c’est, cette chanson ?abestu, abes, abesten. du ad. chanter.abiaburu. iz. point de départ, antécé-

dent, principe.abiada. iz. 1.  vitesse, élan. 2.  partance,

départ. 3.  (hed.) marche, cours, démarche. Gauzen abiada: le cours des évènements. r abiada hartu. prendre de l’élan. || abiadan. en toute hâte, à toute vitesse.

abiadura. iz. 1.  (Heg.) vitesse. Abiadura-muga: limitation de vitesse. Automobilak abiadura handia zuen: la voiture allait à une grande vitesse. 2.  (GN/Ipar.) commencement, départ. r abiadura-aldagailu. (Teknol.) (mécanisme de) changement de vitesse. || abiadura-kaxa. (Teknol.) boîte de vitesses. || abiadura-neurgailu. (Aeron.) compteur de vitesse.

abiagailu. iz. démarreur.

abiagune. iz. point de départ, début.abiamen. iz. (batez ere Ipar.)

commencement, début, départ.abian. adb. 1. sur le point de, en partance.

Etxera abian naiz: je pars à la maison. 2. tout de suite. Banoa abian: je pars tout de suite. r abian jarri. mettre en marche.

abiapuntu. iz. point de départ.abiarazi, abiaraz, abiarazten. du ad.

lancer, impulser, faire partir, déclencher.abiarazle. iz./izond. initiateur, -trice ; sti-

mulateur, -trice.abiatu, abia, abiatzen. da ad. 1.  se

mettre en route ou en mouvement, partir, démarrer. 2. commencer, initier.

abiazio. iz. aviation.abil. izond. (herr.) intelligent, -e ; adroit, -e.abilezia. iz. habileté, adresse, ruse.abio. iz. 1. (Ipar.) partance, sortie, départ.

2.  [motorra] démarreur. Abio-sistemak: systèmes de démarrage.

abioi. iz. (herr.) h. aireko, hegazkin. avion.abisatu, abisa, abisatzen. dio ad./du

ad. avertir, prévenir. Abisatu gabe egin zuen: il l’a fait sans prévenir.

abisu. iz. avis, avertissement ; conseil ; message. r abisu eman. aviser, avertir.

abitu. iz. 1. habit religieux. 2. (Ipar.) scapu-laire.

abizen. iz. nom propre.ablatibo. iz. (Hizkl.) ablatif.ablazio. iz. (Med.) ablation.abokatu. iz. 1.  avocat. 2.  (Ipar.) défen-

seur. r ofizioko abokatu. avocat d’office.abokatutza. iz. barreau.abolitu, aboli, abolitzen. du ad. (Zuz.)

abolir.abolizio. iz. (Zuz.) abolition.abonamendu. iz. abonnement. Jaialdi-

rako abonamendua: abonnement pour le festival.

1 abonatu, abona, abonatzen. du ad. 1. (Kont.) créditer. ² da/du ad. 2. (batez ere Ipar.) h. harpidetza egin. (s’)abonner.

2 abonatu. iz./izond. (batez ere Ipar.) h. harpidedun. abonné, -ée.

abordatu, aborda, abordatzen. du ad. (Itsas.) aborder.

aborigen. iz. aborigène.abortatu, aborta, abortatzen. du ad.

avorter.abortatze. iz. avortement.abortu. iz. avortement.abrikot. iz. abricot.abrikotondo. iz. abricotier.

Page 5: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

3

adiera

absenta. iz. absinthe [liqueur].absentismo. iz. absentéisme.abside. iz. abside.absolbitu, absolbi, absolbitzen. du

ad. 1. (Erl.) absoudre. 2. (Zuz.) absoudre, acquitter.

absolutismo. iz. absolutisme.absolutista. iz. absolutiste.absolutu. izond. absolu, -e. Botere abso-

lutua: pouvoir absolu. Tenperatura abso-lutua: température absolue.

absorbatu, absorba, absorbatzen. du ad. (Fis.) absorber.

absorbatzaile. izond. absorbant, -e.absortzio. iz. (Fis.) absorption.abstenitu, absteni, abstenitzen. da

ad. s’abstenir. Erreferendumean abste-nitu egin nintzen: je m’étais abstenu au référendum.

abstinentzia. iz. abstinence. r abstinen-tzia-sindrome. syndrome de sevrage.

abstraktu. izond. abstrait, -e. Arte abstraktua: art abstrait.

abstrakzio. iz. abstraction.absurdo. iz. absurde. Absurdoaren

teatroa: théâtre de l’absurde.abulia. iz. aboulie.aburu. iz. opinion, avis, conjecture.aburumenka. adb. au jugé.1 abusatu, abusa, abusatzen. du ad.

abuser ; abuser de.2 abusatu, abusa, abusatzen. da ad.

(Ipar.) (s’)amuser, se distraire.abusu. iz. abus. Sexu-abusuak: abus

sexuels.abuztu. iz. août.abzisa. iz. (Mat.) abscisse. Abzisa-ardatza:

axe des abscisses.adabaki. iz. pièce rapportée.adabatu, adaba, adabatzen. du ad.

raccommoder, rapiécer, arranger.adabegi. iz. bourgeon ; nœud.adaburu. iz. ramure.adaje. iz. corne, encornure.adakera. iz. 1. [animaliek] cornes, ramure.

2. [zuhaitzek] ramure, ramée.adaki. iz. branchage, rameau.adar. iz. 1.  [animaliarena] corne ; [zerbi-

doena] bois. 2.  [zuhaitzarena] branche. 3.  (hed.) branche, embranchement. 4.  [ibaiarena] affluent. 5.  (Mus.) cor, corne. r adarra jo. faire marcher qqn, se moquer de, plaisanter. || adarrak jarri. faire porter des cornes, encorner.

adarbakar. iz. unicorne.

adarbakoitz. izond. amputé, -ée d’une corne.

adardun. adj. 1. qui a des cornes, cornu, -e. 2.  qui a des branches, branchu, -e. 3. [personne] cornu, -e ; cocu, -e.

adarjotzaile. iz./izond. farceur, -euse ; facétieux, -euse ; plaisantin.

adarjotze. iz. plaisanterie, moquerie.adarkada. iz. coup de cornes.adarkadura. iz. ramure, ramification ;

bois [du cerf].adarkatu, adarka(tu), adarkatzen.

du ad. 1. encorner. ² da ad. 2. se rami-fier, bifurquer.

adarkatze. iz. branchement, bifurcation.adarrondo. iz. (Ipar.) nœud ; bourgeon.adartsu. izond. branchu, -e ; touffu, -e.adarzabal. izond. 1.  aux cornes larges. ² iz. 2. (Zool.) daim.

adasdun. adj. chevelu, -e.adats. iz. chevelure. r adats-izpi. cheveu.adausi. iz. aboiement. r adausi egin.

aboyer.adaxka. (adar-en txikigarria) iz. petite

branche, petite corne.adberbio. iz. (Hizkl.) adverbe. Lekuzko

adberbioa: adverbe de lieu.adbertsatibo. izond. (Hizkl.) adversatif,

-ive.adei. iz. déférence, amabilité, gentillesse,

respect. Adeiez entzun zituen arrazoi haiek guztiak: il écouta avec respect tous ces arguments. r adei-lege. courtoisie.

adeitasun. iz. déférence, amabilité, cour-toisie. r adeitasunez. [gutunetako agurretan] respectueusement.

adeitsu. izond. déférent, -e ; respectueux, -euse ; courtois, -e.

adelatu, adela, adelatzen. du ad. préparer, orner.

adi. adb. 1.  attentivement. ² iz. 2.  atten-tion. Zerbaitetan adia jarri: faire attention à quelque chose. r adi egon. être attentif, -ive à. || adi, prest, ja! (Kir.) à vos marques, prêts, partez !

adia. iz. appel, soupir ; gémissement. r adia egin. gémir, se lamenter.

adiaka. adb. en gémissant.adiakatu, adiaka, adiakatzen. da ad.

déplorer, gémir, se lamenter.adibide. iz. exemple. r adibidez. par

exemple.adiera. iz. acception ; signification, sens.

Adiera hertsian: au sens strict. Irudizko adiera: sens figuré.

Page 6: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

4

adierazezin

adierazezin. izond. inexprimable, inexpli-cable.

adierazgarri. iz. 1.  signe, indice, symbole. Hondamenaren adierazgarriak: les signes de la catastrophe. ² izond. 2.  signifiant, -e ; significatif, -ive ; éloquent, -e. Adibide adierazgarria: exemple éloquent. 3.  qui peut être exprimé, que l’on peut exprimer avec des mots.

1 adierazi, adieraz, adierazten. du ad. 1.  exprimer, déclarer, expliquer. Bere sentimenduak adierazi zituen: il exprima ses sentiments. Lapurtu egin ziotela adierazi zuen: il déclara qu’il avait été cambriolé. 2. signifier, vouloir dire. Zer adierazi nahi duzu?: que veux-tu dire ?

2 adierazi. iz. (Hizkl.) signifié, sens.adierazkaitz. izond. inexplicable.adierazkor. izond. signifiant, -e ; signifi-

catif, -ive ; expressif, -ive.adierazle. iz. 1.  expression. Begiak biho-

tzaren adierazle dira: les yeux sont l’ex-pression du cœur. 2.  indicateur. Presio-adierazlea: indicateur de pression. 3. (Hizkl.) signifiant.

adierazpen. iz. 1.  expression. Adieraz-pen-askatasuna: liberté d’expression. 2. déclaration, proclamation.

adierazpide. iz. expression ; représenta-tion. Hizkuntza bidezko adierazpidea: expression langagière.

adierraz. izond. facile à comprendre, inte-lligible, compréhensible.

adiezin. izond. incompréhensible, ininte-lligible, désaccord, malentendu.

adigai. iz. concept, pensée.adigaitz. izond. difficile à comprendre,

inintelligible, incompréhensible.adigalkor. izond. distrait, -e. Ikasle adigal-

korra: élève distrait.adigarri. iz. 1.  explication. Adigarririk ez

duten ohiz kanpoko gertakariak dira OHEak: les OVNIs sont des phénomènes extraordinaires qui n’ont pas d’explica-tion. ² izond. 2. compréhensible, intelli-gible ; évident, -e. Amore fin baten seinale adigarriak: des signes évidents d’un véritable amour. 3.  digne d’être entendu.

adikor. izond. aimable, attentif, -ive.adimen. iz. intelligence, entendement. r adimen gutxiko/urriko. (Psikol.) arriéré (mental), déficient (mental),

handicapé (mental). || adimen-urritasun. déficience mentale.

adimendu. iz. h. adimen. entendement.adimendun. adj. intelligent, -e ; raison-

nable. Izaki adimendunak: êtres raisonna-bles. Sistema adimendunak: systèmes intelligents.

adimengabe. izond. irrationnel, -elle.adin. iz. 1.  âge. 2.  [bizitzako aldia] âge.

Adinaren lorean: à la fleur de l’âge. r adin handi. âge avancé, vieillesse. || adinez nagusi. majeur, -e. || adinez txiki. mineur, -e. || adin-nagusitasun. majorité. || adin-txikitasun. minorité.

adina. partik. autant que ; autant de… que, tant de… que. Ez dut zuk adina irabazten: je ne gagne pas autant que toi. Zuk adina liburu ditut nik: j’ai autant de livres que toi. r adina izan. valoir autant que, être capable de. Zu ni adina zara: tu vaux autant que moi. Aitaren bihotza biguntzeko adina bazen: il était capable d’attendrir le cœur de son père.

adinbat. partik. autant… que ; autant de… que. Behar adinbat langile: autant de travailleurs que nécessaire.

adindu, adin(du), adintzen. da ad. viei-llir.

adindun. iz. 1. personne d’un certain âge. ² adj./iz. 2. majeur, -e.

adineko. izlag. âgé, -ée. Adineko ema-kumea da: c’est une femme âgée.

adingabe. iz./izond. mineur, -e.adingabeko. iz./izlag. mineur, -e. Hiru

adingabeko atxilotu dituzte: trois mineurs ont été arrêtés.

adinkide. izond. du même âge.adintsu. izond. d’âge avancé.adio. interj. 1.  adieu !, au revoir ! 2.  adieu,

c’est fini. ² iz. 3. adieu, adieux. Azken adioa: le dernier adieu. r adio(ak) egin/esan. faire ses adieux à, dire au revoir, renoncer. || ez adiorik. au revoir, à la prochaine.

adiposo. izond. adipeux, -euse. Ehun adiposoa: tissu adipeux.

adiskidantza. iz. amitié, affection.adiskide. iz. ami, -e. r adiskide min. ami,

-e intime.adiskidekeria. iz. copinage.adiskidetasun. iz. amitié, camaraderie.adiskidetsu. izond. affable, amical, -e ;

affectueux, -euse.adiskidetu, adiskide(tu), adiskide­

tzen. da/du ad. se réconcilier, devenir amis, se lier d’amitié.

Page 7: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

5

afalaitzin

adiskidetze. iz. 1. réconciliation. 2. (Zuz.) conciliation. Adiskidetzeko ekitaldia: acte de conciliation.

aditasun. iz. attention. Aditasunez begi-ratu zion: elle l’a regardé attentive-ment.

1 aditu, adi, aditzen. du ad. 1. [zerbait] entendre, écouter. 2.  comprendre. 3.  [usaina] sentir. ² dio ad. 4.  [norbaiti] écouter [qqn]. r elkar aditu. s’entendre, se mettre d’accord. || ez adituarena egin. faire la sourde oreille.

2 aditu. iz./izond. expert, -e ; versé, -ée, connaisseur, -euse. Adituen iritzia: opinion experte.

aditz. iz. (Hizkl.) verbe. Aditz-erroa: racine verbale. r aditz-joko. (Hizkl.) conju-gaison.

aditzaile. iz. auditeur, entendeur.aditze. iz. audition, compréhension,

écoute. Bi aditze-mota daude: il existe deux façons d’écouter. r aditzera eman. laisser entendre, rendre public. || -en aditzea izan. avoir entendu parler.

aditzondo. iz. (Hizkl.) adverbe.adizkera. iz. (Hizkl.) forme verbale.adizki. iz. (Hizkl.) forme verbale.adizlagun. iz. (Hizkl.) adverbe.adjektibo. iz. (Hizkl.) adjectif. Adjektibo

kalifikatzailea: adjectif qualificatif.adjudikatu, adjudika, adjudikatzen.

du ad. adjuger.adjudikazio. iz. adjudication.administrari. iz. administrateur, -trice.administratibo. izond. administratif, -ive.

Hiriburu administratiboa: ville administra-tive.

administratu, administra, adminis­tratzen. du ad. administrer.

administratzaile. iz. employé, -e de bureau, administrateur, -trice.

administrazio. iz. administration. Admi-nistrazio-kontseilua: conseil d’administra-tion. Herri-administrazioa: administration publique.

ADN. Ik. DNA (azido desoxirribonu-kleiko).

adobatu, adoba, adobatzen. du ad. préparer, assaisonner, accommoder.

adoptatu, adopta, adoptatzen. du ad. adopter.

adopzio. iz. adoption.adoratu, adora, adoratzen. du ad.

adorer.adorazio. iz. (Erl.) adoration.

adore. iz. courage, ardeur, énergie, valeur, intrépidité. r adore eman. encourager.

adoregabe. izond. languissant, -e ; faible, débile, pusillanime, lâche.

adoregabetu, adoregabe(tu), adore­gabetzen. da/du ad. se décourager, se laisser abattre.

adoretsu. izond. courageux, -euse ; éner-gique, audacieux, -euse ; brave.

adoretu, adore(tu), adoretzen. da/du ad. (s’)animer, (s’)enhardir, encourager, (se) redresser. Berri haiek entzunik adoretu zen mutila: ces nouvelles encou-ragèrent le garçon.

ados. r ados izan/egon/jarri. être d’accord, se mettre d’accord. Ados gaude denok puntu honetan?: sommes-nous tous d’accord sur ce point ?

adostasun. iz. accord, concordance, compatibilité.

adostezin. izond. incompatible, inconci-liable.

adostu, ados(tu), adosten. da ad. 1.  [jokoan, lehiaketetan] égaliser. 2.  se mettre d’accord, concilier. Ezin gara adostu: nous n’arrivons pas à nous mettre d’accord.

adreilu. iz. brique.adrenalina. iz. adrénaline.aduana. iz. douane.aduanazain. iz. douanier, -ère.adulterio. iz. adultère.adulteriogile. iz./izond. adultère.1 adur. iz. (B) bave. r adur-zapi. bavette,

bavoir. r adurra erion; adurra dariola/zeriola egon. (hed.) être aux anges, boire du petit lait.

2 adur. iz. (G) sort, hasard, destin. Adur onekoa: heureux, chanceux.

adurti. izond. baveux, -euse. Haur adurtia: un enfant baveux.

aerobic. iz. aérobic.aerodinamika. iz. aérodynamique.aerodinamiko. izond. aérodynamique.aerodromo. iz. aérodrome.aeromodelismo. iz. aéromodélisme.aeronauta. iz. aéronaute.aeronautika. iz. aéronautique.aeronautiko. izond. aéronautique.aerosol. iz. aérosol.aerostatika. iz. (Fis.) aérostatique.aerostatiko. izond. (Fis.) aérostatique.afalaitzin. iz. (Ipar.) (batez ere, denbora-

kasuetan, bereziki noiz kasuan) le temps avant le dîner.

Page 8: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

6

afaldu

afaldu, afal, afaltzen. da ad. (Ipar.), du ad. (Heg.) souper, dîner. Afaldu eta lotara: se coucher aussitôt après le dîner.

afalondo. iz. après le dîner. Afalondoan, kantuan hasi ginen: après le diner, nous avons commencé à chanter.

afalordu. iz. heure du dîner.afari. iz. souper, dîner. Agur-afaria: dîner

d’adieu. Afari-merienda: goûter dînatoire. r azken afari. (Erl.) la Cène.

afektibitate. iz. affectivité.afektu. iz. (Psikol.) affection, attache-

ment.afera. iz. affaire.afiliazio. iz. affiliation.afinatu, afina, afinatzen. du ad. (Mus.)

h. aurrindu, gozatu, tonuan jarri. accorder.afinitate. iz. (Kim./Mat.) affinité.afixa. iz. affiche.afonia. iz. aphonie. Afonia izan: être

aphone.afoniko. izond. aphone.aforismo. iz. aphorisme.afrikar. adj./iz. africain, -e.afrikari. iz./izond. (Hizkl.) affriquée.afrodisiako. iz./izond. aphrodisiaque.afruntu. iz. (batez ere Ipar.) affront,

outrage, camouflet.agenda. iz. agenda.agente. iz. 1.  [eragilea] agent. Agente

patogenoa: agent pathogène. 2.  [lan-bidea] agent. Aseguru-agentea: agent d’assurance, assureur.

agentzia. iz. agence. Bidaia-agentzia: agence de voyage.

ageri. izond. visible, évident, -e ; mani-feste. r ageri izan. 1. apparaître, mettre en évidence. 2.  montrer, être à la vue. || agerian. en évidence, à découvert. || ageririk. (Ipar.) en évidence, à décou-vert ; clairement.

ageriko. izlag. évident, -e ; visible, mani-feste ; public, -ique. Agerikoa izan: être évident. Ageriko zeinua: signe visible.

agerkari. iz. publication.agerkunde. iz. (Erl.) apparition. Ama Birji-

naren agerkundea: l’apparition de la Vierge Marie.

agerpen. iz. 1.  manifestation, preuve, témoignage. Maitasun-agerpena: preuve d’amour. 2.  apparition ; présentation. Ama Birjinaren agerpena: l’apparition de la Vierge. Prentsaren aurreko agerpena: présentation devant la presse. 3. (Hizkl.) occurrence.

agerraldi. iz. 1. apparition, manifestation. Eritasunaren lehen agerraldia: la première manifestation de la maladie. 2. parution, édition. 3.  [antzezlanaren atala] scène, acte. 4. [ikuskizuna] représentation, exhi-bition, parade. 5.  (Erl.) apparition. r (kale-)agerraldi. manifestation ; concentration.

agertoki. iz. scène, plateau.agertu, ager, agertzen. da ad. 1. appa-

raître, montrer. 2.  se présenter, compa-raître. ² du ad. 3.  publier. 4.  rendre public, montrer, manifester, dénoter.

agian. adb. 1.  peut-être (bien). Agian joango gara: peut-être irons-nous. ² interj. 2.  (Ipar.) plaise à Dieu. Agian jinen da!: pourvu qu’il vienne !

agiantza. iz. souhait, vœux. Agiantza hoberenak: meilleurs vœux.

agiantzatu, agiantza(tu), agiantza­tzen. du ad. souhaiter.

1 agindu, agin, agintzen. du ad. 1.  commander, ordonner. 2.  demander, recommander. Hark agindu zidan lana: le travail qu’il me recommenda. 3. promettre. Agindua zor: chose promise, chose due.

2 agindu. iz. 1.  ordre, commandement, mandat. 2. (Inform.) instruction.

agindupeko. iz. 1. sujet, -ette ; serviteur, servante. ² izlag. 2.  qui est sous les ordres de ou à l’ordre de. Printzearen agindupeko soldaduak: les soldats sous le commandement du prince.

aginpide. iz. autorité, pouvoir.agintaldi. iz. (période de) commande-

ment.agintari. iz. chef ; dirigeant, -e ; autorité.

Agintari politikoa: dirigeant politique.agintaritza. iz. organe de gouvernement,

autorité, commandement.aginte. iz. 1. pouvoir, autorité. 2. comman-

dement, ordre. Jainkoaren Hamar Agin-teak: les dix commandements de Dieu. 3. (Teknol.) commande. Urrutiko agintea; urruneko agintea: commande à distance.

agintera. iz. 1.  manière de gouverner. 2. (Hizkl.) impératif.

agintza. iz. 1. autorité, pouvoir, comman-dement ; mandat. Leninen agintzapean: sous le mandat de Lénine.

agintzaile. iz. 1. chef, donneur d’ordres. ² iz./izond. 2.  personne qui promet, qui fait une promesse. ² izond. 3. personne autoritaire.

agintzari. iz. promesse.

Page 9: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

7

ahal izan

agiraka. iz. 1.  réprimande, dispute, querelle. ² adb. 2.  en réprimandant, en (se) disputant. Elkarri agiraka, elkarri biraoka: en se disputant, en s’insultant. r agiraka egin. réprimander.

agirakatu, agiraka(tu), agirakatzen. du ad. h. agiraka egin. réprimander, gronder.

agiri. iz. acte, document, pièce ; avis, extrait ; manifeste. Nortasun-agiria: pièce d’identité. Jaiotza-agiria: extrait de nais-sance.

agiritegi. iz. archives [documents]. Kate-draleko agiritegia: les archives de la cathédrale.

agitu, agi, agitzen. da ad. arriver, survenir, avoir lieu.

agizko. adb. en général.aglomeratu. iz. (Eraik.) agglomérat.aglutinatu, aglutina, aglutinatzen.

du ad. agglutiner.agnostiko. iz. agnostique.agonia. iz. agonie.agor. izond. 1.  [iturria, ibaia] sec, sèche,

aride. 2.  [zuhaitza, emakumea] stérile. 3.  (hed.) faible, sommaire, modéré, -ée, sobre ; rare. Euskalduna hitzetan agorra da: le Basque est sobre en paroles. ² iz. 4. sécheresse.

agorraldi. iz. période de stérilité/séche-resse.

agorrezin. izond. inépuisable, intaris-sable.

agorril. iz. août. å abuztu.agorte. iz. sécheresse.agortu, agor(tu), agortzen. da/du ad.

1.  [iturria, putzua] (se) tarir, sécher. 2. (hed.) (s’)épuiser, (s’)achever.

agot. iz. cagot, -e ; gitan, -e.agradagarri. izond. (Ipar.) agréable.agradatu, agrada, agradatzen. da ad./

zaio ad. (Ipar.) plaire, agréer.agrafa. iz. (Ipar.) agrafe.agrafagailu. iz. (Ipar.) agrafeuse.agrafatu, agrafa(tu), agrafatzen. du

ad. (Ipar.) agrafer.agresibitate. iz. agressivité.agronomia. iz. agronomie.aguardient. iz. (Ipar.) eau-de-vie.agudo. izond. 1.  (Ipar.) ingénieux, -euse,

habile. ² adb. 2.  (Heg.) promptement, vite.

agudotu, agudo(tu), agudotzen. da/du ad. (Ipar.) (s’)instruire, (s’)exercer, (s’)entraîner.

agur. interj. 1.  adieu, salut ; au revoir ! 2.  adieu, au revoir. Gauzak aldatzen ez badira, agur zure pribilegioak!: si cela continue, tu pourras dire adieu à tes privilèges ! ² iz. 3.  salutation. r agur-afari. dîner d’adieux. r agur egin. saluer, faire ses adieux. || agur esan. saluer, faire ses adieux.

agure. iz. [gizona] vieillard (péjoratif). r agure gordin. vieux beau, vert galant. || agure zahar. vieux, vieille barbe.

aguretu, agure(tu), aguretzen. da ad. [gizona] vieillir.

agurgarri. izond. vénérable, respectable.agurmaria. iz. ave Maria, ave.agurtu, agur(tu), agurtzen. du ad.

1.  saluer, faire ses adieux. 2.  adorer. Eguzkia agurtu: adorer le soleil.

ahabia. iz. [landarea eta fruitua] myrtille.ahaide. iz. 1. parent ; membre de la famille.

2.  (hed.) qui a des affinités, analogue. Euskarak ez du ahaiderik: la langue basque n’a aucune langue parente. r ahaide hurko. proche parent. || ahaide nagusi. (Hist.) les grandes familles du Moyen Age. || urruneko ahaide. parent éloigné.

ahaidego. iz. [ahaidetasuna] parenté.ahaideria. iz. la parenté.ahaidetasun. iz. 1. parenté. Ahaidetasun-

maila: degré de parenté. 2. (hed.) affinité, alliance.

ahaidetu, ahaide(tu), ahaidetzen. da/du ad. devenir parents, s’apparenter.

ahaika. iz. provocation.ahaire. iz. (Z) air.ahal. iz. 1.  pouvoir, possibilité. Erabaki-

tzeko ahala: pouvoir de décision. 2. force, faculté. Gure ahal guztiaz maitatu: aimer de toutes nos forces. ² partik. 3. (geroal-dietan) pourvu que. Etorriko ahal da!: pourvu qu’il vienne ! r ahalaz. (BN/L) si possible, autant que possible.

ahal izan, ahal izan, ahal izaten. (geroaldiko formak ahalko bidez ere osa daitezke) da/du ad. pouvoir, être possible. r ahal beste/bezainbat. autant… que possible. Ahal adina diru: autant d’argent que possible; le plus d’argent possible. || ahal bezain. aussi… que possible. Ahal bezain ongi: aussi bien que possible. || ahal bezala. comme on peut. || ahal den neurrian. dans la mesure du possible. || ahalik (eta)… -en(a). le plus ou le moins… possible. Ahalik eta merkeena: le moins cher possible.

Page 10: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

8

ahalbide

ahalbide. iz. moyen, possibilité.ahalbidetu, ahalbide(tu), ahalbide­

tzen. du ad. rendre possible, faciliter.ahaldun. adj./iz. 1.  puissant, -e. ² iz.

2.  (Zuz.) fondé de pouvoir. 3.  député, -ée. r ahaldun nagusi. député général.

ahaldundu, ahaldun(du), ahal­duntzen. du ad. (Zuz.) autoriser, habiliter.

ahalegin. iz. (batez ere pl.) effort, essai. r ahalegina(k) egin. essayer, tâcher de, s’efforcer. || ahalegine(t)an. de toutes ses forces.

ahalegindu, ahalegin(du), aha legin­tzen. da ad. faire le possible, s’efforcer, s’appliquer.

ahalezko. izlag. 1.  possible. ² iz./izlag. 2. (Hizkl.) conditionnel, potentiel, -elle.

ahalguztidun. adj. tout puissant, -e ; omnipotent, -e.

ahalke. iz. (batez ere Ipar.) 1. honte, timi-dité, déshonneur. 2.  crainte. r ahalke izan. (batez ere Ipar.) 1.  avoir honte. 2.  (noren, zeren, nortaz, zertaz) être respectueux, traiter avec respect. Ene semearen ahalke izanen dira: ils seront respectueux avec mon fils.

ahalkegabe. iz./izond. (Ipar.) effronté, -ée ; cynique, insolent, -e.

ahalkegabekeria. iz. (Ipar.) effronterie, insolence, grossièreté.

ahalkegabetu, ahalkegabe(tu), ahal­kegabetzen. da/du ad. (Ipar.) devenir insolent, -e, devenir irrespectueux, -euse.

ahalkegarri. izond. (Ipar.) déshonorant, -e ; honteux, -euse.

ahalkeizun. iz. infamie.ahalketasun. iz. honte.ahalketi. izond. (Ipar.) timide ; honteux,

-euse.ahalketu, ahalke(tu), ahalketzen. da/

du ad. (Ipar.) avoir honte ; devenir honteux, -euse.

ahalkor. izond. (Ipar.) timide, craintif, -ive.ahalmen. iz. 1. faculté, pouvoir, capacité.

2. [gailuarena] puissance.ahalorde. iz. mandat ; procuration.

Norbaiti zerbait egiteko ahalordea eman: donner mandat à quelqu’un de faire quelque chose. Ahalordez ezkondu ziren: ils se sont mariés par procuration.

ahalordetu, ahalorde(tu), aha lorde­tzen. du ad. déléguer des pouvoirs à.

ahaltsu. iz./izond. puissant, -e. Erregerik ahaltsuena: le roi le plus puissant.

ahamen. iz. 1.  bouchée. 2.  (ezezko testuinguruetan) rien. Ahamenik ez daki: elle ne sait rien.

ahantzezin. izond. inoubliable.ahantzi, ahantz, ahanzten. da/du ad.

oublier.ahanzkor. izond. oublieux, -euse.ahanzte. iz. oubli.ahanztura. iz. oubli.ahapaldi. iz. 1.  phrase, strophe, verset.

2.  injure. r ahapaldi egin. injurier, se moquer.

ahapeka. adb. (batez ere Ipar.) à voix basse, en chuchotant. Ahapeka hitz egin: parler à voix basse, chuchoter.

ahapetik. adb. à voix basse, en chucho-tant. Ahapetik hitz egin: parler à voix basse, chuchoter.

ahardi. iz./izond. truie. Urde ahardia: truie.

ahari. iz. bélier. r ahari-talka. combat de béliers.

aharra. iz. querelle, bagarre.aharrari. izond. (Ipar.) querelleur, -euse ;

bagarreur, -euse ; batailleur, -euse.aharratu, aharra(tu), aharratzen. da

ad. (Ipar.) (se) disputer, se quereller.aharrausi. iz. bâillement. r aharrausi

egin. bâiller.ahate. iz. canard.ahazkor. izond. oublieux, -euse.ahazte. iz. oubli.ahaztezin. izond. inoubliable.ahaztu, ahatz, ahazten. da/du ad.

1.  oublier. Adiskideaz ahaztu zen: il a oublié son ami. ² zaio ad. 2.  s’oublier. Igerian ahaztu zait: je ne sais plus nager. r ahaztu(t)a egon/eduki. oublier. Zutaz/zurekin ahaztuta nengoen, barkatu: je t’avais oublié, excuse-moi.

ahetz. iz. (Ipar.) lie, marc, mère.ahi. iz. crème, bouillie.ahidura. iz. épuisement.ahigarri. izond. épuisant, -e.ahitu, ahi(tu), ahitzen. da/du ad.

1.  [gauza] (s’)épuiser, tarir, user. Pazien-tzia ahitzen ari zaigu haren etengabeko kexak direla eta: ses plaintes constantes usent notre patience. 2.  [pertsona] (s’)épuiser, (s’)exténuer, défaillir, se fati-guer. Sei orduko ibilaldia eginda ahituta geratu ginen: la randonnée de six heures nous épuisa.

ahizpa. iz. sœur [d’une autre sœur].ahizpaorde. iz. demi-sœur.

Page 11: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

9

ahurka

ahizpatzako. iz. demi-sœur.ahizperdi. iz. (GN/Ipar.) demi-sœur.aho. iz. 1.  bouche. 2.  [zaporea] goût,

saveur. 3.  [tresnarena] bouche, ouver-ture ; embouchure ; [musika-tresnarena] bec. 4.  [ibaiarena] embou chure. 5. [ebakitze-tresnarena] tranchant, lame. r aho-artatzaile. dentiste. || aho-burdina. [zaldiarena] mors. || aho-korapilo. allitération, jeu de mots. || aho-soinu; ahoko soinu. harmonica. || ahotik ahorako. (Med.) bouche-à-bouche. || aho-zabalka. bâillement. r aho batez. unanimement. || aho zabalik. bouche bée. || aho zabalka. en bâillant. || aho(a) bete hortzekin utzi. laisser bouche bée. || aho(a) betean. clairement. || ahoan legarrik gabe. ayant la langue bien pendue. || ahotan. de bouche en bouche. || ahotan hartu/erabili. aller ou voler de bouche en bouche. || ahoz aho. de bouche en bouche. || ahoz behera. sur le ventre, à plat ventre. || ahoz gora. sur le dos.

ahobero. izond. vantard, exagéré.ahoberokeria. iz. vantardise, exagéra-

tion.ahoeri. iz. aphtes.ahogaizto. izond. mauvaise langue, déni-

greur, -euse.ahogozatu, ahogoza, ahogozatzen.

du ad. savourer, déguster.ahogozo. iz. 1. salive. 2. saveur, goût ; bon

goût.ahohandi. izond. bavard, -e ; gaffeur,

-euse ; glouton, -onne.ahokada. iz. [airea, kea] bouchée,

bouffée ; [likidoa] gorgée. Ke-ahokada: bouffée de fumée.

ahokadura. iz. (Teknol.) abouchement, emboîtement ; ajustage, ajustement.

ahokatu, ahoka, ahokatzen. du ad. encastrer, emboîter. Teilak elkarri ahokatu: encastrer des tuiles.

ahoko. iz. 1. [zaldiarena] mors. 2. [kolpea] coup à la bouche. 3. [musika-tresnarena] embouchure, bec.

aholegar. iz. (Albait.) pépie.aholkatu, aholka, aholkatzen. du ad.

conseiller, exhorter.aholku. iz. conseil ; exhortation. r aholku

eman. conseiller.aholkulari. iz. conseiller, -ère ; assesseur.aholkularitza. iz. conseil.ahomotel. izond. bègue.

ahosabai. iz. palais [de la bouche]. r ahosabai bigun. voile du palais. || ahosabai-errezel. voile du palais.

ahoskabe. iz./izond. (Hizkl.) sourd, -e. Kontsonante ahoskabeak: consonnes sourdes.

ahoskatu, ahoska, ahoskatzen. du ad. prononcer, énoncer.

ahoskera. iz. prononciation [mode].ahoskuntza. iz. prononciation, phona-

tion [acte].ahotara. iz. bouchée.ahots. iz. 1.  voix. 2.  [kantaria] chanteur,

-euse. 3.  (Mus.) voix. Lau ahotsetarako kanta: chant pour quatre voix. r ahots-korda. (batez ere pl.) cordes vocales.

ahotz. iz. bale du grain de blé ; bogue de châtaigne.

ahozabal. izond. imprudent, -e de langage, grande gueule.

ahozapi. iz. serviette.ahozapitako. iz. rond de serviette.ahozikin. izond. grossier, -ière ; médi-

sant, -e.ahozko. izlag. oral, -e. Ahozko tradizioa:

tradition orale.ahozuri. izond. gourmet, délicat, -e [pour

le manger].AHT (abiadura handiko tren). TGV

(train à grande vitesse).ahuakate. iz. avocat [fruit].ahuakateondo. iz. avocatier.ahuku. iz. deuil, cortège funèbre.ahul. izond. 1.  faible, fragile. Borondate

ahula: faible volonté. 2.  insipide, fade. ² adb. 3. fragile.

ahulaldi. iz. défaillance.ahuldade. iz. faiblesse.ahuldu, ahul(du), ahultzen. da/du ad.

faiblir, s’affaiblir, débiliter.ahuldura. iz. faiblesse.ahuleria. iz. débilité.ahulezia. iz. débilité, faiblesse.ahulkeria. iz. lâcheté, couardise.ahultasun. iz. faiblesse, débilité.ahultze. iz. affaiblissement.ahulune. iz. point faible.ahuntz. iz. chèvre. r ahuntz-praka. (Bot.)

giroflée. r ahuntzaren (gauerdiko) eztula. bagatelle.

ahuntzain. iz. chevrier.ahur. iz. 1.  [gorputz-atala] paume de la

main. ² izond. 2. concave. r ahur betez. à pleines mains, à poignées.

ahurka. adb. à pleines mains.

Page 12: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

10

ahurtara

ahurtara. iz. poignée [de grains].ahurtasun. iz. concavité.ahuspez. adb. face contre terre, pros-

terné.ahuspeztu, ahuspez(tu), ahuspezten.

da ad. s’agenouiller, se prosterner.ahutz. iz. joue.aiduru. adb. (Ipar.) dans l’attente. r aiduru egon. être dans l’attente (de), demeurer dans l’attente, être dans l’es-poir (de).

aienatu, aiena, aienatzen. du ad. 1.  chasser, éloigner. ² da ad. 2.  dispa-raître, s’estomper.

aiene. iz. gémissement, lamentation.aieru. iz. signe, indice, soupçon, opinion,

conjecture.aierukor. izond. soupçonneux, -euse.aihen. iz. sarment. r aihen-belar. plante

grimpante.aiher. iz. 1.  [joera, zaletasuna] désir, incli-

nation, passion. 2.  [gorrotoa] haine, rancune. r aiher izan. 1.  tendre à, être porté, -ée à. 2. en vouloir à qqn, détester, haïr.

aihergo. iz. aversion.aiherkunde. iz. 1.  haine, aversion, désir

de nuire. 2. inclination, penchant.aihertu, aiher(tu), aihertzen. da ad.

1. avoir tendence à, pencher pour. ² zaio ad. 2.  se révolter, s’acharner contre. Euskal ohiturei aihertzen zaie: il s’acharne contre les coutumes basques.

aihotz. iz. serpe, machette.ailegatu, ailega, ailegatzen. da ad.

(batez ere G/GN) (herr.) arriver.ainar. iz. (GN/Ipar.) bruyère.ainara. iz. h. enara. hirondelle.aingeru. iz. ange. r aingeru begirale/

guardako/zaintzaile. ange gardien. || aingeru-belar. angélique.

aingerukeria. iz. angélisme, naïveté.aingerutar. adj. angélique.aingira. iz. anguille.aingura. iz. ancre.ainguratoki. iz. mouillage.ainguratu, aingura(tu), ainguratzen.

du ad. 1.  jeter l’ancre, ancrer, mouiller. 2. (Eraik.) ancrer.

aintza. iz. gloire.aintzagarri. izond. glorieux, -euse.aintzakotzat. r aintzakotzat hartu/

eduki/eman. prendre en considération.aintzat. r aintzat hartu/eduki/eman. tenir

compte, prendre en considération.

aintzatespen. iz. reconnaissance.aintzatetsi, aintzatets, aintzatesten.

du ad. (Pol.) reconnaître.aintzatsu. izond. glorieux, -euse.aintzatu, aintza(tu), aintzatzen. du

ad. glorifier.aintzira. iz. lac, étang, marécage.aipagarri. izond. mémorable, digne d’être

mentionné.aipaldi. iz. (Ipar.) mention, allusion, cita-

tion, référence.aipamen. iz. mention, allusion, citation,

référence. r ohorezko aipamen. mention honorable, mention d’hon-neur.

aipatu, aipa, aipatzen. du ad. 1.  mentionner, citer. 2.  louer, exalter. r gaizki aipatu. critiquer, murmurer.

aipu. iz. 1.  [aipamena] citation, mention. 2.  [ospea] renommée. r aipu egin. mentionner.

airaldi. iz. (Ipar.) vol.airatu, aira, airatzen. da/du ad.

1. [hegan egin] prendre l’envol, s’envoler. 2. (s’)élever dans les airs. 3. partir, dispa-raître. Gazterik zen airatu: elle partit jeune. Sukarra airatu zen: la fièvre disparut. ² du ad. 4.  [aireztatu] aérer, ventiler. 5. [ezagutarazi] divulguer.

airbag. iz. airbag, coussin gonflable.aire. iz. 1.  air. Aire garbia: air pur. Aire-

bafada: une bouffée d’air. 2.  [antza, itxura] air, aspect. 3. (Ipar.) [doinua] air, mélodie. ² interj. 4.  dehors ! r aire girotu. air conditionné. || aire-bide. (Aeron.) route aérienne ; ligne aérienne. || aire-freskagarri. désodorisant. || aire-girogailu. climatiseur. r airean. (eduki, egon) en suspens. || airetik. (Ipar.) [pilota] à la volée. || airez. (Heg.) [pilota] à la volée. || airez aire. par les airs.

aireberritu, aireberri, aireberritzen. da/du ad. changer d’air, aérer.

aireko. iz. (Ipar.) aéronef, avion.airelinea. iz. 1. [aire-bidea] ligne aérienne.

2.  (pl.) [enpresa] compagnie aérienne. Brasilgo airelineak: compagnies, lignes aériennes brésiliennes.

aireontzi. iz. aéronef, avion.aireplano. iz. (zah.) aéroplane.aireportu. iz. aéroport.aireratu, airera, aireratzen. da ad.

1.  [hegazkina, helikopteroa] décoller. ² da/du ad. 2. [gasak] émaner.

aireztapen. iz. ventilation, aération.

Page 13: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

11

aiuta

aireztatu, airezta, aireztatzen. da/du ad. s’aérer, ventiler.

aireztatze. iz. ventilation, aération.airos. izond. (Ipar.) gai, -e ; léger, -ère ;

frivole.airoski. adb. (Ipar.) gracieusement, légè-

rement.airostu, airos(tu), airosten. da/du ad.

(Ipar.) (se) réjouir.aise. adb. facilement, aisément, commodé-

ment. Aise aurkituko duzu: tu trouveras facilement.

aiseria. iz. (Ipar.) oisiveté, commodité, bien-être.

aisetasun. iz. facilité, commodité, bien-être.

aisia. iz. oisiveté, commodité, repos, loisir.aisialdi. iz. loisir, distraction, récréation.aita. iz. 1. père. 2. [trataera] prêtre, père.

Aita Donostia: le père Donostia. 3. (hed.) père, auteur. r aita besoetako/ponteko. parrain. || aita santu. (Erl.) pape.

aita­ama. iz. (pl.) parents. r aita-ama ponteko. (pl.) le parrain et la marraine.

aitabitxi. iz. parrain.aitaginarreba. iz. beau-père.aitagure. iz. notre-père.aitaizun. iz. parâtre, parrain.aitajaun. iz. grand-père, parrain.aitakide. iz. compère, parrain.aitaldeko. izlag. paternel, -elle. Aitaldeko

amona: grand-mère paternelle.aitalehen. iz. patriarche.aitaren. iz. signe de croix. r aitaren

batean. en moins de rien, en un tour de main. || aitaren egin. se signer, faire le signe de la croix.

aitasaindutza. iz. pontificat.aitasantutza. iz. pontificat.aitaso. iz. (Ipar.) grand-père.aitatasun. iz. paternité. Aitatasun-

baimena: congé de paternité.aitatxi. iz. grand-père.aitazulo. iz. attaché, -ée à son père.aitona. iz. aïeul, grand-père.aitona­amona. iz. (pl.) grands-parents.aitor. iz. aveu, confession. r aitor-entzule.

confesseur. r aitor egin. confesser. || aitor eman. témoigner. || aitor izan. avouer, reconnaître.

aitoren alaba. iz. femme noble.aitoren seme. iz. homme noble.aitorle. iz. 1.  (Erl.) confesseur. Bekatuak

aitorleari esan: dire ses péchés au confes-seur. 2. témoin.

aitorleku. iz. confessionnal.aitormen. iz. 1.  déclaration. Aitormena

sinatu: signer la déclaration. 2.  [beka-tuena] confession.

aitorpen. iz. 1.  déclaration, confession. Maite-aitorpena: déclaration d’amour. 2.  [bekatuena] confession. 3.  [errenta-rena] déclaration. Errenta-aitorpena: déclaration de revenus imposables.

aitorrezin. izond. inavouable.aitortu, aitor(tu), aitortzen. du ad.

1.  avouer, confesser, déclarer. Egia aitortu zion: elle lui avoua la vérité. 2.  [onartu] reconnaître. 3.  témoigner. 4.  [bekatuak, hutsak] avouer, confesser. ² da ad. 5. (Erl.) se confesser.

aitortza. iz. 1. déclaration. 2. (Erl.) confes-sion.

aitzakia. iz. prétexte, excuse. r aitzaki-maitzaki. prétexte, excuse.

aitzin. iz. 1.  front, façade, l’avant, le devant. 2.  (leku-denborazko kasu-atzizkiez) devant (de), face à. Eskuin eta ezker, aitzin eta gibel: par la droite et par la gauche, par devant et par derrière. Aitzinean: devant. Aitzinetik: d’avance. 3. avant (de). Heldu aitzin: avant d’arriver. r aitzina hartu. dépasser, devancer.

aitzina. adb. 1.  en avant. 2.  [aurreran-tzean] désormais, dorénavant. Handik aitzina: à partir de là.

aitzinalde. iz. façade.aitzinamendu. iz. développement,

progrès.aitzinatu, aitzina(tu), aitzinatzen. da/

du ad. progresser, (s’)avancer, devancer.aitzindari. iz. chef, guide, conducteur,

-trice ; précurseur, pionnier, -ère ; leader.aitzindu, aitzin(du), aitzintzen. da/du

ad. devancer, anticiper.aitzineko. iz. (pl.) ancêtre, devancier.aitzinikusi. du ad. prévoir, anticiper.aitzinkari. iz. antécédent, précédent.aitzinsolas. iz. préface.aitzinttoan. adb. (Ipar.) peu (de temps)

avant.aitzitik. lok. par contre, au contraire.aitzur. iz. 1. pioche, bêche. 2. cuite. Aitzur

ederra zenuen!: tu avais une bonne cuite ! 3.  rasoir. r aitzurrean. en binant. || aitzurrean egin. creuser, bêcher.

aitzurtu, aitzur(tu), aitzurtzen. du ad. piocher, biner.

aiurri. iz. caractère, naturel.aiuta. iz. (Med.) lavement.

Page 14: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

12

aizina

aizina. iz. (Ipar.) loisir, temps disponible.aizkatu, aizka, aizkatzen. du ad. lancer

des pierres.aizkolari. iz. [herri-kirolean] bûcheron,

-onne.aizkora. iz. hache, cognée. Aizkoraz

moztu: trancher/tailler à la hache.aizto. iz. couteau.aiztokada. iz. coup de couteau.aiztur. iz. (pl.) ciseaux.aizun. izond. suffixe signifiant faux,

fausse. Profeta aizunak: faux prophètes.aizundu, aizun(du), aizuntzen. du ad.

adultérer [un texte] ; falsifier, frelater.aje. iz. 1. douleur, maladie, indisposition ;

infirmité. Zahartzaroaren ajeak: les infir-mités de la vieillese. 2.  (hed.) défaut, faille. 3. (lgart.) gueule de bois.

akabantza. iz. fin, achèvement.akabatu, akaba, akabatzen. da/du ad.

1.  achever, finir, terminer. ² du ad. 2. tuer, abattre [pour les animaux]. Sugea harrika akabatu du: il a tué le serpent à coups de pierres. 3.  [Teknol.] polir, affiner.

akabera. iz. 1.  fin, achèvement. Libu-ruaren akabera: la fin du livre. 2. (Teknol.) finissage, finition.

akabo. interj. un point c’est tout. r akabo izan. (Ipar.) se terminer, prendre fin. || hasi eta akabo/buka. d’un bout à l’autre, de bout en bout.

akabu. iz. fin.akademia. iz. académie.akain. iz. (Zool.) tique.akara. iz. (Bot.) nard.akaro. iz. acarien ; acare.akastu, akats/akastu, akasten. du ad.

1.  [ertza, ahoa] (s’)ébrécher. 2.  (Zuz.) vicier.

akastun. adj. 1.  ébréché, -ée. 2.  défec-tueux, -euse, vicié, -ée.

akats. iz. 1.  brèche, entaille, encoche. 2. défaut, erreur, imperfection ; vice.

akatsgabe. izond. sans défaut, parfait, -e.akazia. iz. (Bot.) acacia.akelarre. iz. sabbat des sorcières.aker. iz. 1. bouc. ² izond. 2. (hed.) rustre.akerko. iz. chevreau, cabri [male].aketz. iz./izond. verrat. Urde aketza: verrat.akidura. iz. fatigue, exténuation.akigarri. izond. fatigant, -e ; épuisant, -e.akitu, aki, akitzen. da/du ad. 1. (se) fati-

guer, (s’)épuiser. 2.  en avoir assez, se lasser.

aklimatatu, aklimata, aklimatatzen. da/du ad. (s’)acclimater.

aklimatazio. iz. acclimatation.akne. iz. (Med.) acné.akolito. iz. (hed.) acolyte.akomeatu, akomea, akomeatzen. da

ad. (Ipar.) s’accommoder, s’arranger.akonpainamendu. iz. (Mus.) accompag-

nement.akoplatu, akopla, akoplatzen. da/du

ad. (Elektr./Teknol.) aboucher, emboîter.akorde. iz. accord.akordeoi. iz. accordéon. Akordeoi diato-

nikoa: accordéon diatonique.akordio. iz. accord, compromis.akort. adb. (izan aditzarekin) (être) d’ac-

cord.akrata. iz./izond. anarchiste.akreditatu, akredita, akreditatzen.

1. (Kont.) Ik. 1 abonatu.akriliko. izond. acrylique.akrobata. iz. acrobate.akrobazia. iz. acrobatie.akronimo. iz. acronyme.akta. iz. procès-verbal, compte-rendu.

Akta egin, akta idatzi: rédiger un compte-rendu.

aktibatu, aktiba, aktibatzen. da/du ad. (Kim./Teknol.) activer.

aktibitate. iz. (Fis.) activité.aktibo. izond. 1. [gaia] actif, -ive. 2. (Hizkl.)

actif, -ive. ² iz. 3. (Kont.) actif.aktore. iz. acteur, -trice.akuaforte. iz. 1.  [arte-lana] eau-forte.

2. [likidoa] eau-forte.akuarela. iz. aquarelle.akuario. iz. aquarium.akueduktu. iz. aqueduc.akuilatu, akuila, akuilatzen. du ad.

1.  [behia, idia] aiguillonner, exciter. 2. [pertsona] stimuler, inciter, pousser.

akuilu. iz. 1. aiguillon. 2. (hed.) stimulant.akupuntura. iz. acuponcture, acupunc-

ture.akura. iz. location. r akuran hartu. louer.

Akuran hartzeko bizikletak: vélos de loca-tion.

akuradun. iz. locataire.akuratu, akura(tu), akuratzen. du ad.

louer.akuri. iz. cobaye.akusatibo. iz. accusatif.1 akusatu, akusa, akusatzen. du ad.

accuser.2 akusatu. iz. (Zuz.) accusé, -ée.

Page 15: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

13

alboratu

akusatzaile. iz. accusateur, -trice.akusazio. iz. 1.  accusation, inculpation.

Akusazio faltsua: fausse accusation. 2.  (Zuz.) accusation. Epaimahaia aldez aurretik haren aurka jartzen ahalegindu dira akusazioaren abokatuak: les avocats de l’accusation ont tenté d’influencer le jury contre lui. r akusazio-akta. (Zuz.) acte d’accusation.

akustika. iz. acoustique.akustiko. izond. acoustique.akzio. iz. (Ekon.) action [en bourse]. Akzio

hauen balioa igo egin da: la valeur de ces actions a augmenté.

akziodun. adj./iz. actionnaire.al. partik. particule interrogative.

—Jan al duzu? —Ez askorik: —As-tu mangé ? —Pas grand-chose.

ala. junt. 1.  (galde-perpaus zuzen eta zeharkakoetan) ou. Handia ala txikia?: le grand ou le petit ? 2.  (galde-perpausen amaieran) est-ce que … ? Jaits hadi teila-tutik; erotu haiz ala?: descends du toit ; est-ce que tu es devenu fou ? r ala… ala… aussi bien… que, tout comme. Ala helduek ala haurrek denek dute gogoko film hori: les adultes, aussi bien que les enfants, tous aiment ce film.

alaba. iz. fille. Alaba bat dut bakarrik, alaba bat baizik ez dut: je n’ai qu’une fille. Begira ezazu alaba: prends soin de ta fille. r alaba besoetako/ponteko. filleule.

alababitxi. iz. filleule.alabaina. lok. cependant, néanmoins.

Ezin zuen gehiago; alabaina, ez zuen amore eman: il n’en pouvait plus ; cepen-dant, il ne baissa pas les bras.

alabaorde. iz. belle-fille.alabaso. iz. petite-fille.alabastro. iz. albâtre.alaen. (izenondoaren ondoan) achevé,

-ée, sacré, -ée ; espèce de. Gezurti alaena, gezurti txarra: sacré menteur. Alfer alaena!: espèce de fainéant fini !

alafede. interj. bien sûr !, parbleu ! Bai, alafede!: oui, bien sûr !

alai. izond. joyeux, -euse.alaigarri. izond. gai, -e.alaiki. adb. gaiement, avec animation.alaitasun. iz. joie.alaitu, alai(tu), alaitzen. da/du ad. (se)

réjouir.alajaina. (alajainkoa-ren leungarria) interj.

sapristi !, zut !, mince !alajainetan. interj. sapristi !, zut !, parbleu !

alaka. iz. (Teknol.) biseau.alakatu, alaka(tu), alakatzen. du ad.

(Teknol.) biseauter.alanbike. iz. alambic.alanbre. iz. fil de fer. r alanbre aran-

tzadun. fil de fer barbelé.alarau. iz. cri, hurlement.alarde. iz. parade, revue.alargun. iz./izond. [gizonezkoa] veuf ;

[emakumezkoa] veuve. Oso gazterik gelditu zen alargun: elle est devenue veuve très jeune.

alargundu, alargun(du), alargun­tzen. da ad. devenir veuf/veuve.

alarguntasun. iz. veuvage.alarguntza. iz. veuvage, douaire.alarma. iz. alarme.alauda. iz. alouette. å hegatxabal.albaindu, albain, albaintzen. du ad.

faufiler.albainu. iz. brin. Hari-albainua: brin de fil.albainutu, albainu(tu), albainutzen.

du ad. enfiler.albait. adb. 1. aussi … que possible. 2.  le

plus (+ adj. ou adv.) + possible. Albait arinen etorri!: viens le plus vite possible. Albait onena: le meilleur possible.

albaitari. iz. vétérinaire.albaitaritza. iz. science vétérinaire, office

vétérinaire.albaka. iz. basilic.albeolo. iz. (Anat.) alvéole.alberdania. iz. moquerie, plaisanterie.alberjinia. iz. aubergine.albistari. iz. 1.  messager, -ère, informa-

teur, -trice ; journaliste. 2. revue.albiste. iz. nouvelle, informations. Albiste

onak: bonnes nouvelles. Irratia piztu, albis-teak entzun ahal izateko: allume la radio pour pouvoir écouter les informations.

albistegi. iz. informations, journal. Albis-tegian ikusi nuen: je l’ai vu aux informa-tions.

1 albo. iz. 1. [gorputzarena] côté. Alboko mina: point de côté. 2.  (leku-atzizkiez, postposizioan) flanc, côté. r albo-ohar. note en marge. r albora egin. (se) pousser, (se) séparer.

2 albo. iz. (Bot.) platane [à feuilles d’érable].

alboka. iz. instrument de musique.albokari. iz. jouer, -euse d’alboka.alboko. iz. voisin, -e ; contigu, -e.alboratu, albora(tu), alboratzen.

da/du ad. 1.  (s’)approcher. Alboratu

Page 16: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

14

alborengo

nintzaion: je me suis approché de lui. 2.  (B) (se) mettre de côté, (se) séparer, (se) marginaliser.

alborengo. iz. pneumonie.album. iz. album.aldabera. izond. instable, changeant, -e.aldaera. iz. variante, changement, modifi-

cation.aldaezin. izond. inaltérable, invariable.aldagai. iz. (Mat.) variable. Aldagai askea:

variable indépendante.aldagailu. iz. 1. (Ipar.) linge propre ou de

rechange. 2.  (Teknol.) (mécanisme de) changement de vitesse.

aldagaitz. izond. immuable, fixe.aldagarri. iz. 1.  linge propre ou de

rechange.aldagela. iz. (batez ere pl.) vestiaire,

cabine d’essayage ; loge [des artistes].aldaira. iz. (Ipar.) déménagement ; chan-

gement.aldaka. iz. hanche. Aldakako erradiografia

egin zidaten: on m’a fait une radiographie de la hanche.

aldaketa. iz. changement, modification, variation, mutation. Aldaketa handiak: profonds changements.

aldaki. iz. variante, copie.aldako. izlag. de passage ; migrateur,

-trice. r aldako hegazti. oiseau de passage, oiseau migrateur.

aldakor. izond. changeant, -e, variable ; instable ; versatile. Eguraldi aldakorra: temps instable.

aldakortasun. iz. variabilité, versatilité, instabilité. Aldakortasun genetikoa: varia-bilité génétique.

aldakuntza. iz. changement, modifica-tion, mutation, variation. Errotiko alda-kuntza: changement radical.

aldamen. iz. (leku-atzizkiez) côté. Elkarren aldamenean eseri ziren: ils s’assirent côte à côte. Zure aldamenean: près de toi.

aldameneko. iz. voisin, -e. Aldameneko etxea: maison voisine.

aldamio. iz. galerie, balcon, échafaudage.aldapa. iz. côte, pente, montée ; incli-

naison. r aldapan egon. être en pente.aldapatsu. izond. 1.  en pente, raide.

Erliebe aldapatsua: relief accidenté. 2. accidenté, -ée.

aldarapen. iz. 1.  mise à l’écart, éloigne-ment. 2. (Fis.) répulsion.

aldaratu, aldara, aldaratzen. da/du ad. (se) séparer, (se) mettre de côté ; (s’)

éloigner, (se) retirer. Toki batera alda-ratu: se retirer quelque part.

aldare. iz. autel.aldaro. iz. balancement, oscillation.aldarrikapen. iz. annonce publique,

proclamation, notification, revendica-tion.

aldarrikari. iz. crieur public, divulgateur, -trice.

aldarrikatu, aldarrika(tu), aldarrika­tzen. du ad. crier, proclamer, promul-guer, revendiquer ; prêcher. Errege aldarrikatu zuten: il fut proclamé roi. Eskubidea aldarrikatu: revendiquer le droit. Ebanjelioa aldarrikatu: prêcher l’Évangile.

aldarte. iz. 1.  période, phase. Ilargiaren aldarteak: les phases de la lune. 2. chan-gement. 3.  disposition, humeur. r aldartez. de temps en temps.

aldartetsu. izond. capricieux, -euse ; versatile.

aldats. iz. côte, pente, montée.aldatu, alda, aldatzen. da/du ad.

1. varier, modifier. 2. [arropa] se changer. 3.  [lekua] se déplacer, déménager. 4.  [landarea] planter, transplanter. 5. [dirua] changer.

aldaxka. (adar-en txikigarria) iz. 1. rejeton ; rameau. 2. (Bot.) bouture.

alde. iz. 1. (postposizioa osa dezake) côté, part, endroit, zone, secteur. 2. (postposi-zioan) [denbora] vers, environ. 3.  côté, face. 4.  différence, avantage. 5.  aspect, facette. r alde bateko. 1.  unilatéral, -e. 2.  partial, -e. || alde biko; bi aldeko. bilatéral, -e. || aldez aurreko. préalable. Aldez aurreko baimena: autorisation préa-lable. r alde! dehors ! || alde bat(era) utzi. abandonner. || alde batetik. d’un côté. || alde egin. s’en aller, partir. || aldean eraman. emporter (qqch). || aldera. 1.  près de. 2.  (postposizioan) vers. || alderik alde. d’un côté et d’autre, de part en part, de bout en bout. || aldez aurretik. au préalable. || aldez edo moldez. d’une manière ou d’une autre. || -en alde. (egon, egin, jokatu, azaldu,… aditzekin) jouer en défense/faveur de ; prendre parti pour. || -en aldean. en comparaison de, à côté de, par rapport à. || -en aldez. de la part de.

aldeberdin. izond. (Mat.) équilatéral, -e.aldeko. iz./izlag. pour ; favorable, -e ;

partisan, adepte, adhérent, -e ;

Page 17: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

15

aleazio

sympathisant, -e. Bakearen aldeko kultura-jarduerak: activités culturelles pour la paix. Oro har, ideia horren aldekoa naiz: dans l’ensemble, je suis favorable à cette idée.

aldendu, alden, aldentzen. da/du ad. chasser, s’éloigner, s’écarter.

alderaketa. iz. comparaison.alderantzi. iz. revers, envers.alderantzikagailu. iz. (Elektr./Teknol.)

inverseur.alderantzikagarri. izond. réversible.alderantzikatu, alderantzika, alde­

rantzikatzen. du ad. inverser, renverser. Paperak alderantzikatuko ditugu: nous allons inverser les rôles.

alderantzikatze. iz. inversion.alderantziz. adb. 1.  à l’envers. Jertsea

alderantziz jantzia zuen: elle avait mis sa veste à l’envers. ² lok. 2. au contraire.

alderantzizko. izlag. inverse ; contraire ; renversé, -ée. Alderantzizkoa ondorioz-tatu zuen: il avait conclu l’inverse.

alderatu, aldera(tu), alderatzen. da ad., askotan zaio ad. 1.  s’approcher. Ez zaio inor alderatzen: personne ne s’ap-proche de lui. ² du ad. 2. comparer.

alderdi. iz. 1. partie, portion, côté, moitié. 2.  [lurraldearena] zone, région, part. Bartzelonako Alderdi Zaharra: la vieille ville de Barcelone, le vieux Barcelone. 3.  [aldea, era] aspect, facette. 4.  [poli-tikoa] parti. 5.  (Zuz.) partie. Alderdi kontratatzailea: partie contractante.

alderdikari. izond. (Ipar.) partisan, -e ; sectaire.

alderdikeria. iz. sectarisme, parti pris.alderdikide. iz. membre du même parti

politique.alderdikoi. izond. partisan, -e ; sectaire.alderrai. izond. errant, -e ; vagabond, -e.alderri. iz. (pl.) hameau, village.aldeztu, aldez(tu), aldezten. du ad.

défendre, soutenir, appuyer. Giza eskubi-deak aldeztuz: défendant les droits de l’homme.

aldi. iz. 1.  saison. 2.  fois, occasion. Lehen aldia: la première fois. 3.  tour. Nire aldia da: c’est mon tour. 4.  période, phase, temps. 5.  (Hizkl.) temps. 6.  (Kir.) mi-temps. 7.  (Mus.) temps. r aldi bate-rako. temporairement. || aldi berean. en même temps, à la fois. || aldi oro(z). toujours, à chaque fois. || aldian behin. parfois. || aldiz. (zenbakiekin) 1.  fois,

occasion. Hiru aldiz: trois fois. 2. [konpa-raziozko terminoa] fois. Lau aldiz gares-tiago: quatre fois plus cher.

aldibereko. izlag. simultané, -ée. Aldibe-reko itzulpena: traduction simultanée.

aldiberekotasun. iz. simultanéité.aldigaizto. iz. défaillance, évanouisse-

ment.aldiri. iz. faubourg, banlieue ; alentours,

environs, abords. Aldiriko trena: train de banlieue.

alditxar. iz. indisposition, malaise, évanouissement, défaillance.

alditxartu, alditxar(tu), alditxartzen. da ad. se trouver mal, éprouver un malaise, s’évanouir, défaillir.

aldiune. iz. instant, moment.aldiuneko. izlag. (Fis.) instantané, -ée.aldiz. lok. par contre, en revanche, alors

que. Haiek indartsuak dira eta gu, aldiz, ahulak: ils sont forts, alors que nous sommes faibles.

aldi(z)ka. adb. 1.  à tour de rôle. 2.  de temps en temps. 3. périodiquement.

aldizkako. izlag. périodique, alternatif, -ive. Aldizkako ikuskapenak: contrôles périodiques.

aldizkari. iz. magazine, revue ; pério-dique. Zientzia-aldizkari bat zuzentzen zuen: elle dirigeait une revue scientifique.

aldizkatu, aldizka(tu), aldizkatzen. da/du ad. alterner, se relayer, faire à tour de rôle. Lana eta ikasketak aldizkatu: alterner travail et études.

aldra. iz. groupe, multitude.aldrebes. adb. (Heg.) (herr.) 1. de travers,

à l’envers, maladroitement. ² izond. 2. maladroit, -e ; compliqué, -ée ; difficile. Hau ume aldrebesa!: quel enfant difficile !

aldrebeskeria. iz. maladresse, bêtise, absurdité.

aldundi. iz. députation [institution du Pays Basque Sud]. r foru-aldundi. dépu-tation forale.

ale. iz. 1.  [landarearena] grain ; fruit. 2.  [ereitekoa] graine, semence. 3.  [zatiki txikia] grain. Hondar-alea: grain de sable. 4.  exemplaire, unité, pièce. 5.  [liburua, argitalpena] exemplaire. 6.  [baratxuria-rena] gousse d’ail. 7. [pertsona] drôle de. Ale ederra da zure anaia!: quel drôle de numéro est ton frère ! 8. (ezezko testuin-guruetan) rien du tout. Alerik ere ez zuten utzi: ils ne laissèrent rien du tout.

aleazio. iz. alliage.

Page 18: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

16

alegera

alegera. izond. (Ipar.) joyeux, -euse ; gai, -e ; enjoué, -ée.

alegeragarri. izond. (Ipar.) gai, -e.alegeraki. adb. (Ipar.) gaiement, avec

animation.alegeratasun. iz. (Ipar.) joie.alegeratu, alegera(tu), alegeratzen.

da/du ad. se réjouir.alegia. iz. 1. fable, conte. ² lok. 2. c’est-à-

dire. 3.  certainement. ² adb. 4.  (Ipar.) comme, semblable à. Gau guztian egon naiz alegia hila: toute la nuit j’ai été comme mort. r -en alegia egin. faire semblant.

alegiazko. izlag. 1.  imaginaire, fantas-tique. Alegiazko eria: le malade imagi-naire. 2.  hypothétique. 3.  (Inform.) virtuel, -elle. Alegiazko irudiak: images virtuelles.

alegoria. iz. allégorie.aleluia. iz. alléluia.aleman. iz./izond. 1.  allemand, -e. ² iz.

2. [hizkuntza] allemand.alergia. iz. allergie.alergiko. iz./izond. allergique.alerta. iz. alerte.alertze. iz. (Bot.) mélèze.aletegi. iz. grenier.aletu, ale(tu), aletzen. da ad. 1. monter

en graine, grener. ² du ad. 2. égrener.alfabetatu, alfabeta, alfabetatzen.

da/du ad. (s’)alphabétiser.alfabetatze. iz. alphabétisation.alfabetiko. izond. alphabétique.alfabeto. iz. alphabet.alfer. iz./izond. 1.  paresseux, -euse ;

fainéant, -e. ² izond. 2.  inutile, stérile, vain, -e. r alferretan. inutilement, en vain.

alferkeria. iz. paresse, fainéantise, flemme.

alferlan. iz. travail inutile.alferreko. izlag. inutile, vain, -e. Alferreko

ahalegina: effort inutile.alferrik. adb. inutilement, en vain. r alferrik galdu. abîmer, endommager, gâter, gâcher. Arropa alferrik galdu duzu: tu as abîmé tes vêtements. Uzta alferrik galdu da: la récolte a été gâchée. || alferrik izan. être inutile, être en vain. Alfer-alferrik da hori: cela ne sert absolument à rien.

alferrikako. izlag. inutile, vain, -e.alferrontzi. izond. très paresseux, -euse,

fainéant, -e.

alfertu, alfer(tu), alfertzen. da/du ad. se laisser aller, fainéanter.

alfonbra. iz. (Heg.) tapis.alga. iz. (Bot.) algue.algara. iz. cri de joie, éclat de rire. r algara

egin. rire aux éclats, s’esclaffer. || algaraz. en riant aux éclats. Algaraz lehertu: éclater de rire.

algarrobo. iz. caroubier.algoritmo. iz. algorithme.alha. iz. (batez ere Ipar.) pâturage ;

pacage. r alha izan. (batez ere Ipar.) 1.  paître. 2.  être rongé de remords. || alhan. (batez ere Ipar.) 1.  en train de paître, au pâturage. 2.  en marche. Gure auto zaharra alhan da oraino: notre vieille voiture marche encore.

alhadura. iz. (Ipar.) remords.alhagia. iz. (Ipar.) pâturage.alhagune. iz. (Ipar.) 1.  site de pacage,

pâturage. 2. bergerie, parc.alhapide. iz. (Ipar.) 1.  [lekua] lieu de

pacage, pâturage. 2.  [bazka] pâture, fourrage.

alhatu, alha(tu), alhatzen. da ad. 1.  (batez ere Ipar.) paître, brouter, pâturer. ² du ad. 2.  (batez ere Ipar.) mener au pâturage. ² zaio ad. 3.  (Ipar.) causer des remords, ronger. Kontzientzia alhatzen zaizu: la conscience te reprend.

alhatzaile. iz. (Ipar.) berger, -ère.aliantza. iz. alliance, entente.aliatu. iz./izond. allié, -ée. Tropa aliatuak:

troupes alliées.alibi. iz. (Zuz.) alibi.alienatu, aliena, alienatzen. da/du ad.

(s’)aliéner.alienazio. iz. aliénation.aliketa. iz. pinces, tenailles.alimale. izond. 1.  (Ipar.) immense,

énorme. r alimaleko. très grand, -e.aljebra. iz. algèbre.aljeriar. izond. algérien, -enne.alkalino. izond. alcalin, -e.alkandora. iz. chemise d’homme. r alkandora hertsagarri. camisole de force. r alkandora hutsik. en chemise.

alkate. iz. maire.alkatetza. iz. mairie, fonction de maire.alkatxofa. iz. (Heg.) h. orburu. artichaut.alkimia. iz. alchimie.alkimista. iz. alchimiste.alkohol. iz. alcool.alkoholdun. izond. alcoolique.alkoholemia. iz. alcoolémie.

Page 19: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

17

amaigabe

alkoholiko. izond. 1.  [alkoholari dago-kiona] alcoolisé, -ée. ² iz./izond. 2.  [alkoholismoa nozitzen duena] alcoo-lique.

alkoholismo. iz. alcoolisme.almadia. iz. train de bois, radeau.almanaka. iz. almanach.almena. iz. créneau.almendra. iz. (Heg.) amande.almendrondo. iz. (Heg.) amandier.almidoi. iz. amidon.almidoitu, almidoi(tu), almidoitzen.

du ad. amidonner.alo. interj. (Ipar.) allez !, courage !aloger. iz. 1.  salaire, rente. 2.  loyer, loca-

tion.alogereko. iz. 1.  locataire. 2.  journalier,

-ère ; salarié, -ée. ² izlag. 3.  de/en loca-tion, à louer ; salarié, -ée.

alokairu. iz. 1.  loyer, location. 2.  salaire. r alokairuan eman. louer. || alokairuan hartu. louer.

alokairuko. iz. salarié, -e ; journalier, -ère.alokatu, aloka, alokatzen. du ad.

1. louer. 2. engager, salarier.alokatze. iz. location, louage.alopezia. iz. alopécie.alor. iz. 1.  champ (cultivé), terrain labou-

rable. Gari-alorrak: champs de blé. 2. (hed.) secteur, domaine.

aloz. iz. balafre, pli.alpapa. iz. luzerne.alper. iz. 1.  rouleau compresseur. ² iz./

izond. 2.  Ik. alfer. r alper-harri. rouleau compresseur.

alpinismo. iz. alpinisme.alpinista. iz. alpiniste.alpiste. iz. (Bot.) alpiste.alportxa. iz. sac, besace.alproja. izond. 1.  fainéant, -e ; négligent,

-e ; voyou ; malin, -igne. 2.  [haurra] coquin, -e.

alta. lok. (Ipar.) (bada har dezake ondoan) 1. pourtant, toutefois, néanmoins. Irakas-kuntzan aritua da; alta bada, idazlea dugu oroz gain: il a exercé comme enseignant, néanmoins il est avant tout écrivain. 2. certainement, en fait. Alta bere eraba-kiaz damutuko da: il regrettera certaine-ment sa décision.

alternadore. iz. (Elektr.) alternateur.alternatiba. iz. alternative.alternatibo. izond. alternatif, -ive.altitude. iz. altitude.altsuma. iz. bourgeon, rejet, rejeton.

altu. izond. (Heg.) 1.  haut, -e. 2.  [magni-tudea] grand, -e ; élevé, -ée. 3.  [soinua, nota] aigu, -ë. ² iz./izond. 4. (Mus.) alto. Saxo altua da ezagunena: le saxophone alto est le plus courant.

altuera. iz. (Heg.) altitude.altura. r alturako arrantza. + 1 arrantza.altxagarri. iz. 1.  [legamia] levain, levure,

ferment. 2.  [altxatzekoa, zutitzekoa] levier ; cale.

altxaldi. iz. levage.altxaprima. iz. levier.altxatu, altxa, altxatzen. da/du ad. 1. se

lever [du lit] ; lever, soulever. 2. [prezioa] augmenter, hausser. 3.  [norbaiten kontra] se soulever, se révolter. ² du ad. 4.  (Ipar.) mettre en prison. 5.  (Ipar.) garder, cacher. Dirua altxatu: mettre de l’argent de côté. 6.  (Ipar.) ramasser, ranger. 7.  (Ipar.) instruire, élever, éduquer, dresser [éducation].

altxor. iz. trésor. r altxor publiko. trésor public.

altzairu. iz. acier. r altzairu herdoilgaitz. acier inoxydable.

altzairugintza. iz. aciérie, industrie méta-llurgique.

altzari. iz. meuble. r altzari-denda. magasin de meubles.

altze. iz. elan.altzifre. iz. (Bot.) cyprès.altzo. iz. 1.  [gorputzarena, gonarena]

giron. 2. (hed.) sein, intérieur.alu. iz. 1. (Anat.) vulve. ² izond. 2. (arrt.)

imbécile ; stupide. Alu zikina!: canaille !alubioi. iz. alluvion.alukeria. iz. (arrt.) action stupide.aluminio. iz. aluminium.ama. iz. 1.  mère ; femelle des animaux.

2.  (hed.) mère, origine, source. Lana da bertute guztien ama: le travail est la mère de toutes les vertus. r Ama Birjina. (Erl.) la Sainte Vierge. || ama usteko. mère adoptive. || ama-eskola. école mater-nelle, jardin d’enfants.

amabitxi. iz. grand-mère, marraine.amaetxe. iz. maternité.amaginarreba. iz. belle-mère.amai. iz. fin, achèvement, terminaison.amaiera. iz. fin, terme ; terminaison,

conclusion. Amaiera zoriontsua: fin heureuse. Uda amaieran: à la fin de l’été.

amaiezin. izond. interminable.amaigabe. izond. sans fin, infini, -e ; inter-

minable.

Page 20: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

18

amaitu

amaitu, amai(tu), amaitzen. da/du ad. 1.  (se) terminer, finir, conclure, (s’)achever. Amaitu bazkaria, mesedez!: termine ton déjeuner, s’il te plaît ! Bigarren hiruhilekoa ekainaren 29an amaitzen da: le deuxième trimestre s’achève le 29 juin. 2. (se) terminer, finir, (s’)achever, (s’)épuiser. Dena amaitu da: tout est fini. Erreserbak amaitu: épuiser les réserves.

amaizun. iz. marâtre.amakide. iz. commère.amaldeko. izlag. 1.  [senitartekoak]

maternel, -elle. Amaldeko amona: grand-mère maternelle. 2. [ezaugarri fisi-koak] ressemblant à la mère. Haien semeak amaldekoak dira: leurs fils ressemblent à leur mère.

amalgama. iz. amalgame.amama. iz. grand-mère.amanda. iz. (Ipar.) amande.amandre. iz. 1.  [amona] grand-mère.

2. [amabitxia] marraine.amantal. iz. tablier.amaño. iz. (Ipar.) nourrice.amaorde. iz. 1. marâtre. 2. mère adoptive.amaraun. iz. toile d’araignée.amarra. iz. 1. lien, corde. 2. (Itsas.) amarre.amarru. iz. adresse, astuce, ruse.amarrukeria. iz. astuce, supercherie,

astuce.amarrutsu. izond. astucieux, -euse ; mali-

cieux, -euse ; malin, -igne.amaso. iz. grand-mère, aïeule.amatasun. iz. maternité [condition d’être

mère].amatatu, amata, amatatzen. du ad.

eteindre.amateur. iz./izond. amateur.1 amatu, ama(tu), amatzen. da ad.

accoucher.2 amatu, ama(tu), amatzen. da ad.

(Ipar.) raviver, ranimer [feu, flamme].amatxi. iz. grand-mère, marraine.amazulo. iz. attaché, -ée à sa mère.amen. iz. amen. r amen batean. en un clin

d’œil. || amen egin. consentir, accepter de, donner son accord. || amen esan. consentir, accepter de, donner son accord.

aments. adb. (Ipar.) 1.  au moins, du moins ; à propos. 2. sûrement.

amerikar. adj./iz. américain, -e.amesgaitz. iz. cauchemar.amesgaizto. iz. cauchemar.

amesgile. iz./izond. faiseur, -euse de songes.

ameskeria. iz. chimère, fantaisie, rêve, illusion.

ameslari. iz./izond. rêveur, -euse.amestu, amets/amestu, ames ten.

du ad. rêver, souhaiter. Pintore handia izatea amesten du: il rêve de devenir un grand peintre.

amets. iz. 1.  [lotan, irudimenak sortzen duena] rêve, songe. 2.  (hed.) chimère, rêve, fantaisie. r txakur-amets. illusion, songe, fantaisie, chimère. r amets egin. rêver ; imaginer, se faire des illusions. || amets izan. désirer, aspirer à, rêver de. || ametsetan. en rêve, en songe. || ametse-tarik. (Ipar.) en rêve, en songe.

ametsezko. izlag. illusoire, imaginaire ; de rêve. Ametsezko itxaropenak: des espoirs illusoires.

ametz. iz. chêne tauzin.amiamoko. iz. (Zool.) cigogne.amianto. iz. amiante.amigdala. iz. amygdale.amigdalitis. iz. (Med.) amygdalite.amildegi. iz. précipice, abîme. Amilde-

giaren ertzean: au bord du précipice.amildu, amil, amiltzen. da/du ad. se

précipiter, s’écrouler, tomber. Eskaile-ratik amildu: tomber dans l’escalier.

amiltoki. iz. précipice, abîme.amiral. iz. amiral.amnesia. iz. amnésie.amnistia. iz. amnistie.amodio. iz. 1. amour. 2. (hed.) amourette,

amour passager. r amodioa egin. faire l’amour. || amodio(a) hartu. tomber amoureux, -euse. || amodioz. 1.  par amour, avec plaisir. 2.  (Ipar.) de bonne foi, en toute bonne foi ; volontairement, de plein gré. Ez amodioz, baina bortxaz: non pas volontairement, mais contraint.

amoina. iz. (Ipar.) aumône.amona. iz. grand-mère. r amona mantan-

gorri. (Zool.) coccinelle.amoniako. iz. (Kim.) ammoniac ; ammo-

niaque.amorante. iz. amant, -e.amore. r amore eman. céder, renoncer.

|| -en amoreagatik. (batez ere Ipar.) 1. pour l’amour de, en considération de. Jainkoaren amoreagatik: pour l’amour de Dieu. 2.  afin que. Erreboltatuak altxa ez dakizkion amoreagatik: afin que les insurgés ne se soulèvent pas.

Page 21: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

19

andre

amoros. izond. (Ipar.) amoureux, -euse.amorostu, amoros(tu), amo rosten.

da ad. (Ipar.) tomber amoureux, -euse, devenir amoureux, -euse.

amorragarri. izond. irritant, -e, agaçant, -e ; odieux, -euse, détestable. Ohitura amorragarria: une habitude agaçante.

1 amorratu, amorra, amorratzen. da/du ad. devenir furieux, -euse ; enrager ; rendre qulqu’un fou. Horrelako gauzek amorratu egiten naute: ces choses-là me rendent fou. r amorratzen. mourant d’envie de. Oporrak hartzeko amorratzen nago: je meure d’envie de prendre des vacances.

2 amorratu. izond. 1.  furieux, -euse ; enragé, -ée. 2.  passionné, -ée ; acharné, -ée. Kirolzale amorratua: passionné de sport.

amorrazio. iz. (Heg.) fureur, rage, colère. Amorrazioz beterik: plein de rage.

amorru. iz. 1. fureur, rage, colère. 2. désir ardent, désir véhément. 3. (Med.) rage.

amorrualdi. iz. colère, rogne.amortizatu, amortiza, amortiza­

tzen. du ad. amortir.amortizazio. iz. amortissement.ampere. iz. ampère.amu. iz. hameçon. r amua irentsi. mordre

à l’hameçon, tomber dans le panneau.amuarrain. iz. truite. r amuarrain eginda.

trempé jusqu’aux os. || amuarraina harra-patu. prendre une cuite. || amuarrainak harrapatzen. en dodelinant de la tête.

amultsu. izond. aimant, -e ; affectueux, -euse.

amultsutasun. iz. douceur de caractère, tendresse ; affectivité.

amuzki. iz. appât, amorce [pour pois-sons].

anabasa. iz. fouillis, désordre, confusion, ramassis [de choses]. Hango anabasa!: quelle pagaille !

anagrama. iz. anagramme.anaia. iz. 1.  frère. 2.  (B) [beste anaia

batena] frère. Anaia sabelkidea: frère utérin. 3. [fraideen tratamendua] frère.

anai­arreba. iz. (ez sing.) frères et sœurs.anaiarte. iz. fratrie, confrérie.anaidi. iz. congrégation, confrérie.anaikor. izond. fraternel, -elle.anaiorde. iz. demi-frère.anaitasun. iz. fraternité.anaitu, anai, anaitzen. da/du ad.

devenir frères, fraterniser, jumeler.

anakronismo. iz. anachronisme.analfabeto. iz./izond. analphabète.analgesiko. iz./izond. analgésique. Botika

analgesikoak: médicaments analgési-ques.

analisi. iz. analyse.analitiko. izond. analytique.analizatu, analiza, analizatzen. du ad.

analyser.analogia. iz. analogie.analogo. izond. analogue.anana. iz. ananas.anarkia. iz. 1. anarchie. 2. (hed.) désordre.anarkismo. iz. anarchisme.anarkista. iz./izond. anarchiste.anartean. adb. pendant ce temps, entre-

temps.anatomia. iz. anatomie.anatomiko. izond. anatomique.anbar. (r biguna) iz. ambre.anbibalentzia. iz. ambivalence.anbiguo. izond. ambigu, -uë. Erantzun

anbiguoa: réponse ambiguë.anbiguotasun. iz. ambiguïté.anbulantzia. iz. ambulance.anda. iz. (pl.) brancard, litière.andaluziar. adj./iz. andalou, andalouse.andana. iz. 1.  groupe, troupe. Haur-

andana: un groupe d’enfants. 2.  rang. Andanan joan: marcher en rang.

andar. iz. (Ipar.) balancement, oscillation.andari. iz. brancardier.andazain. iz. brancardier.anddere. (andere-ren txikigarria) iz.

(Ipar.) 1. demoiselle ; poupée. 2. (abeille) reine. ² izond. 3. élégant, -e.

anddereder. iz. (Ipar.) belette.andeatu, andea, andeatzen. da/du ad.

1.  (s’)abîmer, (se) détériorer, (se) gâter. 2.  [ingurugiroa, lurzorua] (se) dégrader, (se) détériorer.

andel. iz. réservoir.andere. iz. (Ipar.) 1.  dame, demoiselle ;

épouse ; madame. Jauregiberri anderea: madame Jauregiberri. 2.  (abeille) reine. r andere-belar. bégonia. å begonia. || andere-mahats. iz. 1. [fruitua] groseille. 2. [landarea] groseillier.

andereño. (andere-ren txikigarria) iz. 1. mademoiselle. 2. maîtresse [d’école].

andeza. iz. œdème. Birika-andeza: œdème pulmonaire.

andrakila. iz. poupée.andre. iz. 1.  [kortesiazko tratamendua]

dame ; madame. 2.  [emakumezkoa]

Page 22: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

fran

çais

-bas

que

Page 23: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

1

aboiement

aa. nm. a. Il ne sait ni A ni B : A ere ez daki.à. prép. 1. [attribution] -i. Donner à Mikel :

Mikeli eman. 2.  [moyen, matière, manière] -z; -ka; -n; -ra; -ko. À genoux : belauniko. À terme : epetan. Fait à la main : eskuz egina. À la nage : igerika. À souhait : nahierara. À pied : oinez. 3.  [position, date, temps, prix] -n. Au bord de la mer : itsas ertzean. À midi : eguerditan. À deux sous : bi sosetan. 4. [direction, distance] -ra. Aller à l’école : eskolara joan. À dix mètres : hamar metrora. 5.  [distribution] -na. Deux à deux : binaka, birazka. 6. [dans le sens de jusqu’à] -raino; arte. De la source à la mer : iturburutik itsasoraino. À demain : bihar arte. 7. [caractéristique] ø. Machine à vapeur : lurrun-makina. Bateau à voile : belaontzia. 8.  [possession, apparte-nance] -en. Il est à moi : enea da. C’est à lui : harena da.

abaissement. nm. 1. [descente, affaiblis-sement] beheraldi, beheratze, apaltze. 2. [des prix] beherapen.

abaisser. vpr./vt. 1. jaitsi, beheititu, behe-ratu. ² vpr. 2.  apaldu, umildu, umiliatu. ² vt. 3. (Mar.) [voiles] erriatu.

abandon. nm. uzte, bertan behera uzte.abandonner. vt. 1. [laisser] utzi, abando-

natu, laga. Abandonner ses enfants : haurrak abandonatu. 2.  [activité] baztertu, bazter utzi, alde batera utzi, utzi, bertan behera utzi. Il fut obligé d’abandonner la compétition à cause de sa blessure : txapelketa uztera behartu zuten lesioa zela eta. 3.  [renoncer] uko egin. Abandonner le pouvoir : botereari uko egin. 4. [fortune] eman. Abandonner sa fortune à quelqu’un : zure ondasunak norbaiti eman. 5. [lieu,endroit] -tik atera/irten/joan, -tik alde/hanka egin; utzi. ² vpr. 6.  arduragabetu, axolagabetu; etsi, zabartu.

abaque. nm. (Archit.) abako.abasourdir. vt. 1.  [étourdir] zorabiatu.

2. [étourdir] harritu, txunditu. Sa réponse m’a abasourdie : haren erantzunak txun-diturik utzi ninduen.

abat-jour. nm. pantaila.

abattage. nm. 1.  [un mur] eraispen. 2. [arbres] mozketa, botatze, ebaketa, ebakitze. 3.  [animaux] hilketa, hilkintza.

abattement. nm. 1.  [découragement] erorialdi, ilunaldi, jausialdi, etsialdi. 2.  [physique] ahulezia, flakezia, maka-laldi. 3. (Fin.) beherapen.

abattoir. nm. hiltegi.abattre. vt. 1.  [mur, maison] eraitsi.

2.  [arbre] moztu, bota, ebaki, lurreratu. 3. [épuiser] ahuldu, makaldu, leher egin. 4.  [animal] hil; akabatu. ² vpr. 5.  [grêle, neige] ari izan; bota, egin. 6.  abaildu, lurrera erori/jausi.

abbaye. nf. abadia, abade-etxe.abbé. nm. abade; abat.abbesse. nf. abadesa.abcès. nm. (Méd.) zorne-zorro.abdication. nf. abdikazio.abdiquer. vt. abdikatu; uko egin.abdomen. nm. (Anat.) abdomen; sabel,

sabelalde.abdominal, -e. adj. 1.  abdominal, sabe-

leko, sabelaldeko; sabel- (hitz-elkarteetan). Muscles abdominaux : muskulu abdominalak. ² nm. 2.  (pl.) abdominal. Faire des abdominaux : abdo-minalak landu.

abeille. nf. (Zool.) erle. r abeille mâle. erlamando. || abeille ouvrière. erle langile.

aberrant, -e. adj. itxuragabe, zentzu-gabe, aldrebes.

abêtir. vpr./vt. tontotu, tenteldu, lerdotu, lelotu, zozotu.

abîme. nm. amildegi, amiltoki, leize; tulunbio (Ipar.).

abîmer. vt. 1. hondatu, andeatu, funditu, alferrik galdu, mutxitu. Avec le temps les choses s’abîment : denboraren poderioz gauzak hondatu egiten dira. ² vpr. 2.  [fruit] andeatu, uspeldu. 3.  urperatu, hondatu, hondoratu. Le bateau s’abîma dans le flots : ontzia itsasoan hondoratu zen.

abject, -e. adj. higuingarri, hastiagarri, nardagarri; doilor, zital, bilau.

abjurer. vi./vt. arnegatu, ukatu, uko egin.ablatif. nm. (Ling.) ablatibo.ablation. nf. (Méd.) ablazio.abnégation. nf. (nork bere) burua

ukatze, (nork bere) buruari uko egite.aboiement. nm. adausi, zaunka; hauma,

ihausi (Ipar.); txanpa.

Page 24: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

2

abolir

abolir. vt. 1. (Dr.) [une loi, une règle] indar-gabetu; ezeztatu, deuseztatu, abolitu. 2.  [supprimer, détruire] hutsaldu, ezez-tatu; deuseztatu, ezabatu, suntsitu.

abolition. nf. (Dr.) indargabetze; ezez-tatze, deuseztatze, abolizio. L’abolition de l’esclavage : esklabotza deuseztatzea.

abominable. adj. gorrotagarri, gogai-karri, higuingarri, nazkagarri; gaitzes-garri.

abomination. nf. izugarrikeria, anker-keria, bihozgabekeria, basakeria.

abondamment. adv. ugari, erruz, jori, oparo, barra-barra, ibaika; ibaiaz (Ipar.).

abondance. nf. nasaitasun, narotasun, oparotasun, joritasun, ugaritasun. r en abondance. erruz, eurrez, jori, trumilka, ugari, barra-barra, mara-mara, zernahi.

abondant, -e. adj. 1.  ugari, oparo, jori, nasai, naro. 2. aberats. r peu abondant. bakan, bakar, labur, motz, urri.

abonder. vt. ugari/asko/gainezka izan; erruz/eurrez izan. Les fautes abondent dans ce livre : akatsak ugari ditu liburu honek. r abonder en. ugari/asko/gainezka izan; erruz/eurrez izan. Le livre abonde en citations : liburuak aipu ugari ditu.

abonné, -ée. adj./n. 1. [au téléphone, aux spectacles] abonatu. 2.  [à un journal] harpidedun, abonatu.

abonnement. nm. 1.  [spectacles, trans-ports] abonamendu. 2.  [journal, maga-zine] harpidetza.

abonner. vt. 1.  [spectacles, transports] abonamendua hartu. ² vpr. 2.  [aldizkari batean] harpidetu, harpidetza egin; abonatu.

abord. nm. [action d’aborder un rivage] heltze, iriste, sartze. r abords. (pl.) inguru; aldiri. r au premier abord. lehen begiratuan, lehen begi-kolpean; begiratu batean. || d’abord. lehenik, lehen-lehenik, ezer baino lehen, lehen buruan, lehenik eta behin. || de prime abord. lehen begira-tuan, lehen begi-kolpean; begiratu batean.

abordable. adj. 1.  [prix, produit] arra-zoizko. 2. [personne] abegitsu, adikor.

abordage. nm. abordatze.aborder. vt. 1.  (Mar.) [un bateau] talka

egin. 2.  [une personne] hurbildu, ingu-ratu. 3.  [attaquer] eraso. 4.  [un sujet] aipatu, jorratu.

aborigène. adj./n. 1.  aborigen. ² adj. 2. bertako, jatorrizko.

abouchement. nm. (Techn.) ahokadura.aboucher. vi./vt. 1.  (Électr./Techn.)

akoplatu.aboulie. nf. abulia.aboutir. vi. arrakasta izan. Les négocia-

tions ont abouti : negoziazioek arrakasta izan dute. r aboutir à. 1.  eraman; joan; amaitu; iritsi. Cette petite rue aboutit à la place : kale txiki hau plazaraino doa. 2. [accord] iritsi; lortu, erdietsi. 3. eraman; ondorioa izan. Tes protestations n’abouti-ront à rien : zure protestek ez dute ondo-riorik izango.

aboyer. vi. adausi/zaunka egin.abrasif, -ive. adj./nm. urratzaile, urra-

garri.abrégé. nm. bilduma, laburpen. r en

abrégé. labur, laburki, laburkiro.abrègement. nm. laburpen, laburtzapen.abréger. vt. laburbildu, laburtu; laburrago

egin.abreuver. vt. edanarazi, edaran.abreuvoir. nm. aska, uraska, harraska.abréviation. nf. laburdura, laburtzapen.abri. nm. aterpe, babes, babesleku, geriza,

estalgune; malda (Ipar.). r mettre à l’abri (se). aterpetu, aterperatu.

abricot. nm. abrikot, arbeletxeko.abricotier. nm. abrikotondo.abriter. vt. 1.  gerizatu, gerizpetu, ater-

petu. ² vpr. 2. babestu, gorde.abroger. vt. (Dr.) indargabetu.abrupt, -e. adj. 1.  [pente] maldatsu,

malkartsu, malkar, aldapatsu. 2. [manière, personne] garratz, gogor, latz, zakar.

abruti, -e. adj./n. (fam.) abere, asto, tentel, ergel, tonto, zozo. Espèce d’abruti! : ergel alaen hori!

abrutir. vpr./vt. aberetu, astotu, tenteldu, ergeldu, tontotu, zozotu. La télévision abrutit : telebistak tontotu egiten du.

abrutissant, -e. adj. 1. [travail] nekagarri, akigarri, unagarri. 2.  [bruit] gortzeko moduko; burrunbatsu, gorgarri.

abscisse. nf. (Math.) abzisa. Axe des abscisses : abzisa-ardatza.

absence. nf. 1. ez izate, ez egote, kanpoan izate, kanpoan egote; urruntze. 2. [manque] ez(a), eskas, ments, falta, -ik ez(a).

absent, -e. adj./n. (bertan, tokian, gure artean…) ez dagoen(a); etorri ez den(a); joan ez den(a). Elle a été absente trois mois : hiru hilabetez kanpoan izan da.

absentéisme. nm. absentismo.

Page 25: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

3

accès

absenter (s’). vpr. kanpoan izan; -tik (kanpora) joan, -tik (kanpora) irten; urrundu, aldendu. S’absenter de son poste : lanpostutik nonbaitera joan.

abside. nf. abside.absinthe. nf. 1.  [plante] asentsio, asen-

tsio-belar. 2. [liqueur] absenta.absolu, -e. adj. 1. absolutu. Température

absolue : tenperatura absolutua. 2. eraba-teko, guztizko, oso. Silence absolu : erabateko isiltasuna.

absolument. adv. zeharo, erabat, guztiz; baitezpada. Absolument merveilleux : zeharo zoragarria.

absolutiste. adj./n. absolutista.absorbant, -e. adj./n. xurgatzaile, absor-

batzaile.absorber. vt. (Phys.) xurgatu, absorbatu.absorption. nf. (Phys.) xurgapen, absor-

tzio.absoudre. vt. 1. (Relig.) absolbitu. 2. (Dr.)

absolbitu.abstenir (s’). vpr. 1.  ez egin (dagokion

aditzaz); -i uko egin, -tik begiratu; -t(z)eari utzi. Je m’abstiendrai de faire des commentaires : ez dut ezer esango; ez dut iruzkinik egingo. 2.  abstenitu. Des électeurs se sont abstenu : hautesleak abstenitu egin dira.

abstinence. nf. abstinentzia; jan gabe egote; edan gabe egote. r abstinence (de viande). haragi-uzte. r faire abstinence. barautu, mehe egin, mehea begiratu.

abstraction. nf. abstrakzio.abstrait, -e. adj. abstraktu.absurde. adj. 1.  [illogique] zentzugabe,

burugabe; ilogiko. ² nm. 2.  absurdo. Le raisonnement par l’absurde : absurdoaren bidezko arrazoinamendua.

absurdité. nf. zentzugabekeria, buruga-bekeria, aldrebeskeria.

abus. nm. 1. gehiegizko erabilera; gehiegi egite (dagokion ekintza); gehiegikeria, neurrigabekeria. L’abus d’alcool nuit à la santé : alkohol gehiegi edateak osasunari kalte egiten dio. 2. abusu, abusatze. Abus sexuels : sexu-abusuak.

abuser. vpr./vt. engainatu. r abuser de. gehiegi egin (dagokion ekintza); -z (gehiegi) baliatu, -z (neurri gabe) baliatu; abusatu. N’abuse pas de l’alcool : ez ezazu gehiegi edan.

abusif, -ive. adj. gehiegizko; neurriz gaineko/kanpoko; neurrigabeko; sobe-raxko (Ipar.).

acacia. nm. (Bot.) akazia.académie. nf. akademia.acajou. nm. kaoba.acare. nm. akaro.acariâtre. adj. zakar, gozakaitz, garratz

[izaera, pertsona].acarien. nm. akaro.accablant, -e. adj. nekagarri, akigarri,

unagarri; itogarri, jasanezin.accabler. vt. 1.  [de fatigue, de travail]

nekatu, akitu, unatu. 2.  [de dettes, d’impôts] estutu, larritu, kezkatu.

accalmie. nf. barealdi, eztialdi, jabalaldi.accaparer. vt. neureganatu (eta antze-

koak); (nork bere) gain hartu; bildu, pilatu.

accapareur, -euse. adj./n. beregana-tzaile; biltzaile, pilatzaile.

accéder. r accéder à. 1.  [pénétrer dans] sartu; iritsi, heldu; joan; sarbide izan. Par ici on accède aux chambres : hemendik geletara joaten da. Les moyens d’accéder à la culture : kulturara sarbidea izateko bideak. 2.  [consentir à] onetsi, onartu; amore eman. Il accéda à ses demandes : bere eskabideak onartu zituen.

accélérateur. nm. azeleragailu.accélération. nf. 1. azelerazio, bizkortze,

azkartze. L’accélération des travaux : lanak azkartzea. 2. (Phys.) azelerazio.

accélérer. vt. 1.  azeleratu, lasterragotu, bizkortu, lastertu. ² vi. 2.  azeleratu. Accélérez, changez de vitesse : azelera ezazu, aldatu ezazu abiadura.

accent. nm. 1.  doinu. Elle s’exprime avec un fort accent français : frantsesaren doinu nabarmenarekin hitz egiten du. 2.  (Ling.) azentu. 3.  (Mus.) azentu. r mettre l’accent sur. azpimarratu.

accentuation. nf. azentuazio.accentué, -ée. adj. azentudun.accentuer. vt. 1.  indartu, areagotu. Le

maquillage accentue le regard : makilla-jeak begirada indartzen du. 2.  (Ling.) azentuatu. 3. (Mus.) azentuatu.

acceptable. adj. onargarri, onesgarri. Attitude acceptable : jokaera onargarria.

acceptation. nf. onarpen, onespen.accepter. vt. onartu, onetsi; ontzat hartu/

eman; baietsi. Accepter les visites : bisitak onartu.

acception. nf. adiera; esanahi, esangura.accès. nm. 1.  sarbide, sarrera; sargia

(Ipar.). 2. [de colère] haserrealdi. 3. (Télé-comm.) sarbide.

Page 26: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

4

accessibilité

accessibilité. nf. eskuragarritasun; sartzeko erraztasun, iristeko erraztasun; (en négatifs) sartzeko zailtasun, iristeko zailtasun.

accessible. adj. 1.  [lieu] sartzen erraz, iristen erraz; (en négatifs) sartzen zail, iristen zail. 2. [personne] abegitsu, adikor. Elle est peu accessible : ez da oso abegi-tsua. 3. [parc, bibliothèque] ireki. 4. [prix] arrazoizko. 5. [lecture, science] ulergarri, adigarri, adierraz. C’est une lecture acces-sible à tous : edozeinek uler dezakeen irakurgaia da.

accession. nm. sarbide, sarrera; sartze, iriste, heltze.

accessoire. nm. 1.  osagarri, gehigarri. 2.  (Techn.) osagarri. ² adj. 3.  bigarren mailako.

accident. nm. 1.  [évènement fâcheux] ezbehar, istripu; errekontru (Ipar.). 2. ustekabe(ko).

accidenté, -ée. adj. 1. [terrain] aldapatsu, malkar, malkartsu, patar, patartsu. ² adj./n. 2. zauritu, kolpatu.

accidentel, -elle. adj. ustekabeko; hala-beharrezko.

acclamer. vt. txalotu, txalo(ak) jo. La foule a acclamé l’acteur : jendeak aktorea txalotu zuen.

acclimatation. nf. aklimatazio; girotze, (bertako) girora moldatze.

acclimater. vpr./vt. 1.  [plantes, animaux] aklimatatu, (bertako) girora moldatu. ² vt. 2. [personnes] moldatu, egokitu.

accolade. nf. 1. [embrassade] besarkada, besarka, besarkaldi. 2.  [signe graphique] giltza.

accoler. vt. ondoan ipini/ezarri; elkartu, batu; eratxiki (Ipar.).

accommodation. nf. 1.  [adaptation] moldaketa, moldaera. 2. [de l’œil] molda-keta.

accommoder. vt. 1.  moldatu, egokitu; akomeatu (Ipar.). ² vpr. 2.  moldatu, egokitu; jarri, etsi, ohitu. S’accommoder de tout : egoera guztietara egokitu.

accompagnateur, -trice. n. lagun; laguntzaile.

accompagnement. nm. 1.  laguntze; laguntza; lagun-egite. 2.  [garniture] osagarri, gehigarri. 3.  (Mus.) akonpaina-mendu.

accompagner. vt. 1. [se joindre] lagundu, lagun egin. Elle nous accompagna jusqu’à la porte : ateraino lagundu zigun.

2.  [aliments] -ekin (batera) jan; -ekin (batera) hartu. Un rôti accompagné de pommes de terre : biribilkia patatekin.

accomplir. vt. 1.  bete, konplitu, egin, obratu. J’accomplirai ta volonté : zure nahia beteko dut. ² vpr. 2. bete, konplitu. Leurs souhaits se sont accompli : haien nahiak bete dira.

accomplissement. nm. betetze, konplitze, konplimendu.

accord. nm. 1.  hitzarmen, akordio, ados-tasun. 2. (Ling.) komunztadura. 3. (Mus.) akorde. r d’accord. konforme, ados, akort. || être d’accord. ados izan/egon/etorri/jarri; bat izan; konforme izan/egon. || se mettre d’accord. adostu, elkar aditu, ados izan/egon/etorri/jarri, bat egin.

accordéon. nm. akordeoi, eskusoinu; soinu. Accordéon chromatique : akordeoi kromatikoa.

accorder. vt. 1. eman. Accorder un prêt : mailegua eman. 2.  (Ling.) komunztatu. ² vpr. 3. ados jarri, bat etorri. ² vpr./vt. 4.  (Mus.) aurrindu, gozatu, afinatu, tonuan jarri.

accorer. vt. (Mar.) eskoratu.accoster. vt. lehorreratu, porturatu.accotement. nm. bazterbide.accouchement. nm. erditze, haurgintza,

haur-egite.accoucher. vi. erditu, erdi, haur egin,

umea izan/egin.accouder (s’). vpr. ukondoez bermatu.accoudoir. nm. beso-euskarri.accouplement. nm. 1. [d’animaux] estal-

dura, estaltze. 2. [sous le joug] uztartze.accoupler. vt. 1. parekatu, uztartu. ² vpr.

2. estali, jokatu, kopulatu.accourir. vi. laster egin; lasterka etorri;

lasterka jin (Ipar.).accoutumé, -ée. adj. ohiko, ohizko; usu.

À l’heure accoutumée : ohiko ordutegian.accoutumer. vpr./vt. ohitu, usatu; jarri;

ohitura hartu. r s’accoutumer à. ohitu, usatu; jarri; ohitura hartu. On s’accou-tume à tout : denera ohitzen gara.

accréditer. vt. 1.  [rumeur] egiaztatu, frogatu, ziurtatu.

accroc. nm. urradura, urratu; urrako (Ipar.).

accrochage. nm. 1.  lotze, lotura. 2.  [discussion] liskar, eztabaida. 3. [tamponnement] elkar jotze.

accrocher. vt. 1.  [suspendre] zintzilikatu, eskegi, dilindan ezarri. La clef est

Page 27: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

5

activer

accrochée à une ficelle : giltza lokailu batetik zintzilik dago. 2.  lotu, estekatu; erantsi, eratxiki. 3.  jo, talka egin. ² vpr. 4. lotu, atxiki. 5. haserretu, liskartu.

accrocheur, -euse. adj. 1.  [attirant] erakargarri; interesgarri, xarmagarri. 2. [tenace] temati, tematsu, setati.

accroissement. nm. 1.  handitze, emen-datze, handiagotze, areagotze. 2.  gehi-kuntza.

accroître. vt. 1.  emendatu, handitu, handiagotu. ² vpr. 2. garatu, ugaldu.

accroupir (s’). vpr. kokorikatu, kukubil-katu.

accueil. nm. abegi, hartze, harrera.accueillant, -e. adj. [personnes] abegitsu;

[maison, hôtel] eroso.accueillir. vt. 1.  [recevoir] hartu, errezi-

bitu, harrera egin; begitarte egin. Il l’accueillit agréablement : gozo hartu zuen. 2.  [héberger] hartu, harrera egin, aterpetu. Je l’accueillis chez moi : neure etxean aterpetu nuen.

acculer. vt. 1. hesitu, tinkatu. 2. behartu, bortxatu.

accumulateur. nm. metagailu.accumulation. nf. metaketa, pilaketa;

metatze, pilatze.accumuler. vpr./vt. metatu, pilatu. Accu-

muler des richesses : ondasunak metatu. Accumuler la saleté : zikina pilatu.

accusateur, -trice. adj./n. akusatzaile, salatari, salatzaile.

accusation. nf. (Dr.) kargu, salaketa.accusé, -ée. adj. (Dr.) akusatu; salatu.accuser. vt. akusatu; salatu.acerbe. adj. garratz, mingots, samin,

gogor. Critiques acerbes : kritika garra-tzak.

acharné, -ée. adj. 1. [combat] amorratu, gogor, bortitz, basati. 2.  [joueur] porro-katu, amorratu, itsu. 3.  [travail] gogor; handi.

acharnement. nm. 1.  [rage] ankerkeria, basakeria. 2.  [obstination] gogo (bizi); seta, tema.

achat. nm. erosketa, erospen. Payer ses achats : erositakoa ordaindu.

acheminer. vt. garraiatu; bideratu; eraman. r s’acheminer vers. -rantz joan.

acheter. vt. 1.  [acquérir] erosi. Acheter à bas prix : merke erosi. Je lui ai acheté son appartement : apartamentua erosi diot. 2. [corrompre] erosi.

acheteur, -euse. n. erosle, erostun.

achevé, -ée. adj. 1.  bururatu, bukatu, finitu. 2. [personne] alaen.

achèvement. nm. bukaera, amaiera, akabantza, bururapen, akabera.

achever. vt. 1.  bukatu, amaitu, bururatu, urrendu. ² vpr. 2. agortu, ahitu.

acide. adj. 1.  garratz, gazi, latz, mingots, samin. ² adj./nm. 2. (Chim.) azido.

acidité. nf. garraztasun.acier. nm. altzairu. r acier inoxydable.

altzairu herdoilgaitz.acné. nf. (Méd.) akne.acolyte. nm. (figuré) akolito; lagun, kide.acompte. nm. aurrerakin, aurreratutako

diru; dirua aurreratze.acoustique. adj. 1. akustiko; soinu- (hitz-

elkarteetan). ² nf. 2. akustika.acquéreur. nm. erosle.acquérir. vt. 1.  [biens] erosi, eskuratu; -z

jabetu. 2.  [expérience, connaissances] eskuratu, lortu, erdietsi.

acquiescer. vi. baieztatu, baietsi; baietza eman, baietz esan.

acquisition. nf. 1. [achat] erosketa, esku-ratze; -z jabetze. 2. [apprentissage] jabetze.

acquittement. nm. 1. ordainketa. 2. (Dr.) libre uzte, absoluzio.

acquitter. vt. 1. [régler] ordaindu. 2. (Dr.) absolbitu.

âcre. adj. garratz, min [usaina, zaporea].acrobate. nm. akrobata.acrobatie. nf. akrobazia.acrylique. adj./nm. akriliko.acte. nm. 1.  egintza, egite, egin. 2.  agiri.

3. (Théâtr.) ekitaldi. r acte d’accusation. (Dr.) akusazio-akta. || acte de décès. heriotza-ziurtagiri. || acte (juridique). (Dr.) egintza (juridiko).

acteur, -trice. n. aktore, antzezle; joka-lari, jokatzaile.

actif, -ive. adj. 1.  langile, erne, saiatu. 2.  (Ling.) aktibo. ² nm. 3.  (Comptab.) aktibo.

action. nf. 1. ekintza, eginbide, egite, ekin. 2.  (Écon.) [en bourse] akzio. ² nm. 3. eragin. Sous l’action du gel : izotzaren eraginez.

actionnaire. nm. akziodun.actionner. vt. eragin.activement. adv. gogotsu, gogotik. Elle a

collaboré activement au projet : gogotsu parte hartu du proiektuan.

activer. vt. 1. [rendre plus vif, plus rapide] eragin; bizkortu, azkartu. 2.  (Chim./Techn.) aktibatu.

Page 28: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

6

activiste

activiste. nm. ekintzaile.activité. nf. 1.  jarduera; ekintza. Activités

financières : finantza-jarduerak. Activité extrascolaires : eskolaz kanpoko ekin-tzak. 2. lan, jardun. Être en activité : jardu-nean egon. 3. (Phys.) aktibitate.

actualiser. vt. eguneratu, gaurkotu.actualité. nf. 1.  gaurkotasun. L’actualité

politique, sportive : egungo gertaera poli-tikoak, kirol-arloko gertaerak. 2.  (pl.) berriak.

actuel, -elle. adj. gaur egungo, egungo, oraingo, gaurko. Le mode de vie actuel : egungo bizimoldea. Le livre critique la société actuelle : liburuak gaurko gizar-teari egiten dio kritika.

actuellement. adv. gaur egun, egun, orain, gaurko egunean.

acuité. nf. zorroztasun.acuponcture  ; acupuncture. nf. aku-

puntura.adage. nm. atsotitz, errefrau.adaptateur. nm. (Techn.) egokigailu.adaptation. nf. egokiera, egokitzapen,

moldaera, moldaketa.adapter. vt. 1.  [réunir] eratxiki, batu,

elkartu. 2.  [proportionner] egokitu, moldatu, doitu. ² vpr. 3.  [s’habituer] ohitu, etxekotu, laketu.

adapteur. nm. (Techn.) egokigailu.additif. nm. (Chim.) gehigarri.addition. nf. 1.  [d’un restaurant] kontu.

2. (Math.) batuketa. 3. gehikuntza.additionner. vt. 1. (Math.) batu, batuketa

egin. 2. erantsi, gehitu, gaineratu; emen-datu.

adepte. nm. aldeko, jarraikitzaile, jarrai-tzaile, lagun, kide.

adéquat, -e. adj. egoki, erako, gisako, moduzko; apropos, aukerako.

adéquation. nf. egokitasun, egokitzapen.adhérence. nf. itsaspen.adhérent, -e. n. kide, lagun, aldeko.adhérer. vt. 1. atxiki, erantsi, itsatsi, lotu.

2. [à une doctrine…] onartu, sinetsi.adhésif, -ive. adj. 1.  itsaskor, eranskor,

itsasgarri. ² nm. 2. [substance] itsasgarri.adhésion. nf. atxikimendu.adieu. interj. 1. adio, agur. ² nm. 2.  (pl.)

agur. r faire ses adieux. agurtu, agur egin/esan/erran, adioak egin, adio egin.

adipeux, -euse. adj. adiposo; gantzatsu; gantz- (hitz-elkarteetan).

adjacent, -e. adj. ondoko, alboko, alda-meneko.

adjectif. nm. (Ling.) adjektibo; [gram-maire basque] izenondo; izenlagun.

adjoindre. vt. 1.  [qqch à qqch] erantsi, gehitu, gaineratu; emendatu. 2.  [qqn à qqn] esleitu; izendatu.

adjoint, -e. adj. laguntzaile. r adjoint au maire. auzapezorde, alkateorde; axuant (Ipar.).

adjudication. nf. adjudikazio, esleipen.adjuger. vt. 1.  adjudikatu, esleitu. ² vpr.

2. eskuratu, -z jabetu, -en jabe egin. Ils ont adjugé la meilleure place : lekurik onena eskuratu dute.

admettre. vt. onartu, onetsi, oniritzi, ontzat hartu/eman.

administrateur, -trice. n. administrari.administratif, -ive. adj. administratibo.administration. nf. administrazio.administrer. vt. administratu; gobernatu,

kudeatu.admirable. adj. harrigarrizko, miragarri,

miresgarri, zoragarri, ederresgarri.admirateur, -trice. adj./n. miresle.admiration. nf. mirespen, lilura.admirer. vt. miretsi, ederretsi; mira egin;

miraz egon.admissible. adj./n. onargarri, onesgarri.admission. nf. onarpen, onespen.ADN (acide désoxyribonucléique).

nm. DNA (azido desoxirribonukleiko).adolescence. nf. nerabezaro.adolescent, -e. adj./n. nerabe; gaztetxo.adonner. r s’adonner à. 1. egin, ari izan,

jardun, praktikatu. Tous les jours, elle s’adonne à son sport favori : egunero bere kirol gogoena praktikatzen du. 2.  lotu, eman, atxiki. S’adonner à la boisson : edanari eman.

adopter. vt. 1. [un enfant] semetzat/alaba-tzat hartu. 2.  [rapport] ontzat hartu, onartu.

adoption. nf. adopzio; semetzat/alaba-tzat hartze.

adorable. adj. 1.  [personne] xarmagarri, zoragarri. 2.  [animal, objet] eder, polit, xarmant.

adorateur, -trice. n. miresle.adoration. nf. (Relig.) adorazio; gur,

gurtza.adorer. vt. 1.  adoratu, gurtu, gur egin.

2.  [aimer] biziki/arras/izugarri/oso… atsegin izan; biziki/arras/izugarri… gustatu. Elle adore barboter dans l’eau : plisti-plasta oso gustura ibiltzen da uretan.

Page 29: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

7

affermir

adosser. vt. 1.  (à, contre) zerbaiten kontra eman. ² vpr. 2.  bizkarrez jarri, bizkar(ra) eman.

adoucir. vt. 1. [rendre sucré] azukreztatu, gozatu. 2. [métal, pierre] leundu, arindu. 3.  [ce qui est dur, piquant…] otzandu, bigundu, eztitu. 4. [ce qui est salé] gezatu. ² vpr. 5. baretu, leundu, ematu, eztitu.

adoucissant, -e. adj. 1. [qui calme] lasai-garri, lasaitzaile. ² adj./n. 2. [qui adouci] leungarri.

adrénaline. nf. adrenalina.adresse. nf. 1. [dextérité, habilité] abilezia,

artezia, iaiotasun, eskuaire, trebetasun, molde, jeinu. 2. [destination] helbide.

adresser. vt. 1. igorri, bidali. 2. [la parole] hitz egin, mintzatu. 3. [reproches, injures] erasiatu, larderiatu. ² vpr. 4.  [s’adresser à] -i mintzatu; -i egon; -engana jo.

adroit, -e. adj. trebe, mainatsu, iaio, antzetsu, artetsu, ganorazko, abil.

adroitement. adv. artezki, abilki, trebeta-sunez.

adulateur, -trice. adj./n. losintxari, lausengari, balakari, zuritzaile, koipetsu.

adulation. nf. lausengu, koipekeria, balaku, zurikeria, losintxa, leunketa.

aduler. vt. balakatu, lausengatu, losin-txatu, milikatu, zurikatu.

adulte. adj./n. heldu, nagusi, adineko.adultère. adj./n. 1.  [personne] adulterio-

gile. ² nm. 2. [acte] adulterio.advenir. vt. gertatu, agitu. Qu’advien-

dra-t-il de cet avant-projet ? : zer gerta-tuko da aurreproiektu honekin? r quoi qu’il advienne. gerta ala gerta.

adverbe. nm. (Ling.) adberbio; [gram-maire basque] aditzondo, adizlagun.

adversaire. n. 1.  arerio, aurkari, etsai. ² adj. 2. kontrako, aurkako.

adversatif, -ive. adj. (Ling.) aurkari, adbertsatibo.

adverse. adj. aurkako, kontrako.adversité. nf. zoritxar, zorigaitz, zori-

gaizto; ezbehar.aération. nf. aireztapen, aireztatze.aérer. vt. 1.  airatu, egurastu, aireberritu. ² vpr./vt. 2. aireztatu, haizeztatu, haize-berritu.

aérien, -ienne. adj. aireko; aire- (hitz-elkarteetan).

aérodrome. nm. aerodromo.aérodynamique. adj. 1.  aerodinamiko. ² nf. 2. aerodinamika.

aérogare. nf. terminal [aireportukoa].

aéronaute. nm. aeronauta.aéronautique. adj. 1. aeronautiko. ² nf.

2. aeronautika, hegazkintza.aéronef. nm. aireko, aireontzi.aéroplane. nm. aireplano.aéroport. nm. aireportu.aérosol. nm. aerosol, esprai.aérostatique. adj. (Phys.) 1. aerostatiko. ² nf. 2. aerostatika.

affabilité. nf. adeitasun, xalotasun.affable. adj. goxo, gisako, xalo, adeitsu,

atsegin.affabulateur, -trice. n. gezurti, ameslari,

fantasiatsu.affabulation. nf. ameskeria, fantasia.affadir. vt. gezatu, gozoa kendu, gustua

galdu.affaibli, -e. adj. ahuldu, pattal.affaiblir. vt. 1.  indargabetu, kraskatu,

eskastu. ² vpr. 2.  ahuldu, argaldu, geldotu, gaixotu.

affaiblissement. nm. ahultze, ahulezia, ahuldura, flakezia, makalaldi.

affaire. nf. 1.  [problème, question] afera, egiteko, kontu; arazo. Affaires étrangères : kanpo-arazoak. 2.  (pl.) [commerce] negozio, dirubide. Avoir un don pour les affaires : negozioetarako sena izan. 3.  gauzak, puskak. Laisser traîner ses affaires : gauzak hor inguruan utzi. 4. (Dr.) auzi, kausa. Je vais vous expli-quer l’affaire brièvement : auzia labur azalduko dizuet. r avoir affaire à qqn. norbaitekin harremana/tratua izan.

affairé, -ée. adj. lanpetu(rik), hartu.affaissement. nm. lur-erorialdi, lur-erortze.affaler. vi./vt. (Mar.) erriatu [belak].affamé, -ée. adj. gose, gosebera, goserik,

goseti. r être affamé, -ée. goseak egon, gose izan.

affamer. vt. goseak atxiki, jan gabe atxiki.affectation. nf. izendatze, izendapen.affecter. vt. hartu, hunkitu.affection. nf. 1. afektu, atxikimendu, biho-

tzaldi, nahikari, sentimendu. 2. [maladie] eritasun, gaitz, min.

affectionner. vt. maitatu.affectivité. nf. afektibitate, amultsutasun,

otzantasun.affectueux, -euse. adj. adiskidetsu,

amultsu, samur, maitagarri.affermer. vt. alokatu, arrandan eman/

hartu.affermir. vt. finkatu, irmotu, tinkatu,

azkartu.

Page 30: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

8

affermissement

affermissement. nm. finkotasun, gogortze, segurtatze.

affichage. nm. afixak/kartelak jartze. Affichage interdit : afixak jartzea galara-zita dago.

affiche. nf. afixa, kartel. r affiche murale. horma-irudi.

afficher. vt. afixak/kartelak jarri.affilé, -ée. adj. zorrotz.affiler. vt. zorroztu, pikatu.affiliation. nf. afiliazio, izen-emate,

kide-egite, afiliatze.affilier. vpr./vt. izena eman, kidetu, kide

egin.affinage. nm. fintze, mehetze, leuntze.affiner. vt. 1.  (Techn.) leundu, findu.

2.  zorroztu, hobetu. ² vpr. 3.  mehetu, mehatu.

affinité. nf. 1.  afinitate; ahaidetasun; hurbiltasun; kidego; kidetasun. 2. (Chim./Math.) afinitate.

affirmatif, -ive. adj. baiezko.affirmation. nf. baiespen, baietz, baiezko,

baieztapen.affirmer. vt. baieztatu, baietsi.affixe. nm. hizki. Préfixe : aurrizkia. Infixe :

artizkia. Suffixe : atzizkia.affleurer. vt. 1.  parekatu. ² vi.

2. [source…] azaleratu, heineratu.affliction. nf. dolu, dolumin, eskarnio,

ilundura, pena, samindura.affligeant, -e. adj. penagarri, bihotz erdi-

ragarri.affligé, -ée. adj. nahigabetsu, triste,

penatu, mindu, ilun.affliger. vpr./vt. atsekabetu, larritu, mindu,

mingostu, nahigabetu, penatu, samindu, hertsatu, tristatu, lazeriatu.

affluence. nf. jendetza, jendeketa.affluent. nm. adar, ibaiadar.affluer. vi. trumilka etorri, isuri, bildu.affolant, -e. adj. asaldagarri, erogarri.affolement. nm. eromen, zoramen, asal-

dura, erotze.affoler. vpr./vt. zoratu, erotu, zorabiatu,

aztoratu, zozotu, xifritu, burua galdu, aztoratu.

affranchir. vt. 1. [une lettre] tinbratu, fran-keatu. ² vpr./vt. 2. libratu, bere gain jarri.

affranchissement. nm. frankeo, tinbratze.

affréter. vt. [bateau, avion] pleitatu.affréteur. nm. pleitari.affreux, -euse. adj. ikaragarri, izugarri,

lazgarri.

affriquée. adj./nf. (Ling.) afrikari.affront. nm. bidegabe, bidegabekeria,

laido, ofentsa, irain, afruntu.affronter. vpr./vt. gogortu, buru eman/

egin, aurka egin, aurre egin, oldartu.affût. nm. parada, zelata, barranda. r être

à l’affût. talaian ibili/egon; zelata egon/ibili/jarri.

affûtage. nm. zorrozte.affûter. vt. [aiguiser] zorroztu.affûteur, -euse. n. zorrotzaile.afin. r afin de. -t(z)eko, -t(z)earren,

-t(z)eko asmotan, -t(z)eko asmoz. Il a cloué un clou avec le marteau afin de pendre le tableau : koadroa zintzilika-tzeko iltzea mailuaz sartu du. || afin que. -t(z)eko, -t(z)earren, -t(z)eko asmotan, -t(z)eko asmoz.

agaçant, -e. adj. amorragarri, gogaikarri. Personne agaçante : pertsona gogaikarria.

agacement. nm. 1. [légère douleur] narri-tadura, min. 2. sumindura.

agacer. vt. haserretu, muskertu, nardatu.âge. nm. 1.  adin; urte. À ton âge : zure

adinarekin. Quel âge as-tu ? : zenbat urte dituzu? 2.  [époque] aro, garai. 3.  (Géol.) aro. r âge de pierre. Harri Aro. || âge du bronze. Brontze Aro. || âge du fer. Burdin Aro. || âge du métal. Metal Aro. || âge mûr. helduaro.

âgé, -ée. adj. adineko, urtetsu, adintsu, zahar.

agence. nf. 1. agentzia, bulego. 2. [admi-nistrative] gestoria. r agence de voyages. bidaia-agentzia.

agencement. nm. antolaketa, eraketa, antolamendu.

agenda. nm. 1.  [de poche] agenda. 2. egitarau, agenda.

agenouillement. nm. belaunikatze.agenouiller (s’). vpr. belaunikatu.agent. nm. 1.  agente, egile, eragile.

2. (Ling.) egile.agglomérat. nm. (Constr.) aglomeratu.agglomération. nf. hirigune; aglome-

razio.agglomérer. vt. 1.  bildu, metatu, pilatu. ² vpr. 2. elkartu.

agglutiner. vt. multzokatu, elkarri lotu.aggravation. nf. areagotze, larriagotze,

gaizkiagotze.aggraver. vpr./vt. handitu, larriagotu,

areagotu, okerragotu, itsustu; gaizkitu, gaizkiagotu.

agile. adj. bizkor, laster, zalu, zolitu.

Page 31: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

9

aiguilleur

agilité. nf. bizkortasun, zalutasun.agir. vt. 1. ari izan, aritu, jardun, jokatu. Il

agit de mauvaise foi : fede txarrez jokatu zuten. ² vpr. 2.  ari izan, jardun; kontua izan. Mais enfin, il s’agit de ma santé ! : mesedez, nire osasunaz ari gara! S’il ne s’agissait que d’argent, il y aurait mieux à faire : diruaren kontua besterik ez balitz, bada aukera hoberik. De quoi s’agit-il ? : zer gertatzen da?

agissements. nm. (pl.) jardunbide, triki-mailu, amarru.

agitateur, -trice. n. asaldatzaile, nahasle, zalapartari.

agitation. nf. astinaldi; dardara; ezinegon; nahasmendu.

agité, -ée. adj./n. bihurri, ekurugaitz, ezinegon.

agiter. vt. 1. astindu, higitu, mugitu. ² vpr. 2. harrotu, asaldatu, inarrosi, ezin egonak hartu.

agneau. nm. [jusqu’à un an] arkume; [d’un an à deux ans] bildots. r agneau de lait. axuri.

agnelage. nm. bildotsen sortze-aro.agnostique. adj. agnostiko.agonie. nf. agonia, hiltamu, hilzori.agonisant, -e. adj. hil-hurren, hilzoriko,

hilzorian.agoniser. vt. hilzorian izan, hil-hurren

izan, azken hatsetan izan.agrafe. nf. 1. grapa (Heg.); agrafa (Ipar.).

2. [crochet] krisket.agrafer. vt. grapatu (Heg.); agrafatu (Ipar.).agrafeuse. nf. grapagailu (Heg.); agrafa-

gailu (Ipar.).agrandir. vt. 1.  handitu, handiagotu. ² vpr. 2. zabaldu, handiagotu, garatu.

agrandissement. nm. 1.  (Phot.) (argazki) handitu. 2. handitze.

agréable. adj. atsegin, atsegingarri, ezti, gogo(z)ko; goxo, gozagarri, gozo, gusta-garri; laket.

agréer. vt. onartu, onetsi.agrément. nm. 1.  baimen, adostasun.

2. atsegin, plazer.agrémenter. vt. ondu, gozatu, girotu.agresser. vt. erasan, eraso; jazarri, jauki.agresseur, -euse. n. erasotzaile, jauki-

tzaile.agressif, -ive. adj. oldarkor, oldartsu.agression. nf. eraso, erasoaldi; oldartze,

jazarraldi.agressivité. nf. oldarkortasun; agresibi-

tate.

agricole. adj. laborantza-, nekazaritza- (hitz-elkarteetan); laborantzako, nekaza-ritzako.

agriculteur, -trice. n. laborari, nekazari.agriculture. nf. laborantza, nekazaritza.agriffer (s’). vpr. atzaparrez/atzaparka

lotu.agronomie. nf. agronomia.agrumes. nm. zitriko. Goût d’agrumes :

zitrikoen zaporea.aguerrir. vt. 1.  gerrara ohitu. 2.  egoera

gogorretara ohitu. ² vpr. 3.  zaildu, gogortu. Aguerri à la mine : meategietan zaildua.

aguets. nm. (pl.) zelata, barranda. r être aux aguets. barrandan/ataizean/zelatan egon.

ah ! interj. ai!, ei!, a.ahurir. vt. harritu.ahurissant, -e. adj. harrigarri.aide. nf. 1. [assistance] laguntza, sorospen,

sokorri; sostengu. ² n. 2.  [personne] laguntzaile, lagun. r à l’aide ! hel!, hel niri!, lagundu! || à l’aide de. lagun, -en bidez.

aider. vpr./vt. babestu; lagundu; sorotsi; sostengatu.

aie ! interj. atx!; ene!aïeul, -e. n. aitaso, aitaita, aitatxi, aitona;

amaso, amatxi, amona.aïeux. nm. (pl.) aitaso-amasoak, arbasoak;

antzinakoak, aurrekoak.aigle. nm. arrano.aigre. adj./nm. garratz; gazi; karmin;

mingar; minkor; samin.aigre-doux  ; aigre-douce. adj. gazi-

geza, gazi-gozo.aigreur. nf. 1.  garraztasun, mingostasun;

karmin, karmindura (Ipar.). L’aigreur du vinaigre : ozpinaren garraztasuna. 2.  [humeur] garraztasun, samintasun, mindura. r aigreurs (d’estomac). biho-tzerre.

aigri, -e. adj. gozogabe; kerratu.aigrir. vpr./vt. garraztu, karmindu, kerratu,

mindu; mingostu, ozpindu; samindu; zaharmindu, zurmindu.

aigu, -ë. adj. 1.  [douleur] zorrotz, bizi, samin. 2.  [note] goiko, altu. 3.  (Math.) [angle] zorrotz.

aiguille. nf. 1.  orratz. 2.  (Bot.) orratz. 3.  (Zool.) orratz. r aiguille à coudre. jostorratz. || aiguille à tricoter. galtzorratz.

aiguilleur. nm. orratzain.

Page 32: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

10

aiguillier

aiguillier. nm. jostorratz-ontzi.aiguillon. nm. 1. [d’insecte] ezten, mizto.

2. [de bouvier] akuilu, ziztailu.aiguillonner. vt. 1.  akuilatu, ziztatu.

2. (fig.) zirikatu, kitzikatu.aiguisé, -ée. adj. 1.  zorrotz. 2.  [esprit,

sens] zoli.aiguiser. vt. zorroztu.aiguiseur, -euse. n. zorroztaile, zorro-

tzaile.aiguisoir. nm. zorrozkailu.ail. nm. baratxuri, berakatz. Tête d’ail :

berakatz-burua.aile. nf. 1.  hegal, hegats, hego. 2.  (Polit.)

adar. r aile delta. delta hegal.ailleurs. adv. beste nonbait. r d’ailleurs.

bestalde, gainera.aimable. adj. atsegin, maitagarri,

maitekor; laketgarri; goxo.aimant. nm. iman [objektua].aimant, -e. adj. amultsu; maitati,

maitekor, maitetsu.aimanter. vt. imandu.aimer. vpr./vt. 1.  maitatu, maite ukan,

laztandu. ² vi. 2.  gustatu, atsegin izan; ederretsi.

aine. nf. iztai.aîné, -ée. adj./n. gehien; nagusi; zahar;

[frère] premu; [sœur] prima.aînesse. nf. oinordetza.ainsi. adv. hala; halaber; hartara; hola,

holaxe; honela(ko); orduan. r ainsi donc. (hala) bada; (eta) beraz; hala; hainba-te(na)z; hartara. || ainsi que. 1.  [avec verbe] (-en) bezala, (-en) legez, -en moduan. 2. [avec nom] baita… ere; eta… ere bai; eta bai… ere. || ainsi soit-il. [souhait] halabiz.

air. nm. 1. [fluide, vent] aire, haize, egurats. Air pur : aire garbia. 2.  [mélodie] doinu, aire; ahaire (Z). 3.  [apparence, ressem-blance] antz, tankera, traza, aire, eite; zantzu. r air conditionné. aire girotu. r au grand air. atari zabalean. || avoir l’air. irudi, iduri izan. || en plein air. atari zabalean, estalperik gabe, kanpoan.

airbag. nm. airbag, aire-poltsa, aire-baga.aisance. nf. erraztasun, aiseria.aise. nf. 1.  atsegin, goxo. 2.  erosotasun. r à l’aise. 1.  eroso; gustura, goxoan. Mets-toi à l’aise : jar zaitezte eroso. 2. errazki, aise.

aisé, -ée. adj. erraz, samur.aisément. adv. aise, errazki, eroso.aisselle. nf. besape, galtzarbe.

ajonc. nf. (Bot.) ote.ajournement. nm. luzamendu, atze-

rapen, gibelatze; gerorapen.ajourner. vt. luzatu; gibelatu, atzeratu;

geroratu.ajout. nm. emendakin, gehigarri, eranskin;

emendio.ajouter. vt. emendatu; erantsi; eratxiki;

gaineratu; gehitu.ajustage. nm. 1.  (Techn.) doikuntza;

ahokadura.ajustement. nm. (Techn.) doikuntza;

ahokadura.ajuster. vt. doitu; neurtu; zuzendu.alambic. nm. alanbike.alarmant, -e. adj. asaldagarri, izugarri,

ikaragarri.alarme. nf. alarma.alarmer. vt. 1.  asaldatu, izuarazi. ² vpr.

2. izutu, ikaratu.albâtre. nm. alabastro, harzuri.album. nm. album.alchimie. nf. alkimia.alchimiste. nm. alkimista.alcool. nm. alkohol.alcoolémie. nf. alkoholemia.alcoolique. adj. 1.  alkoholdun. ² adj./n.

2. [personne] alkoholiko.alcoolisé, -ée. adj. alkoholdun.alcoolisme. nm. alkoholismo.alcôve. nf. etzaleku, etzauntza; logela.aléatoire. adj. ausazko, menturazko,

badaezpadako.alêne. nf. ezten.alentour. adv. inguruan; inguruko. Les

villages alentour : inguruko herriak. r aux alentours de. inguru(an); -tik hurbil/gertu.

alerte. adj. 1. bizi, erne, bipil, bizkor. ² nf. 2.  alerta, alarma; abisu. ² interj. 3. kontuz!, kasu!, atzar!

alerter. vt. atzarrarazi, iratzarrarazi.alésage. nm. arradatze.aléser. vt. arradatu.alevin. nm. arrainkume.algèbre. nf. aljebra.algérien, -ienne. adj. aljeriar.algorithme. nm. algoritmo.algue. nf. (Bot.) alga, gorbel.alibi. nm. (Dr.) alibi; zurigarri.aliénation. nf. 1.  (Dr.) besterentze, alie-

nazio. 2. (Méd.) alienazio, zoratze, erotze.aliéner. vpr./vt. 1.  zoratu; bestelakotu;

arroztu; alienatu. ² vt. 2.  (Dr.) beste-rendu, eskualdatu, transmititu.

Page 33: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

11

altier

alignement. nm. lerrokatze.aligner. vpr./vt. lerrokatu.aliment. nm. elikadura, elikagai; erre-

kaitu; hazgarri, hazkurri; jaki, janari, jangai, jateko.

alimentation. nf. elikadura, jan-edanak.alimenter. vt. 1.  elikatu, jaten eman.

2.  areagotu, handitu. ² vpr. 3.  elikatu, jan.

alisier. nm. (Bot.) 1. haltz.aliter (s’). vpr. ohatu, oheratu.allaitement. nm. 1.  [action] bularra

hartze, edoskitze; bularra emate. 2. [période] edoskitzaro.

allaiter. vt. bularra/titia eman.allécher. vt. tirriatu.allée. nf. 1.  etorbide; hiribide. 2.  [chemin

bordé d’arbres] zumardi. r allées et venues. itzulinguru; joan-etorri, joan-jin; ibilketa.

allégation. nf. baieztapen, erran, esan.allégement  ; allègement. nm. arin-

dura.alléger. vt. 1. arindu. 2. [le lait] mehetu.allégorie. nf. alegoria.allégresse. nf. alaitasun, bozkario.alléluia. interj. aleluia!aller. vi. 1.  [se diriger vers] joan; -ratu.

Quand tu as sommeil, vas au lit : logura-tzen zarenean, zoaz ohera. Je peux y aller n’importe quel jour : edozein egunetan joan naiteke. 2.  [se porter (santé)] izan. Comment va votre père ? : aita nola da? ² nm. 3. joanaldi, joate. r aller et retour. joan-jin, joan-etorri. || allons ! eia!, ea!, hots!; goazen!; tira! || s’en aller. atera, irten; partitu; alde egin. Allez-vous-en ! : haize!; alde!; alde hemendik!

allergie. nf. alergia.allergique. adj./n. alergiko.alliage. nm. aleazio.alliance. nf. 1.  [contrat] itun. 2.  ahaide-

tasun, elkartasun, elkartze; aliantza. 3. [bague] ezkontza-eraztun.

allier (s’). vpr. elkarganatu, elkarretaratu.allitération. nf. aho-korapilo.allô ! interj. bai, esan; [au téléphone] nor

da?allocataire. n. hartzaile, jasotzaile [dirua,

laguntza].allocation. nf. (diru-)laguntza; sari,

laguntza. Allocation familiale : familia-laguntza.

allocution. nf. hitzaldi, mintzaldi.allongement. nm. luzamen, luzapen.

allonger. vt. 1.  luzatu; tiratu; hedatu. ² vpr. 2. etzan.

allumage. nm. pizketa, pizte.allumer. vpr./vt. 1.  piztu; irazeki, izeki;

isiotu. ² vpr. 2. suhartu; berotu.allumette. nf. pospolo(ak); supizte-

ko(ak); metxa(k).allumeur, -euse. n. piztaile.allure. nf. 1.  antz, tankera, traza, itxura;

planta; ibilera. Il a très belle allure : itxuraz oso ederra da. 2.  abiadura. Réduire l’allure : abiadura moteldu. r à toute allure. presaka, lasterka; pirripitaka.

allusion. nf. (zeharkako) aipamen, (zehar-kako) aipatze.

alluvion. nf. alubioi.almanach. nm. almanaka; urtekari.aloès. nm. (Bot.) aloe.aloi. r de bon aloi. plantako, kalitate

oneko, on. || de mauvais aloi. kalitate txarreko, txar.

alopécie. nf. alopezia; burusoiltasun.alors. adv. 1.  orduan, memento hartan.

2.  beraz, orduan, hortaz. r d’alors. orduko. || jusqu’alors. ordu/ordura arte.

alouette. nf. (Zool.) hegatxabal, alauda, larretxori.

alourdir. vt. 1. kargatu. ² vpr. 2. dorpetu; toildu; lerdotu.

aloyau. nm. solomo, azpizun.alphabet. nm. alfabeto.alphabétisation. nf. alfabetatze.alphabétiser. vpr./vt. alfabetatu.alpinisme. nm. alpinismo; mendizale-

tasun, mendigoizaletasun.alpiniste. n. alpinista; mendizale, mendi-

goizale.alpiste. nm. (Bot.) alpiste.altération. nf. aztoramen; gorabehera.altercation. nf. aharra, liskar, kasaila;

kalapita, iskanbila.altérer. vt. 1.  [changer] aldatu, bestela-

kotu, nahaspilatu. 2.  [détériorer] hondatu, andeatu, funditu.

alternance. nf. txanda, txandaketa, aldiz-katze.

alternateur. nm. (Électr.) alternadore.alternatif, -ive. adj. aldizkako; alterna-

tibo.alternative. nf. hautu, aukera; aldi, alter-

natiba.alternativement. adv. txandaka, aldizka.alterner. vi./vt. aldizkatu; txandatu.altier, -ière. adj. arranditsu; fier; handios,

handikari.

Page 34: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

12

altitude

altitude. nf. altuera; garaiera, goiera, goratasun.

alto. nm. (Mus.) 1.  [violon] biola. ² adj./nm. 2. [voix] kontralto.

aluminium. nm. aluminio.alunir. vi. ilargiratu.alvéole. nm. 1. (Anat.) albeolo. 2. [d’abeille]

gelaxka; hobixka.amabilité. nf. maitakortasun; maitagarri-

tasun; adei, adeitasun; begitarte on.amadou. nm. ardagai; kardo.amadouer. vt. limurtu, balakatu; eztitu.amaigrir. vt. mehetu, mehartu.amaigrissement. nm. mehetze.amalgame. nm. amalgama; nahasketa,

nahaste.amande. nf. arbendol; almendra (Heg.);

amanda (Ipar.).amandier. nm. almendrondo; arbendo-

londo.amanite. nf. lanperna.amant, -e. n. amorante; ohelagun,

ohaide; maitale.amarante. nf. (Bot.) sabi.amarre. nf. (Mar.) amarra.amarrer. vt. lehorreratu; estekatu.amas. nm. pila, pilo, meta, mordo, mulko.amasser. vt. metatu, pilakatu; bildu.amateur. adj./n. amateur; -zale (hitz-

elkarteetan). Amateur de bertso : bertso-zalea.

amateurisme. nm. zaletasun.ambages. nf. (pl.) itzuli-mitzuli, inguru-

minguru. r sans ambages. garbiro; ahoan bilorik gabe.

ambassade. nf. enbaxada.ambassadeur, -drice. n. enbaxadore.ambiance. nf. giro; ingurune, ingurugiro.ambidextre. adj./n. eskuin-ezkerti.ambigu, -ë. adj. zalantzazko, zalantza-

garri; anbiguo.ambiguïté. nf. anbiguotasun; bikoiztasun.ambitieux, -euse. adj./n. askonahi; gora-

nahi; handinahi(ko), handizale; ohore gose.

ambition. nf. askonahi; goranahi; lehia.ambivalence. nf. anbibalentzia.ambivalent, -e. adj. bi baloredun; bi

eratako.ambre. nm. anbar.ambulance. nf. anbulantzia.ambulant, -e. adj. ibiltari.âme. nf. 1. [esprit] arima; espiritu. 2. [habi-

tant] arima, bizilagun. Pas une âme : inor/nehor ez.

amélioration. nf. hobekuntza, hobe-kitze.

améliorer. vt. 1. hobetu, hobekitu; aurre-ratu, aitzinatu. ² vpr. 2.  onera/hobera egin; suspertu; ondu.

amen. nm. amen.aménagement. nm. antolaketa; eraketa.aménager. vt. egokitu, antolatu, apailatu.amende. nf. isun; multa; amanda.amendement. nm. emendakin; zuzen-

keta, zuzenkizun.amender. vt. [une loi] zuzendu.amener. vt. 1. [porter] ekarri; eraman. Ils

amenèrent le bétail au pâturage : azienda larratzera eraman zuten. 2.  [drapeaux] apaldu, beheititu, eraitsi, beheratu. 3.  [devant un tribunal] agerrarazi. 4. (Mar.) erriatu [belak].

amer, -ère. adj. mikatz, mingar, mingots; garratz, samin; kirats.

amerrir. vt. itsasoratu.amertume. nf. garrazkeria, garraztasun;

mikaztasun; mindura.ameublement. nm. altzari-ezartze.ameuter. vt. nahaspilatu; asaldatu.amiable. r à l’amiable. onez onean, adis-

kide gisa.amiante. nm. amianto.amical, -e. adj. adiskidetsu; lagunarteko.amidon. nm. amirun (Ipar.); almidoi

(Heg.); enpesa.amidonner. vt. almidoitu; enpesatu.ami, -e. adj./n. 1.  adiskide, lagun. ² n.

2. neska-lagun, mutil-lagun. r ami intime. adiskide min, lagun min. || petit ami. (fam.) lagun, mutil-lagun. || petite amie. (fam.) lagun, neska-lagun.

amincir. vpr./vt. mehetu, mehatu, argaldu.

amiral. nm. amiral (Ipar.); almirante (Heg.).

amitié. nf. adiskidantza, adiskidetasun. r nouer amitié avec. ezaupide(ak) egin.

ammoniac. nm. (Chim.) amoniako.ammoniaque. nf. (Chim.) amoniako.amnésie. nf. amnesia.amnistie. nf. amnistia.amnistier. vt. amnistiatu, amnistia eman.amoindrir. vpr./vt. txikiagotu, txikitu;

gutxitu, gutxiagotu, mendratu.amollir. vpr./vt. leundu; bigundu, beratu,

samurtu, guritu.amonceler. vt. metatu, pilatu.amoncellement. nm. metaketa, pila-

keta; metatze, pilatze.

Page 35: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

13

anémie

amont. nm. ibai-goialde. r en amont. urari goiti, uretan gora; ur gora.

amorce. nf. 1.  [appât] beita, amuzki. 2. [d’un cartouche, d’une mine] pistoi.

amorcer. vt. 1.  [appâter] beitatu. 2.  [une affaire, un travail] hasi; -i ekin.

amortir. vt. 1. arindu; eztitu; indargabetu, indargetu. 2.  [dépense] gastuak estali; [dette] zorrak ordaindu.

amortissant, -e. adj. indargetzaile.amortissement. nm. amortizazio.amortisseur. nm. (Techn.) motelgailu;

indargetzaile.amour. nm. 1. amodio, maitasun, maitemin;

onginahi. Amour passionnel : maitasun kartsua. 2.  [pers. aimée] maite, amodio. r amour-propre. (nork bere) buru-estimu, (nork bere) ohore. || faire l’amour. amodioa egin; sexu-harremanak izan.

amourette. nf. maitakeria; amoroskeria. Avoir une amourette avec un garçon : mutil batekin maitakeriatan ibili.

amoureux, -euse. adj. 1.  maitekor, maitati, maitetsu. ² n. 2.  maitale. r tomber amoureux. maitemindu, amodio(a) hartu.

ampère. nm. ampere.amphibie. adj. 1.  [animal, véhicule]

urlehortar, anfibio. ² adj./nm. 2.  (Zool.) urlehortar, anfibio.

amphithéâtre. nm. anfiteatro.amphitryon. nm. anfitrioi.amphore. nf. anfora.ample. adj. lasai, zabal.amplement. adv. zabal-zabal, nasaiki.ampleur. nf. handitasun; hedadura; zabal-

tasun.amplificateur. nm. handitzaile, heda-

tzaile.amplification. nf. handiagotze.amplifier. vt. 1. hedatu, zabaldu, handia-

gotu. 2. handitu; anplifikatu.amplitude. nf. zabaltasun, zabaldura.ampoule. nf. 1.  [sur la peau] maskuilo;

bixika; baba. 2.  bonbilla (Heg.); anpoila (Ipar.). 3. [de médicament] anpoila.

amputation. nf. anputazio; mozketa.amputer. vt. moztu; pikatu.amulette. nf. kutun; zinginarri; higo.amusant, -e. adj. dibertigarri; jolasgarri;

zirtolari.amusement. nm. libertimendu; entrete-

nimendu; olgeta.amuser. vpr./vt. jostatu; dibertitu; entre-

tenitu, jolastu.

amuseur, -euse. n. jostatzaile; bufoi.amygdale. nf. amigdala.amygdalite. nf. (Méd.) amigdalitis.an. nm. urte. r cette année-ci. aurten.

|| l’an dernier/passé. iaz.anachronique. adj. anakroniko.anachronisme. nm. anakronismo.anagramme. nf. anagrama.analgésie. nf. analgesia.analgésique. adj./n. analgesiko.analogie. nf. analogia; irudikotasun, iduri-

kotasun.analogue. adj. ahaide; berdintsu; kideko,

iduriko, irudiko.analphabète. adj./n. analfabeto.analyse. nf. analisi; azterketa, ikerketa.analyser. vt. analizatu; arakatu; ikertu;

xerkatu, aztertu.analytique. adj. analitiko.ananas. nm. anana.anarchie. nf. anarkia.anarchisme. nm. anarkismo.anarchiste. adj./n. akrata; anarkista.anathème. nm. anatema.anatomie. nf. anatomia.anatomique. adj. anatomiko.ancestral, -e. adj. arbasoen; asaben.ancêtre. nm. aitzineko; arbaso; asaba;

aurreko, aurretiko.anchois. nm. antxoa, bokarta.ancien, -ienne. adj./n. 1. aspaldiko, lehe-

nagoko, antzinako, antigoaleko. Une civi-lisation ancienne : antzinako zibilizazioa. ² adj. 2.  [ex] ohi. Ancien directeur : zuzendari ohia. 3.  [démodé] zahar. Meubles anciens : altzari zaharrak. ² n. 4.  [vieillard, vieille] zahar; [homme] agure; [femme] atso.

ancienneté. nf. zahartasun, antzina-tasun.

ancre. nf. aingura.ancrer. vpr./vt. 1.  (Mar.) aingura bota,

ainguratu. ² vt. 2.  (Constr.) ainguratu. ² vpr. 3. [idée, croyance] sustraitu, errotu.

andouille. nf. 1.  andoila. 2.  (fam.) ergel, kaiku, lelo, inozo.

âne. nm. 1. (Zool.) asto. 2. [ignorant, imbé-cile] astakirten, astaputz. r âne jeune. astakilo.

anéantir. vt. deuseztatu; ezereztu; suntsitu.

anéantissement. nm. suntsidura, suntsi-keta; triskantza.

anecdote. nf. istorio; pasadizo.anémie. nf. anemia.

Page 36: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

14

anémique

anémique. adj./n. anemiko.anémone. nf. anemona, eguerdilili.ânerie. nf. (fam.) astakeria; txingotekeria.ânesse. nf. asteme; astaña (Ipar.).anesthésiant, -e. adj. anestesiko.anesthésie. nf. anestesia. Elle est encore

sous l’effet de l’anesthésie : anestesiaren eraginpean dago oraindik. r anesthésie générale. anestesia oso.

anesthésier. vt. anestesiatu.anesthésique. adj. anestesiko.anfractuosité. nf. haitzulo, haitzarteka.ange. nm. aingeru. r ange gardien.

aingeru begirale.angélique. nf. aingeru-belar.angine. nf. angina; zintzurreko min. r angine de poitrine. (Méd.) bularreko angina.

anglais, -e. adj. 1. [d’Angleterre] ingeles; Ingalaterrako. ² n. 2.  (en majuscule) [habitant] ingeles; Ingalaterrako. ² nm. 3.  [langue] ingeles. r filer à l’anglaise. deus/ezer esan gabe joan, deus/ezer erran gabe joan.

angle. nm. 1. [saillant] izkina; kantoi, ertz. 2.  [rentrant] zoko, bazter. 3.  (fig.) ikus-pegi, ikuspuntu. 4.  (Math.) angelu. r angle aigu. angelu zorrotz. || angle complémentaire. angelu osagarri. || angle droit. angelu zuzen. || angle obtus. angelu kamuts.

angoissant, -e. adj. hertsi; kexagarri; larrigarri.

angoisse. nf. estualdi, estutasun; hers-tura; itolarri, itomen; larritasun.

angoissé, -ée. adj. estu; urduri.angoisser. vpr./vt. estutu; larritu.anguille. nf. aingira.angulaire. adj. (Math.) angeluar; izki-

nako.anhydride. nm. anhidrido.animadversion. nf. ezinikusi.animal. nm. 1.  abere; animale (Ipar.);

animalia (Heg.). Les plantes et les animaux : landareak eta abereak. ² adj. 2.  astakirten, astakilo. 3.  animalia- (hitz-elkarteetan); animalien. Le règne animal : animalia-erreinua. r animal de compagnie. etxe-animalia. || animal de trait. gurdi-abere. || animal domestique. etxe-abere, abere; kabala (Ipar.). || animal sauvage. larrabere, basabere; piztia, basapiztia.

animateur, -trice. adj./n. animatzaile, sustatzaile; eragile.

animation. nf. animazio.animé, -ée. adj. bizidun. Êtres animés et

inanimés : izaki bizidunak eta bizigabeak.animer. vt. 1.  adoretu, adore eman,

animatu. ² vpr. 2. adoretu, adore hartu, animatu.

animosité. nf. gibelmin; malezia, aiher-kunde, aihergo.

anis. nm. 1. anis. 2. anis, anis-belar.anisette. nf. anis [edaria].annales. nf. (pl.) urtekari; urteroko.anneau. nm. 1.  [de chaîne] katebegi.

2. [bague] eraztun. 3. (pl.) [gymnastique] eraztunak.

année. nf. urte. r année scolaire. ikas-turte. || l’année dernière. iaz. || nouvelle année. urte berri.

annexe. nf. eranskin; gehigarri.annexer. vt. 1.  anexionatu; bildu.

2. erantsi; eratxiki.annexion. nf. anexio; juntatze.annihiler. vt. deuseztatu; ezereztu;

suntsitu.anniversaire. nm. urteburu, urteurren,

urtemuga. 50ème anniversaire de mariage : ezkontzaren 50. urtemuga. Le millième anniversaire de la ville : hiriaren milagarren urteurrena. r anniversaire (de naissance). urtebetetze, egun, urte-muga. Le jour de mon anniversaire : nire urtebetetze-egunean. C’est mon anniver-saire : nire eguna da. r joyeux anniver-saire ! zorionak!

annonce. nf. iragarki; iragarpen.annoncer. vt. iragarri; jakinarazi; azaldu.annonceur. nm. iragarle.annonciateur, -trice. adj. berriemaile;

iragarle, jakinarazle.annotation. nf. ohar, oharpen.annoter. vt. oharrak hartu/idatzi.annuaire. nm. urtekari. r annuaire du

téléphone ; annuaire téléphonique. tele-fono-aurkibide.

annuel, -elle. adj. urteko.annuité. nf. urteroko.annulaire. r (doigt) annulaire. hatz nagi;

hatz-eraztuneko; eraztun-hatz, eraz-tun-eri.

annulation. nf. baliogabetze; ezeztapen.annuler. vt. baliogabetu; deuseztatu;

ezabatu; indargabetu.anodin, -e. adj. hutsal; deusetarako, ezer-

tarako.anomalie. nf. bitxikeria; akats.ânon. nm. astakume.

Page 37: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

15

apostrophe

anonymat. nm. anonimatu; izengabe-tasun.

anonyme. adj./n. anonimo; izengabe(ko).anorak. nm. anorak.anorexie. nf. anorexia.anormal, -e. adj. 1.  anormal; ohiz

kanpoko, ezohiko. ² adj./n. 2. [personne] atzeratu; ez oso.

anse. nf. eskuleku; gider; helduleku; kirten.

antagonisme. nm. areriotasun; kontra-kotasun, etsaitasun, etsaigo.

antagoniste. nm. arerio, etsai.antarctique. adj. antartiko.antécédent, -e. nm. abiaburu; aurrekari.antenne. nf. 1.  [radio, TV] antena.

2. [insectes, etc.] antena.antérieur, -e. adj./n. lehenagoko; aurreko,

aitzineko.antérieurement. adv. lehenago.anthologie. nf. antologia.anthracite. nm. antrazita.anthropologie. nf. antropologia.anthropophage. adj./n. antropofago;

gizajale.antiaérien, -ienne. adj. antiaereo.antibiotique. nm. antibiotiko.antichambre. nf. atalondo; gelaurre,

gelaitzin.anticipation. nf. aurreikuspen, aitzini-

kuspen.anticiper. vi./vt. aitzindu; aurrez ikusi,

aurreikusi; aitzinetik ikusi, aitzinikusi; aurreztu.

anticorps. nm. antigorputz.anticyclone. nm. (Météor.) antizikloi;

goi-presio.antidater. vt. aitzinetik/aurretik data jarri.antidote. nm. antidoto, kontrapozoi.antilope. nf. antilope.antimilitarisme. nm. antimilitarismo.antimilitariste. adj./n. antimilitarista.antinaturel, -elle. adj. antinatural.antipathie. nf. ezinikusi, antipatia.antipathique. adj. ezatsegin, zakar.antipode. nm. antipoda(k).antipyrétique. adj. sukar-kontrako.antiquaille. nf. zaharkin, zaharkeria.antiquaire. nm. zaharkizale; zaharkin-

saltzaile.antique. adj. zahar, aspaldiko, lehengo,

antzinako.antiquité. nf. 1.  antzinaro; antzinate.

2.  (pl.) antigoaleko/antzinako gauzak; antigoaleko/antzinako altzariak; antigoa-

lekoak. 3.  (pl.) Antzinaro-lanak, Antzina-ro-obrak.

antiréglementaire. adj. arauz kontrako.antiseptique. adj./n. antiseptiko.antithèse. nf. antitesi.antonyme. nm. antonimo.antre. nm. 1. zulo; zoko.anus. nm. (Anat.) uzki; ipurtzulo.anxiété. nf. (Psychol.) antsietate.anxieux, -euse. adj. irritsu; antsiatsu.aorte. nf. aorta.août. nm. abuztu, agorril.apaisant, -e. adj. lasaigarri, baregarri.

Sourire apaisant : irribarre lasaigarria.apaisement. nm. baretze; eztitze,

lasaitze, sosegu.apaiser. vt. 1.  baketu; baretu; mantsotu. ² vpr. 2. eztitu; lasaitu; sosegatu.

apathie. nf. gogogabetasun; hiltasun.apathique. adj. odolgabe; gogogabe;

bare; geldo.apatride. nm. aberrigabe.apercevoir. vt. 1.  antzeman; erreparatu;

ikusi. ² vpr. 2. ohartu, nabaritu.aperçu. nm. ikuspen orokor.apéritif. nm. aperitibo (Heg.); aperitifa

(Ipar.).apesanteur. nf. grabitate-ez(a), grabita-

terik ez(a).apeuré, -ée. adj. izutu, beldurtu.aphone. adj. afoniko; erlats.aphonie. nf. afonia; erlastura.aphorisme. nm. aforismo.aphrodisiaque. adj./n. afrodisiako.aphtes. nm. (Méd.) ahoeria.apiculteur, -trice. n. erlezain.apiculture. nf. erle-hazkuntza.apitoyer. vpr./vt. gupidatu, gupida izan;

urrikaldu, urrikitu.aplanir. vt. berdindu; lautu; leundu; ordo-

kitu; zelaitu.aplati, -e. adj. zapal; talo.aplatir. vt. lautu; zapaldu; talotu.aplatissement. nm. zapalketa;

zapaltze.aplomb. nm. 1.  bertikaltasun [plomuak

edo berunak adierazia]. Le mur a perdu son aplomb : horma ez dago erabat zuzen. 2.  (fig.) segurtasun, ziurtasun. 3.  [effronterie] sanfret (Ipar.); kopeta. r mettre d’aplomb. plomatu.

apogée. nm. gailur; goraldi; goien.apolitique. adj. apolitiko.apologie. nf. apologia.apostrophe. nf. apostrofo.

Page 38: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

16

apothéose

apothéose. nf. apoteosi, gorespen, laudamen.

apothicaire. nm. botikari.apôtre. nm. apostolu.apparaître. vi. 1.  agertu, azaldu; atera;

ageri izan. Apparaître en bon état : itxuraz agertu. 2. iduritu.

apparat. nm. eder-uste; ospe, arrandia; handikeria.

appareil. nm. 1.  aparatu, tresna; -gailu (atzizkia). 2.  (Anat.) aparatu. r appareil circulatoire. (Anat.) zirkulazio-aparatu. || appareil photographique. argazki-kamera, argazki-makina. || appareil respi-ratoire. (Anat.) arnas aparatu.

appareillage. nm. aparailu.apparemment. adv. arauz; nonbait;

ustez; antza denez; itxuraz; bide.apparence. nf. itxura, irudi, eite, antz. r en apparence. ustez; itxuraz.

apparent, -e. adj. itxurazko.apparenter. vpr./vt. ahaidetu; senidetu. r s’apparenter à. -en antza/tankera/eitea/airea izan.

apparier. vt. parekatu.appariteur. nm. eskolazain.apparition. nf. (Relig.) agerraldi, agerpen,

agerkunde; ikuskari.appartement. nm. apartamentu; bizi-

toki; etxebizitza.appartenir. vt. 1.  -ena izan. ² vt./v.

impers. 2.  [être propre à, incomber] -i egon.

appât. nm. amuzki; apeu; beita; jaki.appâter. vt. beitatu.appauvrir. vpr./vt. eskastu; behartu,

pobretu, txirotu.appeau. nm. apeu.appel. nm. 1. dei, deialdi; deiadar. 2. (Dr.)

helegite, errekurtso. r faire appel. (Dr.) apelatu, helegitea/errekurtsoa aurkeztu; gora jo. || faire l’appel. zerrenda irakurri.

appelant, -e. n. helegile.appeler. vpr./vt. 1.  [nommer] deitu; iritzi. ² vt. 2. dei egin, hots egin.

appellatif, -ive. adj. (Ling.) 1.  deitzaile. ² nm. 2. deitzaile.

appellation. nf. izendapen; deitura. r appellation d’origine. sor-marka, jatorri-deitura.

appendice. nm. 1.  (Anat.) apendize. 2.  gingil; luzakin, apendize. 3.  [notes, postface] eranskin, gehigarri.

appendicite. nf. apendizitis.appesantir. vpr./vt. toildu, pisutu.

appétence. nf. egarri; apeta; gura; gogo.appétissant, -e. adj. tentagarri, desira-

garri; erakargarri.appétit. nm. jateko gogo; jangale,

jangura, apetitu. r appétit sexuel. sexu-grina, desira, irrits. r bon appétit ! on egin!

applaudir. vt. txalotu; txalo egin, txalo(ak) jo.

applaudissement. nm. (pl.) txalo(ak), esku-zarta(k); txalotze, txalo-zaparrada.

application. nf. 1.  [action d’employer] erabilera. 2.  emate, ezartze. 3.  [soin] arreta. 4. (Inform.) aplikazio.

appliquer. vt. 1.  ezarri; eman; erantsi. ² vpr. 2. ahalegindu; saiatu; arduratu.

appoint. nm. 1. [monnaie] xehe. 2. [aide] lagungarri.

apport. nm. ekarpen, ekarri.apporter. vt. ekarri; eraman, eroan.apposer. vt. [affiche, signature] ezarri,

jarri.apposition. nf. aposizio.appréciable. adj. estimagarri; neurgarri;

prezagarri.appréciation. nf. hautemate; estimu;

taxu.apprécier. vt. estimatu; aintzat hartu,

preziatu, prezatu.appréhender. vt. beldur/lotsa izan.appréhension. nf. ikara, beldur, lotsa.apprendre. vt. 1.  ikasi. 2.  [enseigner]

irakatsi. 3.  [savoir] jakin; -z jabetu. r apprendre à + inf. ad. + -t(z)en ikasi; iz. + -n ikasi. Apprendre à lire : irakurtzen ikasi. Apprendre à parler : hizketan ikasi. Apprendre à jouer au mus : musean ikasi. || apprendre qqch par cœur. [zerbait] buruz ikasi/hartu, gogoz ikasi.

apprenti, -e. n. aprendiz, ikasle, ikastun; -mutil (hitz-elkarteetan).

apprentissage. nm. ikasketa; ikaskuntza.apprêter. vt. 1. prestatu, gertatu; apaindu.

2.  [mets] atondu, prestatu, apailatu. ² vpr. 3.  -t(z)eko zorian egon; -t(z)ear egon.

apprivoiser. vpr./vt. etxekotu; mantsotu; hezi.

approbateur, -trice. adj./n. baiesle, onesle.

approbation. nf. baiezko; onespen; oniritzi.

approche. nf. hurbiltze, hurbilketa.approcher. vpr./vt. alboratu; gerturatu;

hurbildu; hurreratu; ondoratu.

Page 39: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

17

ardemment

approfondir. vt. barnatu, barneratu, barrendu; sakondu.

approfondissement. nm. barneratze, sakontze.

approprié, -ée. adj. aukerako; gisako; moduzko.

approprier. vpr./vt. nork bere egin; esku-ratu; jabetu, jabe egin.

approuvable. adj. baiesgarri, onargarri, onesgarri.

approuver. vt. baietsi, baieztatu; onartu, onetsi, oniritzi.

approvisionnement. nm. hornidura, hornigai, horniketa, hornikuntza.

approvisionner. vpr./vt. hornitu; eratu.approximativement. adv. gutxi gora-

behera, nonbait han.appui. nm. 1. laguntza; sokorri; sostengu;

babes; zurkaitz. 2.  (Constr.) euskarri; berme.

appuyer. vt. 1.  [soutenir, supporter] finkatu; bermatu, (-en kontra) jarri, (-en gainean) jarri. 2.  [aider, encourager] babestu; lagundu; bultzatu; aldeztu. 3. [presser] sakatu. ² vpr./vt. 4. [fonder] oinarritu, finkatu.

âpre. adj. 1. [au toucher] latz, zakar, lakar. 2. [au goût] garratz. 3. zail, neketsu, neke.

âprement. adv. garrazki.après. adv. 1.  gero, geroago, gerora;

ondoren. ² prép. 2.  ondoren, ondotik, ondoan. r après avoir… + part. inf. + eta (gero); inf. + ondoan. Le Titanic coula après avoir heurté un iceberg : iceberg baten aurka jo ondoren hondoratu zen Titanic. || après que. -z gero. || après tout. azken batean/buruan/finean; ororen buruan. || d’après. 1. geroko; ondorengo. 2. -en arabera(ko), -en ustez/iritziz.

après-demain. adv. etzi.après-guerre. nm. gerraoste.après-midi. n. arratsalde.après-vente. nf. saldu ondoko/osteko

zerbitzu.âpreté. nf. garrazkeria; gordinkeria;

karmindura; laztasun.apte. adj. gai den(a), gauza den(a). r être

apte à. gai/gauza izan; nor izan.aptitude. nf. dohain; gaitasun; jite; trebe-

tasun, trebezia.aquarelle. nf. akuarela; urmargo.aquarium. nm. akuario; arrainontzi.aquatique. adj. urtar; ureko.aqueduc. nm. akueduktu; ubide.aqueux, -euse. adj. urtsu.

ara. nm. (Zool.) ara.arabe. adj./n. 1. [de la péninsule arabique]

arabiar. Pays arabes : arabiar herrialdeak. ² n. 2.  (en majuscule) [habitant de la péninsule arabique] arabiar. Les Arabes musulmans et les Arabes chrétiens : arabiar musulmanak eta arabiar kris-tauak. ² nm. 3.  [langue] arabiera. Ils parlent arabe : arabieraz ari dira.

araignée. nf. 1. armiarma; zakaila. 2. (BL) [crochet] mako; krako. r araignée de mer. txangurru.

arbalète. nf. balezta, arranbel.arbalétrier. nm. baleztari.arbitrage. nm. arbitraje.arbitraire. adj. arbitrario, bidegabe.arbitre. nm. arbitro, jokozain, (kirol-)

epaile; [pelote] jujari.arbitrer. vt. arbitratu; epaitu; jujatu.arboriculture. nf. arbolazaintza.arbouse. nf. garangorri.arbousier. nm. (Bot.) gurbitz.arbre. nm. arbola, zuhaitz, zuhain,

zuhamu. r arbre fruitier. fruta-arbola. || arbre généalogique. zuhaitz genealo-giko.

arbrisseau. nm. zuhaixka.arbuste. nm. zuhaixka; zuhamuxka.arc. nm. 1.  [arme] arku; uztai. 2.  (Archit./

Math./Mus.) arku.arcades. nf. arkupe, arkupeak.arc-en-ciel. nm. ostadar, ortzadar.archaïque. adj. arkaiko.archange. nm. arkanjelu; goiaingeru.arche. nf. 1. (Archit.) arku. 2. (Relig.) arka;

kutxa. r arche de Noé. Noeren arka/ontzi.

archéologie. nf. arkeologia.archéologue. nm. arkeologo.archer. nm. zagitari; arkulari.archet. nm. 1.  (Mus.) arku. Archet de

violon : biolinaren arkua. 2.  (Techn.) balezta.

archétype. nm. arketipo.archevêque. nm. artzapezpiku.archipel. nm. artxipelago; uhartedi.architecte. nm. arkitekto; etxegile.architectonique. adj. arkitektoniko.architecture. nf. arkitektura.archiver. vt. artxibatu.archives. nf. 1.  [documents] agiritegi,

artxibo. 2. [lieu] artxibo.archiviste. nm. artxibozain; agirizain.arctique. adj. artiko.ardemment. adv. kartsuki.

Page 40: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

18

ardent

ardent, -e. adj. sutsu, kartsu, suhar; erre-garri, kiskalgarri.

ardeur. nm. adore, irrika, grina, lehia.ardoise. nf. arbel; lapitz (Ipar.).ardu, -e. adj. nekez, nekoso, neketsu, zail.are. nm. area.arènes. nf. (pl.) (Taurom.) zezentoki,

zezen-plaza.arête. nf. 1.  (Math.) ertz. 2.  [de poisson]

hezur.argent. nm. 1.  [élément chimique, métal]

zilar. 2. [monnaie] diru, sos.argenter. vt. zilarreztatu.argenterie. nf. zilarreria.argentier. nm. zilargile, zilargin.argile. nf. buztin.argileux, -euse. adj. buztintsu.argon. nm. argon.argot. nm. argot.argument. nm. argudio; argumentu.argumentation. nf. argudiatze, arra-

zoitze, arrazoibide; argudio-multzo.argumenter. vt. argudiatu; arrazoitu.argutie. nf. amarru; maltzurkeria.aride. adj. agor; idor; lehor.aridité. nf. idortasun; ihartasun.aristocratie. nf. aristokrazia; jauneria.arithmétique. nf. 1.  aritmetika. ² adj.

2. aritmetiko.armateur. nm. armadore.armature. nf. armadura; egitura; armazoi.arme. nf. arma; iskilu. r arme à feu.

su-arma. || arme blanche. arma zuri.armée. nf. armada; gudaroste. r armée

de mer. itsas armada.armement. nm. armamentu.armer. vt. arma(k) hartu; armatu.armistice. nm. armistizio.armoire. nf. arasa; armairu.armoiries. nf. (pl.) armarri, ikurdi.armure. nf. armadura.armurerie. nf. armategi; arma-denda.armurier. nm. armagin.aromatique. adj. urrintsu, usaintsu,

lurrintsu.aromatiser. vt. lurrindu; urrindu; usain(a)

eman.arôme. nm. lurrin, urrin, usain gozo/on.arpent. nm. itegun, golde.arpenter. vt. lurra neurtu.arquebuse. nf. arkabuz.arrache-pied. r d’arrache-pied. gelditu

gabe.arracher. vt. deserrotu; erauzi; idoki;

(errotik) atera, (errotik) kendu.

arrangement. nm. 1.  konponbide; anto-labide. 2. (Mus.) moldaketa.

arranger. vt. 1.  [réparer] konpondu; hobetu. Ils ne pouvaient qu’espérer que les choses s’arrangeraient : ezin zuten ezer egin, gauzak hobetuko zirela itxa-rotea salbu. ² vpr./vt. 2.  [ordonner, disposer] antolatu, prestatu; txukundu, atondu; moldatu. Elle s’arrangea avant d’aller au théâtre : antolatu zen antzer-kira joan aurretik. Les fleurs ont été joli-ment arrangées : loreak oso ondo atondu dituzte. ² vpr. 3.  [se mettre d’accord] moldatu; akomeatu (Ipar.); ados jarri, adostu.

arrangeur. nm. moldatzaile, antolatzaile.arrestation. nf. arrastatze, preso

altxatze.arrêt. nm. 1.  eten, etenaldi, etendura,

geldialdi. Arrêt facultatif : eskatutako geldialdia. 2. geraleku, geltoki. Arrêt d’au-tobus : autobus-geltokia. 3.  (Dr.) epai, epaitza. 4.  (Sports) gelditu, geldiketa. r arrêt de travail. lanuzte. r sans arrêt. etengabe, jo eta ke, gelditu gabe.

arrêté. nm. (Dr.) ordenantza. Arrêtés municipaux : udal-ordenantzak.

arrêter. vt. 1.  [emprisonner] preso hartu/altxatu/eraman; atxilotu. ² vi./vpr./vt. 2.  gelditu, geratu; pausatu. r arrête ! (exclamation) geldi!; [à un équidé] so!

arrhes. nf. (pl.) erresak, bahitura, berme, abal.

arrière. adv. 1.  atzealde, gibel, gibelalde. ² nm. 2.  [d’un bateau] txopa, popa. 3. [d’un objet] ipurdi.

arriéré. r arriéré (mental). adimen gutxiko/urriko, buru-urri.

arrière-garde. nf. atzeguardia, atzealde.arrière-goût. nm. kutsu, kino.arrière-grand-mère. nf. birramona,

birramatxi.arrière-grand-père. nm. birraitona,

birraitatxi.arrière-pensée. nf. gibel-asmo.arrière-petite-fille. nf. birbiloba.arrière-petit-fils. nm. birbiloba.arrivée. nf. 1. etorrera; helduera, helmuga,

arribada. 2. (Sports) helduera.arriver. vi. 1.  heldu, iritsi, arribatu, aile-

gatu. 2. [se produire] gertatu, agitu, jazo.arriviste. n. goranahi; handinahi; helkari;

kargu-gose.arrogance. nf. harrokeria; hantuste; oilar-

keria.

Page 41: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

19

assesseur

arrogant, -e. adj./n. burgoi; harro, harro-putz; hantuste.

arrondi, -e. adj. biribil.arrondir. vpr./vt. biribildu; biribilkatu.arrondissement. nm. 1.  biribiltze.

2. barruti; arrondisamendu.arrosage. nm. ureztaketa; ureztatze.arroser. vpr./vt. garaztatu; ureztatu; ihinz-

tatu; busti.arrosoir. nm. garaztailu; ureztailu, urez-

tontzi.arsenal. nm. gordailu; armategi.arsenic. nm. artseniko.art. nm. 1.  arte. Art abstrait : arte

abstraktua. 2.  [aptitude] antze, maina, trebetasun, arte. r art rupestre. labar-arte. || arts plastiques. arte plasti-koak. || beaux arts. (pl.) Arte Ederrak.

artère. nf. arteria.artériel, -elle. adj. arterial.artériosclérose. nf. arteriosklerosi.arthrite. nf. (Méd.) artritis.arthrose. nf. artrosi.artichaut. nm. orburu; artixot (Ipar.);

alkatxofa (Heg.).article. nm. (Dr./Ling.) artikulu.articulation. nf. 1. [prononciation] artiku-

lazio; ebakera. 2. (Anat.) giltzadura, arti-kulazio. 3. (Techn.) giltzadura, artikulazio.

articuler. vt. 1.  [prononcer] ahoskatu, ebaki. 2. (Anat./Techn.) artikulatu, giltzatu.

artifice. nm. amarru, maltzurkeria; segada (Ipar.).

artificiel, -elle. adj. artifizial.artillerie. nf. artilleria.artisanat. nm. artisautza; eskulan, esku-

langintza.artisan, -e. n. artisau; eskulangile;

ofiziale.artiste. n. artista; sortzaile.artistique. adj. artistiko.arum. nm. (Bot.) suge-belar, errebelar.arythmie. nf. arritmia.as. nm. [cartes, dés] bateko.ascendance. nf. jatorri, etorki, etorburu,

etorbide.ascenseur. nm. igogailu; jasogailu.ascension. nf. igoaldi, igoera, iganaldi.ascétique. adj. aszetiko.ascite. nf. urmin.aseptiser. vt. aseptiko bihurtu.asile. nm. 1.  babesleku. 2.  [d’aliénés]

eroetxe. 3. [de vieillards] zahar-etxe.aspect. nm. aire; itxura; tankera; eite;

irudi, iduri; planta.

asperge. nf. zainzuri; frantses-porru; esparrago (Heg.).

asperger. vt. ihinztatu; garaztatu.aspérité. nf. latz; laztura; laztasun.aspersoir. nm. ihiztailu; isipu, isopa.asphalte. nm. 1.  asfalto. 2.  [chaussée]

asfalto; bide-zoru.asphalter. vt. asfaltatu.asphyxiant, -e. adj. itogarri.asphyxie. nf. itoaldi, itobehar, itolarri,

itomen, itotasun.asphyxier. vpr./vt. ito.aspirant, -e. nm. aurkeztu den(a), nahi

duen(a); -gai (atzizkia).aspirateur. nm. xurgagailu; irensgailu.aspiration. nf. 1.  hats-hartze, arnas

hartze; arnasgora. 2. irrika, tirria.aspirer. vi./vt. xurgatu; zupatu; arnasa

hartu, hatsa hartu.aspirine. nf. aspirina.assagir. vt. prestutu; zentzatu.assaillant, -e. adj./n. asaldatzaile; jazarle;

erasotzaile.assaillir. vt. jazarri; eraso; oldartu.assainir. vt. saneatu; xahutu; garbitu.assainissement. nm. saneatze; xahutze;

garbitze, saneamendu.assaisonnement. nm. 1.  [ingrédients]

ongailu; ongarri; piper eta gatz. 2. [action] ontze; gozatze.

assaisonner. vt. gozatu; ondu.assassin. nm. hiltzaile; eraile.assassinat. nm. erailketa; hilketa;

hiltze.assassiner. vt. hil; erail; garbitu.assaut. nm. oldar, oldarraldi; eraso,

erasoaldi, jazarraldi.assécher. vt. idortu, lehortu; xukatu.assemblage. nm. 1.  (Techn.) mihizta-

dura. 2.  muntaia, muntadura, muntatze.

assemblée. nf. biltzar, batzar, bilkura, bilera.

assembler. vt. 1.  muntatu. 2.  (Techn.) mihiztatu. 3.  (Inform.) mihiztatu. ² vpr. 4.  elkarganatu, elkarretaratu, elkartu, bateratu, bildu.

assentiment. nm. baietz, baiezko.assentir. vi. baieztatu, baietsi; baietz

esan/erran.assermenté, -ée. adj. zinpeko.assertion. nf. baieztapen, baiespen.asservir. vt. menperatu, uztarpetu;

azpiko eman, azpiratu.assesseur. nm. aholkulari.

Page 42: Elhuyar · Created Date: 5/31/2016 10:02:43 AM

20

assez

assez. adv. 1.  aski; nahiko. ² interj. 2. nahiko!, aski! En voilà assez ! : nahikoa da! r en avoir assez. nahikoa izan.

assidu, -e. adj. ohiko, ohizko, jarraiki.assiduité. nf. jarraikitasun; jarraitutasun.assiéger. vt. hesitu; setiatu.assiette. nf. plater; azieta, plat (Ipar.). r assiette creuse/à soupe. plater sakon, plater askadun. || assiette plate. plater zapal/azal. || assiette variée. plater konbi-natu.

assignation. nf. 1.  esleipen, esleitze; izendapen, izendatze. 2. (Dr.) zitazio.

assigner. vt. 1.  esleitu, izendatu. 2. [destiner] zuzendu; -rako/-tzat gorde.

assimilation. nf. asimilazio, beretze.assimiler. vt. asimilatu, beretu.assises. nf. (pl.) audientzia.assistance. nf. 1. [secours, aide] laguntza;

sorospen. 2.  [public] jende, jendarte, jendetza; publiko. r assistance sociale. gizarte-laguntza.

assistant, -e. n. 1.  laguntzaile, urgazle. ² nm. 2.  (pl.) publiko; bertaratu(tako), bertaratu(riko), elkartu(tako), elkar-tu(riko). r assistant, -e social, -e. gizarte-laguntzaile.

assister. vi. 1.  [être présent] bertaratu; bertan izan; -ra etorri/azaldu. 2. [secourir] lagundu, sorotsi.

association. nf. elkarte; elkargo; partzuergo; lagunarte.

associé, -ée. n. bazkide, partzuer, parta-lier.

associer. vpr./vt. elkartu, kidetu, erkidetu.assoiffé, -ée. adj. egarri, egartsu, egar-

bera. r être assoiffé. egarri(ak) egon, egarriz egon.

assoiffer. vt. egarritu, egarri eman.assombrir. vpr./vt. goibeldu, ilundu,

hodeitu.assombrissement. nm. ilunaldi.assommant, -e. adj. astun, pisu.assommer. vt. zanpatu, ostikatu,

zapaldu, oinkatu.assonance. nf. (Métr.) asonantzia.assorti, -e. adj. 1.  [mélangé] askotariko.

2.  [couleur, vêtement] araberako; bat datorren(a); ondo ematen duen(a), gaizki ematen duen(a); konbinatu. Les deux couleurs sont très bien assorties : bi koloreek ondo konbinatzen dute.

assortiment. nm. hauta; aukera; askota-riko. Assortiment de biscuits : askotariko galletak.

assortir. vt. 1.  [des personnes] kidetu. 2.  [approvisionner] hornitu. ² vi./vpr. 3. ondo eman; bat etorri.

assoupir. vpr./vt. lozorrotu; lozorroan egon; logaletu; lokartu.

assoupissement. nm. lozorro; sortasun.assouplir. vpr./vt. beratu; zalutu;

malgutu.assourdir. vt. sorgortu; gortu; elkortu;

gogortu.assourdissant, -e. adj. burrunbatsu,

gorgarri.assouvir. vpr./vt. ase, asebete; bete.assuétude. nf. droga-mendekotasun.assujettir. vt. azpiratu; menperatu; uztar-

petu.assumer. vt. (nork bere gain) hartu; arta

eduki/izan.assurance. nf. 1.  segurantza, ziurtasun.

Assurance absolue : erabateko ziurta-suna. 2. aseguru; asurantza (Ipar.). Police d’assurance : aseguru-poliza. r assu-rance tous risques. arrisku orotako aseguru.

assuré, -ée. adj. 1.  segur; ziur. ² n. 2. aseguratu, asegurudun.

assurément. adv. segur, segurki, segur aski, ziur aski, prefosta.

assurer. vt. 1.  [procurer] bermatu. 2.  [voiture, bijoux] aseguratu; asuratu (Ipar.). ² vpr. 3.  segurtatu, ziurtatu, aseguratu.

assureur. nm. aseguratzaile.astérisque. nm. izartxo.asthme. nm. asma.asticot. nm. har; zizare.asticoter. vt. kinatu; xaxatu; zirikatu.astiquer. vt. distirarazi; ziratu; distira

atera.astre. nm. argizagi; astro.astreignant, -e. adj. hertsagarri, hertsatu.astreindre. vt. 1.  behartu; bortxatu. ² vpr. 2. -ra behartu.

astreinte. nf. 1. [amende] isun. 2. [obliga-tion] eginbehar, betebehar.

astringent, -e. adj. garratz, samin, gogor.astrologie. nf. astrologia.astronaute. nm. astronauta.astronome. nm. astronomo.astronomie. nf. astronomia.astrophysique. nf. astrofisika.astuce. nf. amarru, amarrukeria; maltzur-

keria; azerikeria.astucieux, -euse. adj. 1.  jeinutsu,

artetsu. 2. azti. 3. maltzur; azeri; luki.